Foto & Video Hi-fi Hemmabio Högtalare Hörlurar TV

TEST: McIntosh MA352

Finstämd värsting

Hybridförstärkaren är 30 kilo ren underhållning, men saknar inte helt finess.

Av / 2020-05-10 - 00:00
McIntosh MA352
Lasse Svendsen

Ibland är det bara så kul att testa nya produkter att man struntar fullständigt i om de har några brister. Då är det inte speciellt viktigt med specifikationer, det handlar mest om att bara njuta av ögonblicket.

Så är det med McIntosh MA352. Titta bara på den när den värmer upp. När lysdioderna ändras från orange till grönt och det turkosa ljuset tänds i effektmätarna. Det är 15 sekunder av förväntansfull glädje, och så läckert att man inte kan låta bli att bli på gott humör.

Sätt på musik, vrid upp volymen och njut. För det här är verkligen njutbart på en helt annan nivå.

Förstärkarens fyra vakuumrör skiner på det kromade chassiet, på sätt och vis återspeglar det hur den låter. Glasklart som ett nyputsat fönster, med behaglig, mjuk klang och dynamiskt tryck som man känner i magen.

Hybrid-McIntosh-förstärkaren är tillräckligt stark för att kunna driva dina favorithögtalare och tillräckligt raffinerad för att göra upplevelsen minnesvärd, oberoende av vilken sorts musik du spelar.

Det finns inte många förstärkare som liknar McIntosh MA352. Visst, MA252 finns ju alltid, det är en mer kompakt version med 100 watts effekt per kanal och som är byggd efter samma recept som MA352, men den större förstärkaren spelar i en annan liga.

Man skulle kunna säga att det är som att jämföra en Porsche 911 Turbo med en Porsche Boxster.

Rör och transistorer

Rören finns i förförstärkarsektionen, resten är transistorer.

Här används det fyra vakuumrör i förförstärkardelen. Två 12AX7A och två 12AT7, snyggt skyddade av fyra metallgaller. Utgångssteget använder transistorer, fler och starkare än i MA252, vilket höjer effekten till 200 watt per kanal. Eller 320 watt om motståndet halveras till fyra ohm.

MA352 har inga digitala ingångar eller strömning, men den har skivspelaringång för MM-pickuper. Bara MM på 47 kohm, justerbart mellan 50 och 800 pF. De övriga ingångarna är två balanserade och tre obalanserade. Dessutom finns minijack-kontakter för koppla ihop flera McIntosh-enheter, så att alla aktiveras samtidigt när man sätter på en av dem, och samtliga går att styra med en enda fjärrkontroll.

Man kan också koppla MA352 till en hemmabioanläggning genom att aktivera Home Theater Pass-through i menyn.

De som saknar en DAC kanske kan fundera på MA7200 som har DAC-modul och MC-ingång också. Fast då får man lägga 15 000 kronor extra.

Power Guard

McIntosh skyddar sina förstärkare mot klippning av signalen och potentiell kortslutning med en

Power Guard-krets, plus Sentry Monitor som kopplar ur utgångarna innan förstärkaren tvingas ner på knä.

Tillräckligt med ingångar, men ingen DAC.

Equalizer

MA352 har en mycket bra hörlursutgång och dessutom en 5-bands equalizer. Man kan justera 30, 125, 500 Hz samt 2 och 10 kHz med +/– 12 dB, och EQ:n kan sättas på och stängas av från fjärrkontrollen.

Ljuset i displayen och lysdioderna som belyser rören kan dimmas eller släckas. Och man kan ändra namn på ingångarna, stänga av ingångar och justera balansen mellan högtalarna.

Himmelsk ljudbild

Allt detta är naturligtvis av fullständigt underordnad betydelse när man sjunker ner i soffan och låter musiken breda ut sig i rummet.

Förstärkaren är inte utrustad med samma autoformer (transformator) som MA7200. En sådan ska göra förstärkaren ”immun” mot impedansvariationer, men jag saknade den inte i MA352. Som är mycket potentare än den mindre MA252. Jag upplevde MA7200 som lite bättre kontrollerad när den pressades, annars var det ingen märkbar skillnad i effekt på normal lyssningsvolym.

Det spelade ingen roll vilka högtalare jag använde. De exceptionellt fina stativhögtalarna R1 Arreté från Audiovector, den större SR3 Raw Surface eller Martin Logans hybridelektrostat Electromotion ESL X. McIntosh-förstärkaren trivdes med dem allihop, och det visade sig så småningom att den klarade sig lika bra vilket slags musik jag än satte på.

Klangbalansen är varm, med fylligt bas- och mellanregister och en silkeslen diskant. Den dynamiska kontrasten är utmärkt och förstärkaren målar upp en stor och luftig ljudbild. En Devialet Expert 220 Pro låter stramare, och har lite bättre fokuserade detaljer, men den har inte McIntosh-förstärkarens charmerande klang.

Hörlursuttaget är faktiskt väldigt bra.

Det gav till exempel liveinspelningen Up For It, med Keith Jarrett-trio, en närvaro i testrummet som påminde om hur det faktiskt är att vara på konsert. Den fylliga klangen från kontrabasen, tyngden från slagen på trummorna och den djupa pianoklangen, allting flyttades fram fint i ljudbilden.

Pat Methenys mjuka gitarr fyllde rummet framför högtalarna och lät så nära att man nästan kunde röra vid gitarren.

Förstärkaren älskar att spela högt. Jag fick sänka Bob Dylan ett par snäpp eftersom munspelet plötsligt lät för skarpt, men då var det så högt att jag inte kunde höra ljudet från min fot som stampade takten.

Den vackra inspelningen med Sondre Bratlands och Iver Kleive från Födelsekyrkan i Bethlehem växte nästan ut ur rummet, med Martin Logan-högtalarna fick jag ett enormt djup i ljudbilden. Röster – eller mellanregister i allmänhet – har länge varit något som McIntosh-förstärkare glänser lite extra med. Här också. Det spelar ingen roll om det är Bob Dylan eller Kari Bremnes. Vokalklangen är varm och fyllig, med vacker klangbotten och hela mellanregistret har bra fokus.

Skivspelaringången får inte glömmas bort. Den är långt ifrån inslängd utan eftertanke, med vårt testexemplar av Pro-Ject Xpression lät MM-pickupen från Ortofon lika klangrikt som vi vet att den kan. Carla Bley Big Band lät exakt som det ska låta. Kraftfullt, dynamiskt och fylligt. Hörlursuttagen drev våra Sennheiser HD660S utan problem och även där sken förstärkarens kraftiga basdynamik igenom.

Slutsats

McIntosh MA352 passar inte alla. Det finns andra förstärkare i samma klass som har fler ingångar, DAC, ingång för MC-pickup och mycket annat. Men det är inte många som låter lika tufft och engagerande och som samtidigt har tillräckligt med finess för att få fram både nyanser och detaljer. De som främst lyssnar på CD och LP, och kanske har en separat nätverksspelare, behöver inte fler ingångar utan kan njuta av ett sällsynt spelglädje från en förstärkare som inte liknar mycket annat.

Karakter
McIntosh MA352
High End

Ljud & Bild tycker

Muskelknippe med potent bas, dynamisk kontrat och hinkvis med klangfärger. Saknar DAC och strömning.

1 reaktion på ”McIntosh MA352”

  1. Håkan Bodinger

    Hej har ett par högtalare focal sopra no 2, ska köpa integrerad förstärkare. Väljer mellan mcintosh ma 7200 eller mcintosh ma 352. Vilket är det bästa valet? Mvh Håkan Brorsson

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Vill du läsa hela artikeln?

Med LB+ Total får du tillgång till ALLT innehåll på Ljud & Bild och LB Home

Redan prenumerant? Logga inn.

Vill du ha tillgång till enbart Ljud & Bild eller LB Home?

Klicka här för att beställa Ljud & Bild

Klicka här för att beställa LB Home

Ljudet från dessa förstärkare kommer förvåna dig

Du kan knappast göra ett bättre köp

Plocka fram CD-samlingen igen

Sensationellt bra köp

Charmig kassettbandspelare

Ljudkortet som pensionerar din highend-DAC

Låter bäst utan

Bordsanläggningen som har allt

Superstreaming med mindre budget

Skivspelare med startknapp

Har du sett på maken?

Hegel upphör aldrig att överraska

Ljud & Bild
Rulla till toppen