Många klarar sig alldeles utmärkt med en bra kompaktkamera. Fast det finns gränser för hur bra bilderna kan bli. Växer man ifrån begränsningarna ligger det nära till hands att fundera på en spegelreflex.
De har dock sina uppenbara för- och nackdelar. En spegelreflexkamera är större och tyngre, och ofta för tekniskt avancerad för de flesta hobbyfotografer som är vana vid en kompaktkamera. Bildkvaliteten är däremot i en klass för sig, det gäller oavsett om man förevigar blommor och bin, människor, landskap eller framför allt sport. Spegelreflexerna är som regel snabbare på seriefoto och autofokusering och fångar oftare motivet med bra skärpa.
Kompakt och avancerad
De senaste åren har det dykt upp ett alternativ. Den nya generationen systemkameror, som ofta kallas för hybridkameror. I dem finns inte något spegelhus eller någon optisk sökare, därför är de mindre, lättare och mer lätthanterliga.
Trots beskedlig storlek i förhållande till traditionella spegelreflexer skiljer sig inte funktioner och egenskaper sig särskilt mycket. Man får utbytbar optik vilket ger stora möjligheter som kompaktkamerorna saknar, och bildkvaliteten ligger på samma nivå som en bra spegelreflex. Möjligheterna är dessutom lika flexibla. Till exempel har de manuell kontroll över exponeringen, HD-video och kreativa filter som gör bilderna mer effektfulla.
De flesta små systemkameror är tillräckligt avancerade för att kameran ska kunna växa i takt med fotografens ambitioner och kunskaper. Moderna hybrider är dessutom lika snabba som eller snabbare än de flesta spegelreflexer som det är naturligt att jämföra med.
Testdeltagarna
Olympus och Panasonic var tidigt ute med sina små MicroFourThirds-modeller – de allra första kompakta systemkamerorna. Det har givit dem ett försprång på marknaden som kan ta lite tid att hämta in för konkurrenterna. Åtminstone när det gäller urvalet av tillbehör. Olympus och Panasonic har till exempel 21 olika objektiv att välja mellan. Som jämförelse har den färskaste medlemmen i hybridklubben, Nikon, bara fyra objektiv till sin 1-serie – och bara två kameramodeller.
Urvalet av tillbehör växer konstant och Nikon, Sony och Samsung har meddelat att de ska släppa fler objektiv till sina kompakta systemkameror.
I detta test har vi tagit med Nikons färskaste hybrider, V1 och J1, som är några av de snabbaste vi har sett på seriefoto. Från Olympus har vi tagit med P3, PL3 och PM1, alla de tre nya modellerna i PEN-serien har samma bildkvalitet och blixtsnabba autofokus, fast har ändå olika egenskaper.
Panasonic ställer upp med den praktiska Lumix G3 och lilla GF3, medan Sony har två nästan likadana kameror i NEX C3 och 5N, som ser ut som om de krympt i tvätten men som är lika kompetenta och sofistikerade som många andra.
Samungs nya NX200 hann inte i tid till deadline och deltar alltså inte den här gången, och Canon har i skrivande stund inga kompakta systemkameror som går att testa. Vi har däremot tagit med Pentax nya Q-kamera, som verkar synnerligen intressant.
Betyg
Alla betyg är satta efter kontroll av de olika egenskaperna (bildkvalitet, kvalitetsintryck, och så vidare) i förhållande till priset. Det skiljer inte våldsamt mycket i bildkvalitet, de största skillnaderna ligger i användarvänlighet, mängden funktioner och i vissa fall den optiska kvaliteten. Därför bör man inte stirra sig blind på bildkvaliteten utan också fundera på vilka funktioner man verkligen behöver.