Nu blir strömning högupplöst

Ända sedan hifi-kriget startade med den första bandspelaren på 1930-talet har musikens ljudkvalitet blivit bättre. Allt tack vare allt bättre inspelnings- och avspelningsutrustning och kunskaper om hur de används. När CD-skivan kom på 80-talet ansåg många att ljudet var fulländat.

Sedan kom MP3-formatet och förstörde alltihop. Formatet utvecklades på 1990-talet och var ursprungligen avsett för att användas som ljudspår till komprimerad video, men fick ett eget liv som musikformat. Det kunde komprimeras ner till en tiondel av CD-kvalitet och ändå låta ”helt okej”. Och det var en nödvändighet på grund av ett långsamt internet och svindyra lagringsutrymmen.

Det var därför inte konstigt att när strömmingstjänsten Spotify skulle bli starten på en revolution 2009 så var det med ett ganska så rejält komprimerat ljud. I början var det cirka 96 kbit/s för gratisprenumeranter och 256 kbit/s för betalande abonnenter. Helt okej, eftersom bredband i Sverige på den tiden definierades som internethastigheter över 640 kbit/s, och EU dessutom ansåg att gränsen gick vid 256 kbit/s.

Krav på högupplöst strömning

Men detta ändrades snabbt, redan 2012 hade jag min första debatt om det inte var dags att få ordentlig ljudkvalitet från strömningstjänsterna. Jag argumenterade med min egen kollega Peter Gotschalk. Jag tyckte att det var idiotiskt att man inte ens kunde köpa nedladdad musik med okomprimerad ljudkvalitet. Men Peter tyckte annorlunda: ”Om Geir fick sin vilja fram så kan man aldrig veta hur mycket det skulle kosta att abonnera på tjänster som Spotify, Wimp och Music Unlimited. Mer än jag hade velat betala i alla fall.”

Spola fram tiden till idag så har massmarknaden gett Peter rätt.

Qobuz

Men det saknas inte alternativ. Den franska musiktjänsten Qobuz har erbjudit strömning med CD-kvalitet till en liten nischmarknad sedan 2008, med möjlighet att köpa högupplöst musik för nedladdning. På senare år har det också varit möjligt att strömma högupplöst ljud upp till 192 kHz. Då i FLAC-format, som komprimerar data för att ta mindre plats – men ändå utan att förlora data när de packas upp igen i andra änden. I år öppnade tjänsten gränserna för att även omfatta Sverige. Till stora applåder från hifi-entusiaster, inklusive oss på Ljud & Bild.

Tidal

Den norska tjänsten Wimp gav oss möjligheten att strömma i riktig CD-kvalitet redan 2013. Tjänsten bytte senare namn till Tidal och 2017 lanserade de musik i ”studiokvalitet”, alltså högre upplösning än CD.

Ljudformatet som Tidal använder är MQA, utvecklat under ledning av Bob Stuart (grundare av highend-märket Meridian). Detta är ett eget musikformat som inte är utan kontroverser. För medan debatten om högupplöst ljud handlar om huruvida man hör någon skillnad (svaret är ja), så handlar debatten om MQA om formatet ens kan kallas högupplöst. De data som stoppas in från början är nämligen inte desamma som kommer ut, så ur teknisk synvinkel kan det därför inte kallas förlustfritt. Skaparna av MQA hävdar själva att det är förlustfritt eftersom det som har tagits bort inte går att höra.

Men MQA är mycket hemlighetsfulla om hur formatet fungerar, och när en musiker dokumenterade på YouTube vad som hände med hans musikfiler efter konvertering till MQA under uppladdning till Tidal, så svarade företaget inte genom att ta debatten som normalt folk. Nej, i stället plockade de bort hans musikfiler från Tidal. Detta gick inte obemärkt förbi, och självaste Neil Young är en av artisterna som i protest har tagit bort nästan hela sin katalog från tjänsten.

Deezer

Som ett alternativ till Tidal och Qobuz började Deezer 2015 erbjuda förlustfri musik till Sonos-ägare genom tjänsten Deezer Elite. 2017 döptes den om till Deezer HiFi erbjöds till alla produkter med inbyggt Chromecast. Vi betonar att det handlar om CD-kvalitet och inte högre upplösningar.

Folk bryr sig inte?

Debatten om strömning i CD-kvalitet och hög upplösning har nog gått de breda massorna förbi. För oavsett om hifi-entusiaster dras mellan tjänster som Tidal och Qobuz så talar siffrorna sitt tydliga språk när det gäller vad de flesta lyssnar på.

Spotify rapporterade 158 miljoner betalande abonnenter under första kvartalet i år, medan Apple Musics senaste officiella siffror (juni 2019) var 60 miljoner, vilket beräknas ha vuxit till drygt 100 miljoner idag. YouTube Music, som också har komprimerat ljud, hade 30 miljoner betalande prenumeranter i oktober 2020.

Som jämförelse hade Deezer 7 miljoner betalande abonnenter 2019. Tidal hade 3 miljoner användare i mars 2016, några färskare siffror har vi inte fått tag på. Qobuz hade 200 000 (!) 2019. Med andra ord verkar folk inte bry sig.

Nu kommer resten!

Eller gör de? Amazon Music kan berätta en annan historia. Tjänsten hade 55 miljoner betalande användare i januari 2020 och erbjuder musik i både CD-kvalitet och högre upplösning. Hur många av abonnenterna som har registrerat sig för en HD-prenumeration vet vi tyvärr inte. Men från och med nu måste man inte längre betala extra för Amazons HD-abonnemang. Det betyder att Amazon nu har den billigaste tjänsten med HD-ljud, som kostar 10 dollar i månaden. Tyvärr är dock tjänsten inte tillgänglig i Skandinavien ännu.

Nu följer alltså de stora tjänsterna äntligen efter! Och hade de gjort det om de inte trodde att de kunde tjäna pengar på det?

Spotify har meddelat att de kommer att lansera ett hifi-abonnemang senare i år, i förlustfri CD-kvalitet. Inte ett ord om högupplöst, men tvättäkta CD-kvalitet (16 bit/44,1 kHz) är ett bra steg upp från det komprimerade ljudet de ger oss nu (256 kbit/s Ogg Vorbis). Exakt när utrullningen blir av vet vi inte, bara att det blir i år.

Apple har också äntligen bekräftat att de är på gång med högupplöst musik. I början av juni uppdateras Apple Music-biblioteket med förlustfritt ljud i ALAC-format (Apple Lossless). Dessutom finns det stöd för musik med Dolby Atmos, som ger 3D-ljud tillsammans med hörlurar från antingen Apple eller Beats. Uppdateringen sker automatiskt för abonnenterna och kostar inget extra.

Apple kommer dessutom att erbjuda ett särskilt, dyrare Hi-Resolution Lossless-abonnemang med högupplöst ljud upp till 24 bit/192 kHz.

Framtiden ser ljusare ut

Med andra ord ser det ljusare ut för musik i hög kvalitet inom en snar framtid. Äntligen kan vi konstatera att kvaliteten är på bättringsvägen igen, efter en lång paus med komprimerat ljud. Då kan vi förhoppningsvis sluta prata om ljudkvalitet ett tag och i stället välja den musiktjänst som har det gränssnitt och det innehåll vi gillar bäst.

Frågan är vad som händer med de mindre nischtjänsterna när jättarna lägger beslag på deras kunder. Låt oss hoppas att mångfalden segrar.