TEST: Google Pixel Tablet

En av de större överraskningarna när Google för första gången presenterade sina Pixel-mobiler i Norden var att de även hade en surfplatta på gång. En ännu gladare överraskning var att, trots att vi får klara oss utan klockan, även den skulle säljas i Norden. Efter lång väntan är den äntligen här och vi har tillbringat en vecka med den inför premiären för att bli riktigt bekanta med den.

I kartongen hittar vi, förutom själva surfplattan, den speciella dockningsstationen med dess laddare. Den är tyvärr special, så det gäller att komma ihåg den om man ska ta med sig dockningsstationen. Varför den inte är USB-C när hela industrin är på väg dit är lite märkligt. Lyckligtvis kan själva plattan laddas med USB-C om det kniper och då kan man ju använda vilken modern mobilladdare som helst.

 

Utseende och konstruktion

Designen är traditionell med en slät baksida och en enda kameralins i ett hörn. Det enda som avslöjar att något speciellt är på gång är fyra metallprickar som påminner om iPadens Smart Connector. Ström- och volymknappar sitter i ena änden av långsidan.

Plattans inre konstruktion är säkert solid, för plattan känns rigid, men ytmaterialet känns förvånansvärt plastigt i handen. Den har också en ganska tjock ram runt skärmen. Vi är också förvånade över att Google inte säger någonting om Gorilla Glass eller liknande skärmskydd. Det är ändå en ganska stor skärm som kommer att få sig en smäll då och då. Google säljer dock ett skal som är väldigt bra, med ett inbyggt stöd så att den kan stå lutad på bordet i valfri vinkel. Det är inte heller i vägen för dockningsstationen.

Skärm

Vid första anblicken är inte skärmen speciellt imponerande. Visst har den 1600 x 2560 pixlars upplösning, och det är helt okej för en 11-tums skärm. Fullt jämförbart med exempelvis förra årets Samsung Galaxy Tab S8, som vi använt som en referens då de är i samma prisklass. Det är inte heller en OLED-skärm utan standard IPS LCD och det kan vi också leva med. Men Google säger inte ett ord om stöd för utökad dynamiskt omfång, HDR. Och skärmuppdateringen är bara 60 hertz, vilket idag får anses vara prestanda i budgetklassen.

Kamera

Lyckligtvis är inte en kamera i surfplattan speciellt viktig, då den nog mest används för att skanna in dokument. Google har nämligen gjort något så märkligt som att sätta likadana kameror på fram- och baksidan. Det betyder inte att selfiekameran är fantastiskt bra, utan att huvudkameran har samma medelmåttiga prestanda som selfiekameran. Det vill säga bra nog för enklare selfies och videokonferenser, men inte mycket mer. Det finns exempelvis varken stöd för 4K eller bildhastigheter över 30 fps.

 

Användning

Hittills har vi haft vissa synpunkter på enstaka tekniska detaljer med Pixel Tablet. Men lyckligtvis är det den dagliga användningen som spelar störst roll och där briljerar den. I Googles presentation pratade de om att surfplattor sällan lämnar hemmet och att de därför borde vara så användbara som möjligt oavsett om de användes eller inte. Under testets gång har vi insett att andra surfplattor vi använder faktiskt tillbringar mest tid liggande på ett bord i viloläge.

Därför är Googles idé om en laddningsdocka som också är en högtalare ett genidrag. När man använt den klart klickar den fast med magneter i dockningsstationen och börjar ladda. Men inte nog med det, den går över i ett hub-läge, där man kan välja om den ska visa foton, klockan eller vädret. Plötsligt förvandlas den till en Nest Hub! Och mycket riktigt kan den visa notiser och användas för att styra det smarta hemmet.

Men du kan även använda Chromecast för att skicka videor eller musik till den. Men till skillnad från en Nest Hub kör Pixel Tablet riktiga Android så att du faktiskt kan installera vilka appar som helst på den, och exempelvis titta på morgonprogrammen från TV vid frukostbordet. När det dyker upp något intressant eller du vill svara på ett mejl som poppade upp på skärmen är det bara att haka loss den igen.

Varför i hela friden var det inte Apple som uppfann detta? De uppfann ju faktiskt Magsafe-magnetdockningen för iPhone, så varför de inte bara skalade upp den idén till att även fungera med iPad är inget annat än häpnadsväckande. Vi är övertygade om att ingenjörerna i Cupertino nu jobbar på något liknande.

Däremot finns det inte något tangentbord som ansluter till den smarta kontakten, vilket iPad har. Förhoppningsvis kommer det. Det följer inte heller med någon penna, och Google säljer ingen, men plattan stöder USI 2.0. Alltså Universal Stylus Initiative, ett försök att standardisera pennor för pekskärmar. Därmed kan man köpa en penna från exempelvis HP, Lenovo eller Penoval.

Fingeravtrycksläsaren sitter på strömknappen vilket säkert fungerar bra utan skal, men med skalet på sitter den så försänkt att det är bökigt att peta ner fingret i ett hål för att låsa upp plattan. Varför kunde den inte haft ansiktsigenkänning? Precis som med Pixel-mobilerna är Tablet ett relativt framtidssäkert köp då man garanteras uppgraderingar av Android till 2028.

Just Android brukar vara vårt stora klagomål på andra surfplattor än Apples. Det har tidigare inte varit anpassat för surfplattor, men i och med Android 13 har de inkluderat anpassningarna från surfplatte-versionen Android 12L. Gränssnittet känns betydligt mer anpassat för skärmstorleken och användning i landskapsläge. Att vissa appar fortfarande inte är anpassade är knappast Googles fel.

 

Ljud

Surfplattan har två högtalarelement i varje kortände, vilket ger stereoljud när man har den i landskapsläge. Och ljudkvaliteten är bra nog för att titta på videoklipp. Men när man dockar den med stationen så märker man hur mycket bas som saknades i ljudet. Stationen innehåller nämligen ett 43,5-millimeters fullrange-högtalarelement. I dockat läge blir plattan helt okej att titta på film med och även lyssna på musik.

 

 

Prestanda

På insidan sitter Googles Tensor G2-systemkrets, vilket är samma som i förra årets Pixel 7 Pro-mobil. Därmed är den faktiskt ganska rask, och slår till exempel den Galaxy Tab S8 vi jämförde med tidigare. Det är definitivt nog för mobila spel och på nivå med en iPad 9 om vi ska göra Apple-jämförelsen. Vad som däremot fick oss att gapa häpet är den otroliga batteritiden som vi uppmätte till 17 timmar och 24 minuter! Det är 50 procent mer än de mellanklass-plattor vi tidigare testat och de har mindre kraftfull processor!

Slutsats

Hade detta bara varit en surfplatta så hade vi nog inte blivit speciellt imponerade, för den har sina tekniska tillkortakommanden här och där. Genomsnittligt. Men ett genidrag som måste få Apple att slita håret är den magnetiska dockningsstationen med laddare och högtalare. Helt plötsligt får man nytta av plattan även när man inte aktivt använder den. En Nest Hub på köpet helt enkelt. Vi älskar det!