TEST: Yamaha YH-E700A

Yamaha försökte sig på hörlurar för ett bra tag sedan, utan större framgång. Den här gången tycks japanerna ha tagit jobbet på större allvar, de ger oss YH-E700A som måste vara klassens bäst vadderade kåpor. De utstrålar kvalitet i högre grad än de flesta och sitter dessutom väldigt bra runt öronen.

Vikten på gott och väl 300 gram märks, men inte på något onaturligt sätt. Det känns helt enkelt som kvalitet. Visserligen vinglar de lite mer om man skakar snabbt på huvudet, men som tur är ägnar de flesta av oss inte åt sådana aktiviteter. Det bör påpekas att det går bättre att headbanga upp och ner, vilket vi nog kan göra i större utsträckning.

På undersidan av den högra kåpan hittar man fysiska knappar för de vanligaste funktionerna, där finns volym, av/på, svara på samtal och starta/stoppa musik. Under den vänstra finns knappen för brusreducering och omgivningsljud. Och den analoga minijack-kontakten, som knappt någon använder längre.

Yamahas app fungerar för uppdateringar och vissa funktioner men den har ingen EQ-funktion, vilket säkert somliga kommer att rynka på näsan åt.

Brusreduceringen

När det gäller Yamaha och brusreducering fungerar det hur bra som helst. Brusdämpningen gör sitt jobb när bakgrundsljudet är mer eller mindre statiskt. Som i en bilkupé eller flygplanskabin. Men det läcker in lite mer än i de bästa konkurrenterna, framför allt basljud som kommer slumpmässigt när man kör bil (till exempel på en gropig väg) släpps igenom i större utsträckning än hos både Philips, JBL, Sony och Bose. Men det är fortfarande långt ifrån någon kris.

 

Ljudet

Då står det bättre till med ljudet. Där briljerar Yamaha, med ett mycket bestämt och livligt ljud. Speciellt med brusreduceringen inaktiverad smäller bastrummor till som bara den, och ljudet är både varmt och explosivt. Det är kul att lyssna på pop och hiphop, tack vare en livlig och hård spelstil. Allra tightast är det med brusreduceringen inaktiverad.

Kontrabasen i den moderna jazzsångerskan Esperanza Spaldings Formwela 10 är stor och stadig som bara den, och hennes röst sticker ut med stort självförtroende utan att vara vass. Och rytmerna i Beyoncés Be Alive smäller till stort och självsäkert, utan svårigheter. Det låter massivt.

Sångröster är tydliga och fylliga på samma gång och även om Yamaha är en smula mer tillbakadragna i toppen än till exempel Philips och Bose så gillar jag balansen i ljudbilden väldigt mycket. Jag saknar faktiskt inte EQ-funktionen, eftersom ljudet redan är så väl avstämt.

I appen kan man aktivera Listening Care, som ska balansera frekvensnivån i förhållande till ljudnivån. Jag stänger av det, eftersom det låter för energiskt i diskantregistret för min smak. Däremot har jag Listening Optimizer på, det mäter ljudet som reflekteras från örat och ska se till att ljudåtergivningen anpassas efter innerörats form. Funktionen gör inte så mycket, men i mina öron stramar den till stereoperspektivet en aning.

Yamaha YH-E700A: Slutsats

Yamaha YH-E700A är rena rama krutpaketet. De kan spela högt och de gör det med en kontrollerad bas och tjusig tonstruktur. Ljudet drar mot det varma och fylliga, men utan att någonsin bli slappt eller instängt.

Det finns ingen EQ-funktion i appen, men i våra öron behövs det inte heller. Det här låter verkligen bra.

Brusreduceringen bra men inte fantastisk. Men tillräckligt för att ljudkvaliteten väger tyngre, och i den disciplinen är det få – och ingen annan i det här testet – som kan mäta sig med Yamaha.

Också i detta test: