TEST: TEAC UD-701N

Streaming har på rekordtid tagit över musikkonsumtionen över hela världen. Även om det fortfarande säljs både CD-skivor och LP-skivor – ja, kassetter också – så är det streaming som de allra flesta håller på med.

Gärna parallellt med en gryende LP-samling. Många föredrar nämligen att lyssna på musiken på ett fysiskt format. Och nej, det är inte bara gubbar med grått hår som spelar vinyl. Försäljningen av LP-skivor är lika stor till 20-åringar som till 50-åringar.

De flesta av dem, oavsett om de är 20 eller 50, streamar vanligtvis musik från Spotify eller Apple Music i ganska ordinär kvalitet. Komprimerat, naturligtvis. Först i appen och sedan i Bluetooth-överföringen, och som vi alla vet blir det trist ljud av sådant.

Men det finns hopp. Spotify lanserade till sist Spotify Connect med streaming i högupplöst 24 bitar och 44,1 kHz-sampling. Lossless, alltså. En betydande ökning av ljudkvaliteten från det komprimerade – lossy – ljudformatet de också har. Och som är helt okej så länge man bara streamar till öronpropparna eller en Sonos-högtalare.

Men när nu Spotify äntligen har lanserat en utmanare till förlustfritt ljud på plattformar som Tidal, Qobuz och Apple Music har nätverksspelare plötsligt blivit ännu mer aktuella. För om man ska få ut maximal kvalitet av musiken på Spotify Connect och alla andra så går det inte att fortsätta med Bluetooth.

Nätverksspelare, eller ”streamers” som många kallar dem, kopplas till hemnätverket och stöder streaming i högupplöst ljudkvalitet. Alltså i 24 bitar eller mer, och normalt med 96 kHz sampling eller mer.

De är helt enkelt digitala avspelare för musiken som finns i streaming-apparna.

TEAC UD-701N

Precis som med allting inom hifi finns nätverksspelare i alla storlekar och prisklasser. De gör i stort sett samma sak, men vissa gör det bättre än andra. I den budgetvänliga änden hittar vi streamers från bland annat WiiM, som stöder högupplöst streaming från Spotify, Tidal och Apple. I den andra änden hittar vi highend-streamers från bland annat DCS, Burmester, Moon och CH Precision, som kostar lika mycket som en liten bil.

TEAC UD-701N kostar inte i närheten av lika mycket som en bil. I så fall är det en liten begagnad bil. Den hamnar mitt i smeten av streamers från bland annat Auralic, Naim, Lumin och HiFi Rose. Men TEAC-varianten är mycket mer än bara en streamer.

Den är också en analog förförstärkare med volymkontroll som kan kopplas till en förstärkare, eller direkt till de fenomenala Dynaudio Confidence 20A eller några andra aktiva högtalare.

Men det är inte allt. Man får också en oerhört påkostad DAC – digital-till-analog-omvandlare – med TEACs egenutvecklade Delta-Sigma-DAC. Tack vare optiska och koaxiala ingångar och USB för digitala ljudkällor kan UD-701N ersätta både en DAC och en förförstärkare. Ja, en hörlursförstärkare också. Den inbyggda, med både 4-stifts balanserade och jack-kontakter, är faktiskt väldigt bra och klarar hörlurar från 16 till 600 ohm.

Jag har inte nämnt Bluetooth, men det finns också. Som bland annat stöder LDAC och aptX HD.

Delta Sigma DAC

Om man använder USB-ingången på baksidan kan man streama PCM-filer i upp till 32 bit/384 kHz eller DSD i 22,5 MHz från en dator. DACen stöder även MQA-avkodning, är så kallat Roon Ready och kan styras i en OpenHome-miljö.

Delta-Sigma-DACen (ΔΣ) kan konvertera upp från PCM två, fyra eller åtta gånger, eller som 1-bits DSD. Den har dessutom TEACs egen uppkonvertering som kallas RDOT-NEO och som ”skapar” en högupplöst signal från vilken ljudfil som helst. Vilket kan fungera bra på äldre inspelningar av sämre kvalitet.

De flesta inställningar kan göras från fjärrkontrollen och man kan välja uppkonvertering medan musiken spelas och själv avgöra om det påverkar ljudet eller inte.

 

10 MHz extern klocka

Precis som CD-spelaren vi testade från TEAC – VRDS-701 – har UD-701N en 50-ohms BNC-kontakt på baksidan. Den kan användas när man ska synka klockfrekvensen i spelarens digitala signalbehandling med en annan enhet. Till exempel ovan nämnda CD-spelare, eller transport-versionen av den, VRDS-701T.

Då kopplar man båda till den separata klockgeneratorn TEAC CG-10M (X) med en 50-ohms BNC-kabel till var och en av enheterna. CG-10M är en fristående masterklocka som har BNC-kontakter i 50 ohm för upp till fyra enheter.

Den använder en OCXO-oscillator, som enligt TEAC ger en ultraprecis 10 MHz-klocksignal, med toleranser inom ±3 ppb från frekvensens temperaturkaraktäristik, och med en avvikelse inom ±0,1 ppm.

Streaming

Musik från plattformar som Spotify Connect, Tidal och Qobuz kan streamas från TEACs egen HR Streamer. En app som går att ladda ner gratis till iOS och Android och som kan fungera som avspelare. Den gör i princip ett bra jobb. Man ser ljudfilens upplösning på den lilla skärmen på framsidan av streamern. Till skillnad från till exempel HiFi Rose RS150B speglas inte innehållet i appen när man spelar.

Det är inte det värsta. Gränssnittet ser nämligen ut som om det är gjort strax före murens fall 1989, och navigeringen i appen kan beskrivas som minst sagt bristfällig. Appen speglar inte heller sitt eget innehåll i appen man kopplar till TEAC-appen, och sättet den lagrar spelad musik i ”arkivet” på gör den nästan omöjlig att hitta igen.

Det finns också en app för Windows och Mac, kallad TEAC HR Audio Player, som kan laddas ner gratis.

Extrem upplösning

Fixeringen vid maximal precision får också mekaniska konsekvenser. Det solida chassit vilar på tre frikopplade fötter och på insidan har streamern fyra separata ringkärnetransformatorer. De ansvarar för var sin del av signalbehandlingen och är inte bara mekaniskt åtskilda utan förser separata delar av kretsen med ström, uppdelat i separata höger- och vänsterkanaler, och leder en balanserad signal genom hela kretsen.

Precis som CD-spelaren vi har testat utstrålar streamern kvalitet på alla områden. Den har samma neutrala ljudsignatur. En extrem upplösning kombineras med kontroll, öppenhet, dynamisk kontrast och en basåtergivning som inte ens HiFi Rose RS160 matchar.

Med streaming från Tidal via TEAC-appen märker man hur mycket mer upplösning och klarhet den levererar än till exempel en av våra gamla favoriter, Naim ND5 XS2. Som låter varmare och behagligare men maskerar mikrodetaljer mycket mer än UD-701N gör.

En WiiM Ultra kommer inte i närheten av upplösningen, dynamiken eller öppenheten hos TEAC-streamern. Detsamma gäller om man kopplar in en digital ljudkälla som en CD-spelare till DAC-ingångarna. Ja, till och med TV-ljudet blir bättre genom UD-701N.

Det finns inte många streamers med DAC som också har ett så bra hörlursuttag. Det öppnade upp ljudet på ett par Sennheiser HD800 via den balanserade utgången, och gav ett par Sennheiser HD 660 S2 ännu mer dynamik och djup än jag fick från hörlursuttaget på en Yamaha A-S3200. Som faktiskt har en mycket bra hörlursförstärkare.

Men tillbaka till streaming.

Einaudi vs Einaudi, med Ludovico och Leo Einaudi, bubblar över av klangfärger, och ljudfilen i 24 bit/96 kHz låter fokuserad och dynamisk. Efter en försiktig öppning på Punta Bianca byggs musiken upp gradvis mot en svart bakgrund som färgas av en synth som glider in. Ett piano klingar varmt mitt i ljudbilden och basen får en fysisk närvaro. Det är mäkta imponerande.

Slagverket i början av Nils Petter Molværs On Stream återges med ett djup som skapar lågfrekventa vibrationer i rummet. Luften från den hesa trumpeten lägger sig som ett moln framför högtalarna. Kenny Wheelers trumpet i Heyoke skjuter å andra sidan ut skarpa toner i rummet och Dave Hollands kontrabas låter kraftfullt och djupt. Allt under tiden som Jack DeJohnettes trummor återges med förträfflig precision och fokus.

Den akustiska gitarren i det irländska bandet Ambles Lonely Island har jag aldrig hört så realistiskt återgiven. Den mörka och djupa sången låter skrämmande nära och det finns en klangbotten som jag inte har fått med många andra streamers.

Klangbotten finns det mycket av även i Espen Eriksens trios In The Mountains, med Andy Sheppard på saxofon. Trummorna är tighta i titellåten och de plötsliga dynamiska förändringarna återges med välkontrollerad finess.

UD-701N har inte den digitala ”wifi-slöjan” som täcker musiken som ett tunt lager dimma när man streamar. Den släpper fram mer av musikens mikrodetaljer och dynamik, och fångar atmosfären i inspelningarna på ett exemplariskt sätt. Den lyckas göra musiken levande på ett sätt som bara påkostade streamers kan, och det är bra gjort. För ovanligt dyr är den trots allt inte.

Jag provade de olika inställningarna och landade för det mesta på multibit-konvertering snarare än 1-bits DSD. Jag tycker att musikens skala och djup blir bäst med multibit. Med DSD-filer kan man välja mellan två filterinställningar, FIR 1 och FIR 2. De dämpar eventuellt högfrekvent brus som kan uppstå, men jag föredrog att stänga av dem helt.

Uppkonverteringen finns där om man behöver den, men även här tyckte jag att avstängd var den bästa inställningen för musiken jag spelade.