Recension: Let Him Go

Ända sedan januari i år har det rått fullt krig i Yellowstone-lägret. Först var det ett kallt krig, med dödläge och ständiga förseningar. I maj eskalerade sedan konflikten mellan de två stora egona Taylor Sheridan (seriens skapare) och Kevin Costner (som spelar huvudrollen John Dutton) till ett fullskaligt hett krig.

Det hela slutade med att Costner lämnade serien och att serien läggs ned efter säsong 5 (även om en ny spin-off-serie har tillkännagivits, med Matthew McConaughey i huvudrollen).

 

Orsaken till konflikten verkar vara att Costner anser att inspelningen av den allt populärare serien tar upp för mycket av hans tid, vilket gör att han inte kan förverkliga sina andra projekt, inklusive filmer som Let Him Go samt den kommande Horizon: An American Saga (som han både regisserar och spelar huvudrollen i).

Let Him Go hade biopremiär 2020 (Costner hade då redan tillbringat två år i rollen som Dutton i Yellowstone), men på grund av myrkottar, munskydd och lockdown floppade den på biograferna. Nu har Netflix äntligen köpt rättigheterna och sedan i onsdags har du kunnat streama denna dark horse-dramathriller.

 

Filmen är både skriven och regisserad av Thomas Bezucha, som tidigare var mest känd för The Family Stone. Manuset är baserat på Larry Watsons roman och följer det äldre paret George (Costner) och Margaret Blackledge (Diane Lane). George är en före detta sheriff och familjen har fött upp hästar på sin nedgångna ranch i Montana.

Det bekymmerslösa lantlivet delar de med sonen James, hans inställsamma fru Lorna (Kayli Carter) och barnbarnet Jimmy. Men familjen Blackledge drabbas av en tragedi. James omkommer i en ridolycka och Lorna gifter sig med den avskyvärde Donnie Weboy, som inte drar sig för att ”tillrättavisa” sin fru – till Margarets stora förskräckelse. När den lilla familjen oväntat lämnar staden sugs livsgnistan ur Margaret. Nu har hon plötsligt förlorat båda sina pojkar.

Men den handlingskraftiga Margaret kryper inte bara ner i sängen och gråter. När hon får reda på att skitstöveln har tagit med sig sin nya familj till North Dakota packar hon genast sin resväska, tar med sig en laddad pistol – och är fast besluten att aldrig återvända utan sitt barnbarn.

Filmen utspelas i början av 1960-talet och Bezucha har gjort ett lysande jobb med att återskapa småstads-Amerika 1964. Filmen börjar som ett avhållsamt drama, där allt fokus ligger på det åldrande paret Blackledge.

Både Costner och Lane förmedlar en fascinerande närhet, genuin kärlek, värme, liv och respekt för varandra – helt i klass med legenderna Helen Mirren och Harrison Ford i Yellowstone-spinoff-serien 1923. George är den sansade och snusförnuftige medan Margaret är spontan, lite våghalsig och starkt känslomässig.

När de ger sig ut på sin brokiga roadtrip tätnar intrigen och ju närmare Weboys-familjen de kommer desto mer inser vi att det här inte kommer att bli någon trevlig återförening.

I sin gamla kombi kör de runt de dammiga landsvägarna i karga North Dakota på jakt efter sitt förlorade barnbarn. Längs vägen träffar de den unge, vilsne och desillusionerade indianen Peter Dragswolf. Vi inser snabbt att han kommer att ha en central roll längre fram i berättelsen.

 

Det ska Let Him Go ha, den är sällan särskilt subtil och/eller originell, men de suveräna skådespelarna gör något riktigt stort av den lite ”enkla” historien. När sedan Bezucha bestämmer sig för att strunta i alla filmiska ”riktlinjer” och plötsligt går från stillsamt drama till direkt våldsam thriller (i bästa B-filmstil), så hänger vi, smått förfärade, med på resan.

Bezucha har inte ansträngt sig för att skildra Redneck-familjen (ja, med stort ”R”) på något nyanserat sätt. De är ett smutsigt gäng degenererade skitstövlar som har vuxit upp på karg mark och livnärt sig på potatis och fläsk sedan barnsben. Den förfärliga familjen styrs med järnhand av matriarken Blanche Weboy (en förträffligt elak Lesley Manville från The Crown). Besk, bitter och full av hat. Med drag av Red Rock West och U Turn bjuds vi på ett intolerant redneck-land när det är som värst.

I Oliver Stones U Turn var Nick Nolte den ”hjälpsamme” lokalbon men i Let Him Go är den sliskige, förnedrande och läskige Jeffrey Donovan familjen Weboys springpojke. Donovan spelar uppenbart lumpen, men har samtidigt en lite odefinierbar nyanserad personlighet som saknas hos resten av familjen.

Allt eskalerar till en klassisk, dramatisk slutscen där familjen Blackledge satsar allt på att få hem sitt barnbarn – kosta vad det kosta vill.

Manuset tar flera uppenbara genvägar och framstår ibland som naivt och osannolikt, men utmärkt skådespeleri, genuina karaktärer och en handling som vi verkligen blir känslomässigt engagerade i lyfter filmen till oväntade höjder. När sedan Bezucha serverar oss en scen som kunde vara hämtad ur skräckfilmen The Strangers är vi sålda!

Om det är sådana här förträffliga roller vi kommer att få se mer av efter Kevin Costners Yellowstone-exit, hoppas vi innerligt att Taylor Sheridan kommer att ”Let Him Go”. 5 svaga stjärnor till en liten filmpärla.