TEST: Sonos Beam (Gen 2)

Den uppdaterade Sonos Beam (Gen 2) har en kraftfullare processor än sin föregångare, metallgrill i stället för tyg, stöd för högupplöst ljud via eARC samt förenklad anslutning till iPhone via NFC. Även om den här funktionen för det mesta fungerar sömlöst finns det tillfällen när anslutningen inte registreras omedelbart, vilket kan kräva upprepade försök.

På originalet spelade högtalarelementen på sidorna vänster och höger kanal, medan två fullregister och en diskant i mitten användes till centerkanalen. I andra generationen spelar sidoelementen i stället surround- och Atmos-kanalerna, medan frontelementen hanterar vänster, center och höger kanal.

Användning

Sonos Beam kan givetvis spela tillsammans med familjen av andra Sonos-produkter, där de alla samlas i samma app. Där finns ett brett utbud av musik- och ljudbokstjänster samlade för en användarvänlig upplevelse.

När Beam är inkopplad kan du sätta igång TruePlay-rumskorrektion. Detta kräver en iPhone, och fungerar genom att du går runt i rummet – helst kring lyssningsplatserna – med telefonen, som då mäter akustiken så att högtalarsystemet så småningom kan korrigera. Ljudet blir mer öppet och inte minst blir illusionen av surroundljud större.

Så låter Sonos Beam (Gen. 2)

Trots virtuell bearbetning utan särskilda topphögtalare ger Beam en övertygande Atmos-effekt. Den fyller rummet väl med en naturlig ljudbild och tydliga dialoger. Basåtergivningen är också överraskande kompetent med tanke på storleken.

På egen hand, utan subwoofer, har Sonos Beam faktiskt bättre bas än både Yamaha SR-B40A och TCL P733W, även om den varken är lika stor, djup eller kraftfull. Den tonala helheten hos Sonos är faktiskt bättre än någon annan i startfältet, om du frågar oss. Speciellt med musik i stereo. Caroline Polacheks röst kommer till sin rätt i låten Crude Drawing of an Angel, omgiven av en stor ljudbild med syntar och stämningsfullt slagverk.

Trancemusik, här representerad av Infected Mushroom, låter också bra, och även om en subwoofer saknas så fungerar Beam förvånansvärt bra på egen hand.

Illusionen av surroundljud hade kunnat vara ännu bättre, för varken dokumentären Drive to Survive eller första världskrigsdramat På västfronten intet nytt, båda på Netflix, har den stora, levande ljudbilden som en del av de andra testdeltagarna breder ut i rummet. Men dialogerna är bättre än hos någon av dem, och återigen är balansen i ljudbilden mycket bra.

Med Sub Mini kommer även de lägsta oktaverna med, och ljudet får ett mycket bättre fundament. Det låter mer fysiskt och dynamiskt, både film och musik är mer engagerande. Visserligen fördubblas totalkostnaden, men vi tycker att det är värt det. Om du köper Beam hoppas vi att det beror på att du planerar att uppgradera med mer bas så småningom.

Slutsats

I sin andra generation erbjuder Sonos Beam en användarvänlig upplevelse, samtidigt som den nya högtalarkonfigurationen förbättrar surroundeffekten. Inte minst tack vare Dolby Atmos.

Beam levererar en övertygande ljudupplevelse med imponerande bas och en balanserad ljudbild, även utan subwoofer. Ljudet är faktiskt bättre än från flera andra med subwoofer, och det säger inte lite. Enligt vår mening är detta Sonos mest lyckade soundbar och parar du ihop den med en Sub Mini så har du ett paket som fungerar utmärkt med både film och musik.

Också i detta test: