En riktig Dark Horse, och definitivt en av förra årets bästa TV-serier, handlade om det till synes ”komplicerade” livet för rika, vita amerikaner på en av Mauis flottaste lyxresorter: The White Lotus.
Vi träffade försmådda, bortskämda, ibland verklighetsfrånvända amerikaner vars Hawaii-semestrar fördärvades av bagateller, dränkte sig i självömkan eller småaktiga familjegräl.
Ett udda gäng jetsetters på väg till sin drömsemester på den smaragdgröna paradisön Maui. Det de hade gemensamt var sin superrikedom – och allmänna missnöje med livet, familjen och sig själva.
Seriens skapare Mike White hade tänkt sig och planerat serien som en fristående miniserie. Men som det så fint kallas: ”Due to popular demand” förnyades serien, och redan måndagen den 31 oktober kan du strömma säsong 2 på HBO Max.
MEN, med tanke på att serien ursprungligen skrevs som en miniserie, med både dödsfall bland huvudpersonerna och att flera av skådespelarna nu är upptagna med andra projekt, får vi inte återse hela gänget från första säsongen.
Tvärtom är den enda av de ledande skådespelarna som återvänder den neurotiska, självcentrerade, mycket alkoholiserade (men ack så befriande roliga) Tanya McQuoid (Jennifer Coolidge).
Och den här omgången är vi inte längre på Hawaii, utan på White Lotus resort på maffiaön Sicilien, längst ner i stöveln i soliga, charmiga Italien.
Säsong 1 av serien blev inte bara en tittarsuccé, utan omfamnades också av kritikerkåren och tilldelades nyligen hela 10 Emmy Awards (av 20 nomineringar). The White Lotus blev därmed den största vinnaren på årets Emmy-gala.
Även säsong 2 är skriven, regisserad och skapad av Mike White.
Förutom Coolidge kommer vi att se JF. Murray Abraham, Adam DiMarco, Beatrice Grannò, Meghann Fahy, Jon Gries, Tom Hollander, Sabrina Impacciatore, Michael Imperioli, Theo James, Aubrey Plaza, Haley Lu Richardson, Will Sharpe, Simona Tabasco och Leo Woodall i ledande roller.
Hela gruppen resortgäster har förmodligen, i större eller mindre utsträckning, och mer eller mindre medvetet, en uppfattning om de är universums centrum, och att alla andra är där för att passa upp på dem. Inget önskemål är för litet eller för stort, och absolut ALLT kan (och bör) klagas på!
Här är det bara att bänka sig framför TV:n och med skräckblandad förtjusning se fram emot nya episoder av avskyvärt beteende från de framgångsrika mot de ”underlägsna” (även kända som lågavlönade inom tjänstesektorn), fullständig brist på självmedvetenhet, banaliteter och fylla. Kan nog bli ytterligare en klassiker!
