: Electrocompaniet ECD 2

Med knuten näve

Electrocompaniet har den stramaste och mest potenta basen vi har hört på länge. Och allt balanseras av tjusiga toner längre upp.
Ljud & Bild tycker
Vi har sällan hört en digitalomvandlare som har så tuff bas. Ljudbilden är dessutom både välbalanserad och stor, även längre upp i övertonerna.
Här saknas bara det sista lilla av mikronyanser i toppen för att Electrocompaniet ska krossa allt motstånd.
Specifikationer
  • Digitalingång: Asynkron USB, 2 koaxiala, 2 optiska
  • Analogutgång: RCA och XLR
  • Max upplösning: 24 bit/192 kHz
  • Variabel ljudnivå
  • Pris: 21 500 kr
  • electrocompaniet.se
forfatter

Precis som sina rivaler har ECD 2 asynkron USB-digitalomvandling och stöder upp till 24 bit/192 kHz-upplösning. Electrocompaniet säger sig ha arbetat mycket med att reducera jitter, samtidigt som de bevarat det varma ljudet som de är berömda för.

Förutom USB-port har ECD 2 dubbla koaxiala och optiska digitalingångar, samt både balanserade XLR- och obalanserade RCA-analogutgångar.

ECD 2 har inbyggd volymkontroll och ingångsväljare och kan alltså kopplas direkt till en effektförstärkare eller ett par aktiva högtalare om man vill.

Användning
Volym och signalkälla styrs enkelt från fjärrkontrollen som ingår, eller Electrocompaniets universalfjärr som är extrautrustning. Upplösningen och ljudnivån visas i teckenfönstret just när man gör ändringar, annars är det bara ingången vi blir informerade om. Inkoppling av Mac går smärtfritt oavsett upplösning upp till 192 kHz, medan Windows-PC behöver drivrutin.

Ljudkvalitet
ECD 2 gräver fram guldet ända nedifrån djupbasen och pressar fram det genom högtalarna (naturligtvis med god draghjälp av en häftig förstärkarkombination). Den relativt höga spänningen i den balanserade XLR-utgången ger en högre ljudnivå, vilket kan lura lyssnaren att tro att den låter kraftigar och tyngre. Men även om man vrider ner till samma ljudnivå som de övriga har Electrocompaniet ett sällsynt bra grepp om rytmerna.

Annons

Hör bara på Daft Punks ”Game of Love” i högupplöst studiokvalitet. Bastrumman är lika stor och saftig som med Asus Essence III. Men ljudbilden är bredare här, och virveltrumman smäller till hårdare. Upplösningen i trumsetets cymbaler är väsentligt bättre och vokoder-rösten låter mer som om den faktiskt svävar i luften och fyller rummet.

Electrocompaniet gräver djupare i basen än Naim, samtidigt som den är mycket mer upplöst än Asus.

Jazz tjänar också på den stora ljudbilden. Det är fullt tryck i trumpeten, utan att det sker på bekostnad av luft och upplösning. Arild Andersens kontrabas i Hoff Ensembles Quiet Winter Night (24 bit/192 kHz) är stor och fyllig i basregistret och Unni Wilhelmsens röst är luftigt placerad i mitten. Jan Gunnar Hoffs piano återges med lätt dansande tangenter.

Tori Amos ”Jackie’s Strength” i orkesterversion har ett bra tryck hela vägen. Det låter nästan som det är fler stråkar på grund av ljudbildens många klangnyanser.

Till skillnad från Asus blir inte R.E.M:s ”Drive” tillpiffad. Sångrösten låter vass i toppen, med tämligen kärva cymbaler. Detta är inte Electrocompaniets fel, det betonar bara att om du vill ha det ärligt så får du det ärligt, på gott och ont.

Annons

Slutsats
Electrocompaniet ECD 2 låter stentufft och klämmer ut varenda droppe saftighet ur basen. Allt balanseras av ett dynamiskt och nyanserat mellanregister, som är viktigt för återgivningen av alla instrument, och övertonerna är tillräckligt luftiga för att sträcka ut ljudbilden i alla tre dimensioner.

Digitalomvandlaren blomstrar med all slags musik, men imponerar kanske allra mest med rytmiska stycken. Den har upplösning hela vägen och är snudd på fulländad. Den är inte lika mikronyanserad som Bryston eller Auralic, men musikälskare som är ute efter något som verkligen sparkar ifrån sig behöver inte leta längre.

Också i detta test:

Asus Xonar Essence III

Ambitiös toppmodell

Datortillverkaren Asus försöker få in en fot i hifi-branschen med sin dyraste – och bästa – digitalomvandlare hittills.

Äkta Dual Mono-DAC med riktigt påkostad hörlursförstärkare. Basregistret är ovanligt fast och DACen driver i princip alla hörlurar.
Det är framför allt upplösning i övertonerna som saknas här.

Auralic Vega

Musiken mellan tonerna

Ingen i prisklassen skildrar ljudbildens rymd lika bra som Auralic Vega, som betonar att det finns musik även mellan tonerna.

Auralic får oss att tappa andan, från början till slut. Osedvanligt upplösta toner och bestämda rytmer balanserar ljudbilden helt makalöst bra! Olika filterinställningar ger möjligheter att fintrimma.
Kommer inte på något, annat än att en så här grym produkt gärna hade fått ha hörlursuttag. Men då hade det nog blivit dyrt!

Naim DAC-V1

Mycket för pengarna

Naims bidrag är en kompakt digitalomvandlare med fjärrkontroll, variabel utnivå och hörlursuttag. Och den låter tjusigt.

Mycket välutrustad, till och med inbyggd hörlursförstärkare. DAC-V1 har full kontroll på ljudbilden, speciellt i mellanregistret. Strålande prisvärd!
Ljudbilden hade kunnat vara större.

Bryston BDA-2

Upphöjd sanning

Digitalomvandlaren från Bryston är en av de mest detaljerade och högupplösta i klassen.

Bryston låter superupplöst och distinkt rakt igenom, med överlägsen detaljnivå och en gigantisk ljudbild.
Fjärrkontroll är (dyr) extrautrustning och det är brist på volymkontroll.
Har du den här produkten?
Sätt ditt betyg.
0 / 6

Your page rank:

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

 

forfatter

Geir Gråbein Nordby

(f. 1978): Journalist. Gråbein har aldrig haft något annat heltidsjobb än på Ljud & Bild. Å andra sidan har han varit här nästan halva sitt liv, ända sedan 2001 när han skickade en jobbansökan till fel adress (han ville egentligen till en inspelningsstudio med samma namn). Gråbeins expertis är främst inom hifi, hörlurar och hemmabio, men det händer att han glimtar till med andra kvaliteter också.
Annons
Annons

Läs också