TEST: Elipson Legacy 3210

Även om det franska hifi-märket Elipson har funnits i mer än 80 år, och i sitt hemland har fått utmärkelser för sin ofta science fiction-liknande design, har de aldrig blivit särskilt kända här hemma. Vi har faktiskt bara testat två produkter från dem tidigare, stativhögtalaren Prestige Facet 8B och musiksystemet Music Center & Planet L.

Men Elipson har även mer ambitiösa konstruktioner. Legacy 3210 är den minsta modellen i märkets nylanserade toppserie Legacy. Namnet kommer från viljan att göra en koppling till teknik och design i företagets klassiska modeller från 80-talet.

Kompakt – i stort format

Men tillbaka till nuet. Det handlar om en tvåvägs stativhögtalare, som ibland även kallas för bokhyllehögtalare. Fast det behövs en tämligen rymlig bokhylla om man ska få plats med ett par Legacy 3210.

Trots det relativt stora kabinettet (40 liters bruttovolym) har Elipson valt ett bas/mellanregisterelement på bara 6,5 tum. Det bör bereda plats för djup bas. Det ger dessutom utrymme för ett solitt kabinett. Elipson informerar om att väggarna är 25–32 mm tjocka och avstagade på insidan. Vikten är hela 14 kg. Bas/mellanregisterelementet har ett membran av aluminium, belagt med ett keramiskt material. Ganska så avancerat med tanke på priset.

Diskanten är ett AMT-element (Air Motion Transformer) som ska nå ända upp till 30 kHz.

Basporten är placerad på baksidan, där man också hittar två stabila banan/skruvterminaler som klarar biwiring. I stället för de vanliga byglarna som brukar förbinda bas- och diskantterminalerna används ett par seriösa jumperkablar.

Sammantaget måste man säga att alla detaljer har visats stor omsorg på Legacy 3210. Topplattan av aluminium, rundade kanter och välvda sidor med faner i äkta valnöt eller svart ek fulländar intrycket av lyx. Resultatet är superexklusivt i en prisklass där många andra nöjer sig med fyrkantiga kabinett och sprutlackering eller vinylfinish.

Djup bas före ljudtryck

Grundlagen för högtalare kallas för ”Hoffman’s Iron Law” och går i korthet ut på att man måste välja mellan djup bas, små kabinett och hög effektivitet. Man kan åstadkomma en eller kanske två egenskaper samtidigt. Men aldrig alla tre.

I Elipson Legacy 3210 är det djupbasen som har avgått med segern. Högtalarna har faktiskt en riktigt bra och djup basåtergivning. Enligt specifikationerna går de ända ner till 42 Hz, och det är tjusigt för en liten 6,5-tummare i en kompakt högtalare. Å andra sidan innebär känsligheten på 88 dB att den inte är särskilt effektiv. Jag använde NAD M33, en 200-watts klass D-förstärkare, under större delen av testet och var tvungen att vrida upp volymen mer än jag brukar för att komma upp på normal lyssningsnivå i mitt inte alltför stora vardagsrum på 25 kvadratmeter.

Den nakna sanningen

Om man jämför Elipson Legacy 3210 med Prestige Facet 8B från samma märke är konstruktionen nästan densamma: en 6,5-tums bas och en diskant (Prestige Facet får hålla tillgodo med en dome-diskant i stället för AMT-banddiskant). Men Legacy 3210 kostar mer än fem gånger så mycket. Vad får man mer för de sista fyra femtedelarna? Svaret är att man får mindre! Mindre egenljud och färgning. Det gediget byggda kabinettet är i stort sett vibrationsdött och det avancerade sandwich-membranet av keramik/aluminium är mycket mer befriat från egensvängningar och uppbrytningar än ett traditionellt membran av papp eller plast.

Det ger en återgivning av framför allt röster som är torr och avskalad. Rösterna framträder tydligt med deras egen klang – och ingenting mer än så. Det gör det enkelt att höra små skillnader mellan olika sångare i en kör eller att känna igen akustiken i inspelningsrummet (eller den specifika rumsklangen som är pålagd av studioteknikern).

Kräsen med elektronik

Som vi är vana vid är AMT-diskanten upplöst och spröd. Och övergången till det mycket tyngre bas/mellanregistret, som annars ofta kan vara problematisk, är löst på ett snyggt sätt.

Renheten och den fina upplösningen innebär också att Elipson Legacy 3210 är kräsen med elektroniken som den paras ihop med. Inte så att det låter fult när en mindre upplöst förstärkare spänns framför dem. Men det hörs tydligt att musiken inte är lika ren. Förmågan att visa små skillnader gäller även när kringutrustningen är flera gånger dyrare än Legacy 3210. Förträffligt.

Behagligt tillbakalutad

Elipson Legacy 3210 är precisa och ofärgade musikåtergivare, men inte pedantiska eller överanalyserande. Ljudbilden är behaglig, utan vassa kanter – och aningen tillbakalutad. Ska man kritisera den för något så är det att den kan sakna lite bett när musiken inbjuder till det.

Basen går snyggt djupt för en högtalare av den här storleken, men även om den sträcker sig långt ner så finns det gränser för hur mycket pondus de djupa instrumenten kan få. De maffiga trummorna i Zhao Congs och Hans Nielsens ”Moonlight on Spring River” hörs mer än de känns.

Effekt behövs

Precis som fallet var med DALI Menuet SE så måste det skickas in en hel del effekt i Legacy 3210 innan det kommer ut någon form av ljud. Men till skillnad från den ovan nämnda DALI-högtalaren kan Legacy 3210 mycket väl åstadkomma förnuftiga ljudtryck – så länge det finns effekt. Med 200 highend-watt i ryggen är ljudet dynamiskt. Även när trummorna släpps lösa i Peter Gabriels ”Rhythm of the Heat”.

Till ett pris som är över genomsnittet kan man hitta massor av konkurrenter till Elipson Legacy 3210. Ska det vara i samma format är Bowers & Wilkins 705 S2 och Buchardt Audio S400 värda att låna ett öra till. Legacy 3210 imponerar med en elegant finish och är ännu neutralare än dessa båda. Å andra sidan kan den verka lite för prydlig och tillbakadragen om det finns rock i spellistan.

Slutsats

Elipson Legacy 3210 är en högtalare som inte lägger till eller drar ifrån någonting. Återgivningen är torr och ofärgad och perspektivet snyggt. Det är inte heller en högtalare som bjuder in till fest och ös. Det är den för korrekt och kontrollerad för. Den kräver en förstärkare av betydande storlek för att vakna till liv, men med ett par hundra watt i ryggen kan den få fart på ett medelstort vardagsrum. Formatet är lite lustigt och den behöver ett par ganska så stora stativ – eller ännu hellre, placeras på en låg bänk för att passa in i möblemanget i vardagsrummet. Finishen är inte bara oklanderlig utan rentav exklusiv.