annons
annons
Sommarerbjudande: Prova Ljud & Bild i 4 veckor för 0 kronor! Prova Ljud & Bild
annons
annons
annons

10 magiska hörlurar

För 5 000 kronor skulle det bara fattas att musiken får vingar. Här är de bästa av de bästa!

En del tycker säkert att det verkar vansinnigt att betala femtusen kronor för ett par hörlurar. Det är ju trots allt bara ett par kåpor man sätter på huvudet för att försvinna in i musiken. Men det är just det som är kvintessensen. För att försvinna in i musiken behövs det nämligen ljud av högsta kvalitet och då räcker det inte med halvmesyrer. Å andra sidan testade vi tio fantastiska hörlurar för 3 000 kronor i majnumret, och behöver man något bättre än så? Egentligen inte. De bästa av dem var nämligen så bra att man inte saknar någonting.

Hur mycket bättre kan det då bli? Sanningen är att över 3 000 kronor är varje förbättring ganska så kostsam. Det krävs en precision på mikronivå för att förädla konstruktionen, i allt från utfräsning av metaller till lindning av spolar. Men detaljerna är viktiga och tar man steget upp till 5 000 kronor så upplever man att ljudbilden öppnar upp sig ännu mer, musiken andas tack vare bättre dynamiska egenskaper och mindre förvrängning.

Hörlurarna har bättre högtalarelement med kraftigare magneter (Beyerdynamic är kanske först i världen med magnetfält på över 1 tesla) och i den här prisklassen har en del märken experimenterat med mer exotiska komponenter, till exempel HiFiMans platta magnetostatiska element.

 

Exotisk utformning

Man ska inte underskatta byggkvaliteten och komforten som finns i de mest exklusiva hörlurarna i den här prisklassen. Här får man ofta mer aluminium, med bättre känsla för detaljer i slipningen. Öronkuddarna är av ännu bättre kvalitet för att ge bättre komfort under långa lyssningar, och en del märken har bemödat sig med exklusiv inpackning, läckra detaljer i äkta läder, handsydda öronkuddar och så vidare. I sådana hörlurar har inte hela budgeten gått till ljudet, så det är naturligt att misstänka att de inte låter fullt lika bra som modellerna där pråligheter inte har prioriterats. Men det återstår att se!

 

Bättre än högtalare

Om du tycker att 5 000 kronor är mycket att lägga på ett par hörlurar så blir summan kanske mer lockande när du hör att de enkelt kan mäta sig med högtalare som kostar tio gånger så mycket. Det beror på att högtalarelementen i hörlurarna sitter närmare örat och eliminerar rummets påverkan på ljudet. Eftersom rummet påverkar den slutliga ljudkvaliteten mer än någon komponent i signalkedjan så är detta en viktig poäng. Och eftersom hörlurarna sitter så tätt mot huvudet behöver de bara leverera en bråkdel av ljudnivån jämfört med en högtalare som står flera meter bort. Det betyder mindre förvrängning på samma upplevda volym. En hörlur innehåller dessutom betydligt färre komponenter och mindre material än en stor högtalare, vilket sänker tillverkningskostnaderna markant. Bättre ljud för pengarna, helt enkelt.

 

Tio kandidater

I det här testet tar vi oss an tio kandidater som alla är crème de la crème i prisklassen. Många av dem är testade förut – och belönades med fem stjärnor eller mer! Sådant kan fort ändra sig när de ställs mot varandra, eftersom en direkt jämförelse med nya testdeltagare snabbt kan lägga ribban högre.

I jakten på det bästa ljudet har vi inte brytt oss om huruvida hörlurarna fungerar till bärbart bruk, vi har drivit dem alla med en riktigt bra hörlursförstärkare (Pioneer U-05). Vi har inte heller koncentrerat oss på öppna eller slutna konstruktioner, ljudläckage är inte ett kriterium.

Tycker du att urvalet av hörlurar är lite udda så beror det på att vi helt enkelt har bestämt ett prisläge och sedan kollat vad som finns där ute. Därför har vissa av dem en omöjlig impedans för mobiltelefon, andra är enklare och har till och med fjärrkontroll och mikrofon för mobilsamtal. De flesta har en liten kontakt på kabeln, så att de kan användas med mobiltelefoner, andra har stor kontakt och är därför bara avsedda för hemmabruk. Vad vi däremot har hoppat över den här gången är brusreducering och trådlöst ljud. Det får ju finnas gränser!

 

Spellistan

(http://tidal.com/playlist/97177783-707a-4ba2-8a66-eeacca1e3532)

Prince – Sign O’ The Times
David Bowie – Lazarus
Jan Johansson – Visa från Utanmyra
Dena Piano Duo – Mozart: Sonate in D-Dur Für Zwei Klaviere Kv 448: Allegro
Kim André Arnesen – MAGNIFICAT 4. Et misericordia
Det norske solistkor – Shall I Compare Thee to a Summer’s Day?
Jill Scott – Gettin’ In the Way
Funkadelic feat. Kendrick Lamar & Ice Cube – Ain’t That Funkin’ Kinda Hard on You?
South Central Cartel – Sowhatusayin
Darling West – Vinyl And a Heartache

På jakt efter bra hörlurar? Läs vårt test av 10 slutna hörlurar.

Produkter i testet
Lyx på öronen
De ser ut som en miljon dollar, och låter nästan lika bra.

I ett försök att hitta en egen nisch som inte redan innehöll massor av märken valde Sonus faber att designa hörlurar som både har hörbara och synliga släktskap med deras highend-högtalare. Mjukt skinn, borstade metalldetaljer och italienskt kvalitetshantverk, kombinerat med Sonus fabers varma ljud.

Det ingår en löstagbar kabel med fjärrkontroll och mikrofon, samt en vinklad kontakt-adapter.

Ett 40-mm element med mylar-membran sitter i var och en av de välgjorda öronkåporna, som sitter i en gjuten aluminiumram och utgör en sluten akustisk kammare som har en stor öppning mot örat trots att kåporna är tämligen kompakta. Hörlurarna är inte hopfällbara, men kåporna går enkelt att ta loss från bygeln.

 

Ljudet

Pryma är så lättdrivna att de går att användas med alla mobiltefoner, utan att behöva en separat förstärkare för att låta bra. Men en känslighet på generösa 118 dB och 32 ohms motstånd spelar de tillräckligt högt för de flesta av oss när de är inkopplade till mobilen. Men precis som alla andra låter Sonus fabers lurar bäst med en riktigt bra förstärkare.

Klangbalansen drar mot det varma och fylliga och Pryma fokuserar mest på mellanregistret av alla testdeltagare. Här är fullt av liv och dynamik, gitarrsträngarna formligen smäller ut så att man till och med kan hänga med i Øystein Sundes snabba gitarrspel.

Hör bara på Darling Wests banjo på countrylåten ”Vinyl and a Heartache”. Den nästan sprutar om strängarna! Även bra R&B-produktioner tjänar på det krispiga ljudet, med en bas som slår rappt och bestämt. Basåtergivningen är inte den djupaste, men definitivt en av de snabbaste.

Basen saknar dock lite djup och fyllighet, och särskilt kvinnliga sångröster hade kunnat vara luftigare. En stor orkester har också en aning för lite rymd runtomkring sig, klangen från en kyrka är inte lika stor som vi hade velat.

Vill du ha en sprudlande och dynamisk hörlur med varm klangbalans så är Sonys faber Pryma en mycket lyckad sådan. Föredrar du det mer neutralt och ofärgat, och kanske med djupare bas, så finns det andra alternativ.

Fylliga rytmer
Nighthawk återger musiken nästan lika mörkt som namnet antyder, med en frodig bas men tyvärr lite för få övertoner.

Nighthawk är Audioquests första hörlursmodell. Highend-tillverkaren som mest är känd för sina kablar har gått seriöst tillväga, med öronkåpor gjutna av en träfibermassa som kallas för ”liquid wood” och supermjuka och bekväma kuddar som ligger som luft mot öronen. För att isolera kåporna från störningar är de upphängda i gummiband på samma sätt som klassiska studiomikrofoner.

Hörlurarna ser slutna ut, men det finns en ventil som släpper in en aning luft i kammaren. Det utjämnar för tryck inuti kåporna och gör dessutom att de andas så att man kan ha dem på sig i flera timmar utan att det blir för svettigt.

Det ingår två kablar, båda är långa och av läcker kvalitet – vad kan man annars förvänta sig av världens största tillverkare av hifi-kablar? Den ena kabeln är utrustad med en 3,5-millimeters minijack-kontakt, den andra med en balanserad kontakt för den som har en hörlursförstärkare som klarar sådant. Det ingår också en 6,5-millimeters jack-kontakt. Ingen av kablarna har fjärrkontroll eller mikrofon till mobiltelefonen.

 

Ljudet

Vi lägger genast märke till den saftiga basen. Hör bara på bastrumman i Jill Scotts ”Gettin’ in the Way”! Med R&B som det här kommer hörlurarna verkligen till sin rätt, med en stenhård återgivning av de lägsta oktaverna.

Samma sak händer när man sätter på ”Sign O’ The Times” med Prince från 1987. En annars ganska så platt bas får plötsligt en fyllighet och vitalitet som ingen av de andra hörlurarna i testet kommer i närheten av. Kanske med undantag för Sennheiser HD 630VB när de har basen på max. Stenhårt!

På många sätt och vis är detta Nighthawks stora fördel. Nackdelen är att basen inte följs upp hela vägen i de övre registren. Övertonregistret är för tillbakadraget, vilket gör att luftigheten och mycket av klangen från inspelningsrummet inte kommer fram tillräckligt bra. En orkester har det för trångt och stränginstrument öppnar sig inte riktigt.

Ingen tvekan om att det finns kvaliteter i ljudbilden, men för min personliga del är det en för stor skevhet mellan den fylliga basen och de tillbakadragna övertonerna.

Himmelsk musik
Inga andra hörlurar för under 10 000 kronor ger lika magiska musikupplevelser.

Kinesiska HiFiMan är ett relativt nytt märke, men de har ändå lyckats utmärka sig bland världens alla hörlurstillverkare. De sticker ut från mängden genom att ha magnetostatiska element, som precis som elektrostatiska högtalarelement har en tunn, vibrerande folie som membran i stället för ett pistongliknande dynamiskt membran. Transientresponsen är inte riktigt i klass med elektrostaters, men påstås ändå vara överlägsen dynamiska elements. Fördelen är att magnetostater inte behöver ha ström för att fungera.

HE-400i är en öppen hörlur med 50 mm stora magnetostatelement. Den sitter som en dröm på öronen, sedan får man leva med att huvudbygeln är ganska så kantig, medan jag personligen föredrar en rundad som är mer diskret.

Ett elektriskt motstånd på 35 ohm borde vara en hygglig last för mobila enheter, men den låga känsligheten på 93 dB gör att detta i själva verket är testets mest tungdrivna deltagare, så att man måste vrida upp volymen rejält. Det betyder att man är beroende av en riktigt potent förstärkare för att ha något utbyte av HiFiMans lurar.

 

Ljudet

Det är snabbt förlåtet. Herregud ett sådant ljud! Den melankoliska countrylåten ”Vinyl and a Heartache” med Darling West har aldrig låtit lika bra. Alla instrumenten skiner, Mari Krekens röst likaså. Detaljer flödar fram samtidigt som klangen från inspelningsrummet återges med en värme som ingen av de andra hörlurarna kan matcha. HE-400i balanserar dynamik och fyllighet på ett mästerligt sätt, och speciellt övertonerna har en sådan upplösning att vi aldrig vill stoppa musiken.

Det är lätt att tro att ett par hörlurar som dessa låter för försiktigt när spellistan innehåller hiphop. Men sätt på ett par häftiga rytmer från 1990-talet och gör dig beredd på att börja digga! För det första är ljudet så detaljerat att det är enkelt att höra texten, på samma gång som rösterna aldrig låter hårda eller vassa. Och basen är tillräckligt tung för att få fram rytmerna. Dynamiken är visserligen inte fullt lika stark som hos Beyerdynamic T90 eller Audio-Technica ATH-A1000Z, det finns inte riktigt samma attack i pianotangenter och gitarrer. Men HE-400i har mer fyllighet och en frodigare bas.

 

Slutsats

HiFiMan HE-400i är ett par fantastiska hörlurar. Tack vare magnetostatiska element återger de musiken fjäderlätt, samtidigt som de får mer fyllighet i undertonerna. Klangen från inspelningsrummet breder ut sig runt musiken och vad man än sätter på så låter det förförande och snyggt.

Hörlurarna balanserar dynamik och värme på ett utsökt sätt, det finns gott om luft runt tonerna och det låter aldrig vasst.

HE-400i behöver en bra förstärkare, men jösses vad de är värda det!

Strid ström av detaljer
De här slutna hörlurarna låter så luftigt och detaljerat att man skulle kunna tro att de hade en öppen konstruktion.

Slutna modellen ATH-A1000Z dryper av kvalitet men är samtidigt fjäderlätt och superskön att ha på sig tack vare stora kåpor och mjuka kuddar.

Högtalarelementen är 53 mm stora, vilket täcker det mesta av örat och är tillräckligt stort för en dynamisk och oansträngd återgivning av hela det hörbara frekvensregistret. Både impedansen och känsligheten innebär att lurarna bör vara enkla att driva med bärbar utrusning. Men kontakten är av stor typ, som med en adapter till liten kontakt blir alltför lång och opraktisk för att fungera väl med mobilen. Och förhindrar oss därmed att visa oss ute bland allmänheten med den fräscha och fräcka rödfärgen.

 

Ljudet

Det är lite synd, för när man har hört A1000Z så vill man ha den med sig överallt. Maken till detaljerat ljud! De två flyglarna i Dena Piano Duo smäller till i tangenterna, med en härligt lång utklingning, när de spelar gamla klassiker på skivan ”Mozart/Grieg vol. II”. Här finns hinkvis med luft och jag sitter och lyssnar på detaljer i inspelningen som jag aldrig har hört förut.

Den melankoliska countrylåten ”Vinyl and a Heartache” med Darling West klirrar till snyggt i gitarr och banjo, samtidigt som Mari Krekens vackra röst är klar som dagen mitt i ljudbilden. Audio-Technica är något mer framfusig i ljudet än de öppna alternativen från Beyerdynamic, Onkyo och HiFiMan, som alla är mer naturliga att jämföra med än de slutna konkurrenterna. Ingen av de slutna kandidaterna kommer nämligen i närheten av den här luftigheten, och A1000Z ställer upp i en annan klass även när det gäller detaljnivå.

R&B mår också bra av den extra detaljnivån, rösterna placeras på en piedestal. Det finns ingen övertungt fyllig bas här, men bastonerna framträder med fler klanglager än jag nästan trodde var möjligt.

Vill du ha en superdetaljerad och luftig musikåtergivning med superattack i transienterna, utan ljudläckaget från öppna hörlurar, bör Audio-Technica ATH-A1000Z stå högt upp på önskelistan.

Detaljer av toppklass
Kanske den mest neutrala, dynamiska och öppna ljudbilden vi har hört för under 5 000 kronor.

T80 har ventilerade kåpor för att ge de stora elementen spelrum att vandra fritt fram och tillbaka utan motstånd, och på så sätt återskapa musiken mer oansträngt och dynamiskt. Nackdelen är ljudläckaget som uppstår. Det betyder att musiken du lyssnar på även strömmar ut och tvingar folk i närheten att lyssna på samma sak som du. På måttlig volym plågas inte omgivningen men om du spelar högt så hörs det.

T90 har ett så kallat Tesla-element, som skapar ett magnetfält på mer än 1 tesla. Beyerdynamic var först med att åstadkomma ett så kraftigt magnetfält, som ger bättre kontroll över elementet och ger större dynamik och mindre förvrängning.

Det elektriska motståndet på 250 ohm utesluter mobiltelefonen som ljudkälla så länge du inte har en extern hörlursförstärkare av hög kvalitet. Bäst låter det hemma med en stationär förstärkare. Som den vi använder här, Pioneer U-05.

 

Ljudet

T90 låter verkligen fantastiskt. Stora körer återges med oändliga detaljer, utan att det låter vasst, och klangen från en kyrka öppnar sig som himlavalvet. Fantastiskt! T90 tar ljudkvaliteten från den något billigare T70p, som vann vårt test i majnumret, och lyfter den ett rejält snäpp.

Särskilt akustisk musik låter storslaget, superluftigt och detaljerat. Beyerdynamic känns lite tunnare och aningen mer analytisk än Onkyo A800, som har lite av samma öppenhet men känns något fylligare i basen. Fast Onkyo har inte samma dynamik och råhet. T90 återger stränginstrument med en sådan snärt att du knappt tror det är sant.

Nackdelen med T90 är att platta musikproduktioner låter tama och livlösa. Det är inte alls hörlurarnas fel, men om du gillar listpop så kanske du gör klokt i att välja något som sminkar musiken med fetare bas. Här få du nämligen ingenting gratis alls.

Vill du däremot ha musiken så ärlig och detaljerad som möjligt så är det ingenting som slår Beyerdynamic T90!

Fyllig och skön musik
Sonys lurar fängslar oss med sin fylliga och trivsamma bas, i kombination med en stor ljudbild. Men de passar inte alla.

Sonys lurar är stora, men väger mindre än de ser ut. De huserar ett par enorma högtalarelement på 70 mm som täcker merparten av ytterörat på vuxna människor. Det bör innebära fördelar, i synnerhet när det handlar om att återge basregistret. Kåporna är naturligtvis lika stora – och dessutom superbekväma. Med resultatet att man kan ha dem på sig länge utan att bli trött.

Om det kniper kan lurarna användas med mobilen, men ljudet blir inte riktigt kraftfullt utan en bra hörlursförstärkare. Två kablar ingår, den ena är balanserad för att sänka brusnivån och ger potentiellt ett bättre ljud. Vi har dock bara testat med den obalanserade kabeln.

 

Ljudet

En sak är säker, och det är att Sony har en häftig och fyllig bas. Till och med ett lite platt basljud, som i den annars så superfunkiga ”Sign O’ The Times” med Prince, får en beroendeframkallande frodighet. På samma gång låter det tillräckligt bestämt, även om Sony saknar lite snabbhet i förhållande till de bästa.

David Bowies dödsattest ”Lazarus” har feta basrytmer och Bowies röst är tillräckligt ren. Mellanregistret, och då särskilt det översta området, är dock inte riktigt så sprött som vi vill ha det. Ljudbilden öppnar sig inte riktigt i toppen, cymbalerna skiner mycket bättre med Shure, Sennheiser och Audio-Technica, som alla är av sluten typ precis som Sony. Även Oppo har mer krut i transienterna.

Krävande Mozart-stycken, framförda på två flyglar av Dena Piano Duo, återges med bra snärt, men vi hade velat ha mer luft runt tonerna. Att hörlurarna är gjorda för att kunna återge högupplöst ljud, med frekvenser långt över vad vi kan höra, märks inte. Här är nämligen övertonerna mer instänga än hos flera andra testdeltagare.

Däremot uppskattar vi en viktig fördel, och det är att Sonys fyllighet passar utmärkt när man lyssnar på platt producerad, överkomprimerad popmusik, vilket innebär det mesta som spelas på radio i dag. Mycket listpop kommer att låta bättre med Sony MDR-Z7 än exempelvis Audio-Technica A1000Z.

Nästan magisk
Du kan inte hamna fel med Shure. Och SRH1540 låter varmare än vi är vana vid från dem.

SRH1540 passar lika bra i studion som hemma eller med mobilen. De är tillräckligt lättdrivna för att ge bra ljudtryck med mobiltelefonen som musikspelare och tillräckligt bekväma för att man ska kunna ha dem på sig i timtal.

De slutna hörlurarna har en solid metallbygel, öronkåpor med kolfiber och öronkuddar med memory foam som är bland de mest bekväma vi har testat. De formar sig efter huvudet och klämmer inte någonstans. Lurarna säljs med två uppsättningar löstagbara kablar med MMCX-kontakter vilket gör att man även kan använda tredjepartskablar.

Elementen är av standardstorlek på 40 mm och är inte de största eller mest högtspelande vi känner till, men de låter de anmärkningsvärt välbalanserat och skapar en enormt detaljrik ljudbild.

 

Ljudet

Ljudet är nästan svårt att beskriva, eftersom lurarna låter så naturligt att man egentligen aldrig sitter och lyssnar på ljud – bara musik. Sångröster är mer detaljerade och har luftigare övertoner än hos Sony, trots att Shure inte skryter med att stödja högupplösta ljudformat. Och även om Sony har fylligare bas så låter basinstrument mer korrekta med Shure. Hör bara på den spröda och sköna basgitarren i David Bowies ”Lazarus”. Anslagen på basgitarren klämmer till klart och tydligt på samma gång som Bowies röst markeras, och blåsarna är oerhört trovärdiga. Dynamiken är toppen, detta är verkligen bra.

Körmusik formligen skiner, man kan nästan räkna antalet stämmor i kören, och klangen från kyrkan omringar rösterna och skapar en känsla av närvaro. Här finns inget av Sonys halsvulstiga basåtergivning, och med SRH1540 är basrösterna en mer naturlig del av kören. Övertonerna återges dock inte fullt lika mikronyanserat och luftigt som med Audio-Technica A1000Z.

Shure fungerar fint med pop och hiphop. Men dåliga inspelningar sminkas inte, och basrytmerna i en lite platt hiphop-produktion saknar tryck. Då låter Sony tuffare. Shure låter klart bäst med dynamiska inspelningar.

En modern knorr
Den här hörluren från Sennheiser är verkligen en frisk fläkt! Variabel basrepons och härlig passform passar folk i farten.

På den högra öronkåpan av HD 630VB sitter ett praktiskt, steglöst hjul som justerar basresponsen uppåt eller nedåt 5 dB. I själva verket tycker vi att basen låter mest linjär med hjulet helt nedvridet, men den då ska den alltså vara dämpad enligt Sennheiser.

Det är lätt att misstänka att en sådan basjustering är reserverad för ”oseriösa” hörlurar, men HD 630VB utstrålar byggkvalitet. Volymratten av aluminium har inget glapp, här finns fina och avrundade aluminiumdetaljer och kåporna sitter mycket behagligt på öronen. De tillhör inte de lättaste och är lite tjocka, men den höga komfortnivån får oss att glömma vikten.

Sennheiser-luren är gjord för bärbart bruk och har därför både mikrofon och fjärrkontroll på kabeln. Man kan välja mellan iPhone och Android med en omkopplare på sidan av höger öronkåpa, och på så sätt anpassa styrningen från mobilen eller surfplattan på ett optimalt sätt.

 

Ljudet

Först var vi lite fundersamma på om HD 630VB verkligen hörde hemma i det här testet, eftersom den skiljer sig så från det övriga startfältet. Men det var bara tills vi lyssnade på den, för rent ljudmässigt har den definitivt hamnat i rätt klass. Med basen i neutralt läge är ljudet naturligt och välbalanserat. Och även om vi först trodde att basjusteringen skulle vara en ”kul gimmick” så visade den sig faktiskt vara praktisk. Till exempel låter Princes funkiga ”Sign O’ The Times” tunnare i basen än den förtjänar. Dra upp basen till max i lurarna så låter det plötsligt häftigt som bara den! Och med hiphop är hörlurarna verkligen på hemmabana.

Klassiskt och jazz låter energiskt och levande, med tillräckligt med detaljer för att man ska tro på det. Sennheiser har inte fullt lika finmaskiga övertoner som Audio-Technica eller de öppna modellerna från Onkyo, Beyerdynamic och HiFiMan, men är faktiskt ett snäpp bättre än Sony. Jag tycker att Sennheiser är aningen mer nyanserade än Oppo också. Även med en acapella-kör kan man vrida upp basen en smula, för att få fram barytonerna och basarna bättre. Det är oerhört praktiskt att kunna ställa in basen, speciellt om man befinner sig i omgivningar med mycket oväsen.

Storslaget ljud

Onkyo överraskar med en fyllig bas från öppna hörlurar, samtidigt som musiken lever och andas.

De svarta Onkyo-hörlurarna har detaljer i guld som verkligen utstrålar att A800 kommer från ett japanskt märke. De är stora och tunga men vikten är inget stort problem eftersom den breda bygeln fördelar vikten på en stor yta på skallen.

Kabeln är lång och bred, och den stora kontakten i änden förhindrar att den används med bärbar utrustning. Det ingår visserligen en adapter, men då sticker allt ut så mycket från mobilen att det blir opraktiskt i de allra flesta situationer. Tyvärr lossnade kåpan på pluggen under testet, vilket sänker kvalitetsintrycket.

A800 har 50 mm stora högtalarelement i stället för de 40 mm som är så vanligt, för att återge musiken mer oansträngt, särskilt i de lägre frekvenserna.

 

Ljudet

Onkyo A800 låter enastående. Musiken andas naturligt, hör bara på jazzklassikern ”Visa från Utanmyra” av Jan Johansson från 1962. Låt dig inte luras av inspelningens ålder, den låter strålande. Pianot har luft runt tonerna och nästan ännu viktigare är att kontrabasen också andas. Vackert, helt enkelt. Basregistret är fylligare än hos de flesta andra i testet, trots att hörlurarna alltså har en öppen konstruktion.

David Bowies testamente ”Lazarus” från sista skivan återges med luft och detaljer, samtidigt som transienterna smäller ut från trumsetet. Bowies röst tränger igenom ljudbilden på allra sköraste sätt, samtidigt som det skiner om blåsarna. Klangkaraktären är något varmare och fylligare än de mest analytiska, och kan förföra även de mest kyliga av oss.

Till och med rap funkar kanon. Hör bara på South Central Cartels ”Sowhatusayin” från soundtracket till hiphop-dokumentären ”The Show ”. Bastrumman låter fett, på samma gång som luften i toppen kommer fram bättre än med många andra testdeltagare.

A800 hade fått utmärkelsen Bästa köp om det inte hade varit för att de trycker väl mycket mot tinningen jämfört med de mest bekväma, plus att kvalitetskänslan påverkas en smula av att jack-kontakten lossnade under testet.

Lättdriven och bärbar
Oppos billigaste hörlur balanserar bra ljud med testets mest bärbara utförande.

Oppo PM-3 är en kompakt hörlursmodell som delvis går att fälla ihop och dessutom sitter skönt på huvudet. Byggkvaliteten är fin men själva kåporna kan lätt kännas lite för små och trånga om du har ett huvud som är större än genomsnittet.

Det ingår två kablar, en på 1,2 meter och en lång på 3 meter för hemmabruk. Designen är stilren, fast kanske inte den mest spännande i svart färg, vilket vårt testexemplar hade.

PM-3 har ärvt många av sina tekniska lösningar från toppmodellen PM-1 och är en så kallad planar-magnetisk konstruktion. Elementet är en tunn halvledar-bricka som täcker hela kåpans storlek och drivs av en magnet på varje sida. Andra magnetostat-hörlurar är mer tungdrivna, men de här klarar 102 dB i 26 ohm, vilket är ganska bra om man ska driva dem med mobilen.

 

Ljudet

Rent ljudmässigt låter Oppo välbalanserat, utan några problemfrekvenser alls som maskerar andra. Det gör att akustiska instrument låter trovärdigt och helhetligt, samtidigt som musiken andas som den ska. Oberoende av om det är mans- eller kvinnoröster som sjunger så får Oppo fram tonstrukturen och placerar dem i centrum av handlingen.

Körer skildras mer detaljerat och öppet än med Sony, och utan puckeln i basen som framhäver basrösterna för mycket jämfört med barytonerna. Oppo-lurarna är däremot inte lika luftiga och välnyanserade som Shure i övertonregistret. Rymden känns inte lika stor, så musiken kunde gott ha andats mer här.

Oppos största brist är dynamiken. Det finns inte samma liv och gnista i tonerna som hos de bästa. Längst upp i crescendo-partierna glider tonerna in i varandra mer än hos både Audio-Technica och Shure.

Med det sagt så låter Oppo PM-3 väldigt skapligt och missar aldrig. Det mesta låter bra, även pop, rock och hiphop. Dessutom har Oppo den stora fördelen att den är bärbar, och har mikrofon och fjärrkontroll på den kortaste kabeln så att man kan svara i telefon och styra musikens grundfunktioner.

    Läs också

    Hörlurar med röststyrning

    Hörlurar med röststyrning

    JBL Live har brusreducering och Google Assistant.Lägg till som favorit
    Denon AH-GC30

    Denon AH-GC30

    Denon har en ny kämpe i striden om brustronen.

    Lägg till som favorit
    Testvinnare till iPhone

    Testvinnare till iPhone

    Nu finns MA650 med Lightning-kontakt.Lägg till som favorit
    Gillar du bas? Kolla in de här

    Gillar du bas? Kolla in de här

    Både brusreducering och 30 timmars speltid. Lägg till som favorit
    Jabra Elite 85h

    Jabra Elite 85h

    Jabra vill ha en del av marknaden för brusreducerande hörlurar i lyxklassen.

    Lägg till som favorit
    Nura Loop anpassar sig efter öronen

    Nura Loop anpassar sig efter öronen

    Här är öronpropparna du kan skräddarsy. Lägg till som favorit
    Sony IER-Z1R

    Sony IER-Z1R

    Håll i hatten! De dyraste öronpropparna vi har testat hittills spelar musik med detaljer på mikroskopisk nivå.

    Lägg till som favorit
    Beyerdynamic Xelento Wireless

    Beyerdynamic Xelento Wireless

    En av världens bästa öronproppar har blivit trådlös – och alltså ännu bättre. Beyerdynamic Xelento Wireless är rena drömmen att ha i örat.

    Lägg till som favorit