test: Avantgarde Acoustic Zero TA XD

En liten rörelse på volymratten kan vara skillnaden mellan ett stort leende på läpparna och att polisen knackar på dörren …

Läs också: Vi testar Avantgarde Acoustic Zero 1 – Design med kraft

Avantgarde Acoustic är inte som andra högtalartillverkare. Hos dem byggs stora och ännu större högtalare som kan spela galet hög med lite förstärkarmuskler. Som dundrar loss, med blixtsnabb acceleration och där varje trumslag dör ut lika fort som det uppstod. Det räcker inte med att det låter högt, det måste låta bra också – väldigt bra! Med ytterst lite förvrängning. Och då blir det ofta så att saker och ting börjar kosta. Fördelen är att man kan klara sig med en billig förstärkare. Fast vem vill det?

Live-musik

När jag nyligen var i New Orleans, mitt under Spring Break-lovet, var galenskapen ett faktum. Gatumusikanterna var många och högljudda och vi var bland annat på en liten och trång jazzklubb där musikinstrument inte spelades genom något ljudsystem. Det hade inte varit någon poäng, det akustiska ljudtrycket var mer än tillräckligt. Det som slog mig när jag hörde äkta, icke-syntetiska instrument helt live, var hur rått ljudet var. Alla tonregister hängde naturligtvis ihop fullständigt eftersom frekvenserna kom samtidigt. Och övertonerna var inte alls luftiga och silkeslena. De var brutala! Ett sådant här ljud, tänkte jag, kan du inte från någon högtalare. Men de enda som kommer i närheten har horn. Stora horn.

Minst, men inte liten

Avantgarde Acoustic Zero TA XD är en sådan högtalare. Det är minst av alla skapelser från Avantgarde, men sträcker sig ändå över en meter på höjden och nästan en halv meter på bredden. Det är ungefär lika stort som att ställa en 40-tums TV på högkant. Fast högre, och en hel del djupare.

Horn

Anledningen till det stora formatet är en princip som är lika gammal som den är genial. Varje högtalarelement sitter nämligen monterat i ett horn. Något förenklat är ett horn en akustisk transformator, som hjälper energin från högtalarens membran att överföras till fri luft. I ännu kortare ordalag är hornet en akustisk förstärkare. Och eftersom storleken på hornet avgör hur långt ner i frekvens det fungerar så blir hornen – och därmed högtalarna – lätt väldigt stora när de ska täcka hela ljudfrekvensregistret. Faktiskt mycket större än vad som egentligen får plats i Zero TA XD:s kabinett. Där TA står för Teil Active, som är tyska och betyder halvaktiv.

Hybrid

Avantgarde Acoustic har löst det här med en hybridkonstruktion, där baselementet har ett vanligt membran på nästan 12 tum, utrustat med en inbyggd förstärkare på hela 500 watt! När det problemet är ur världen kan man fokusera på att i stället hornladda mellanregistret och diskanten. Som har fått fullvuxna hornmynningar på 15,7 respektive 5,1 tum. Eller 40 och 13 centimeter, eftersom vi bor i den metriska delen av världen.

32 gånger effekten

I vårt fall ökar hornen högtalarnas känslighet till hela 104 dB med en enda förstärkarwatt. Det är 32 gånger effektivare än en typisk 87 dB-högtalarkonstruktion, vilket innebär att om du i normala fall skulle använda 150 watt klarar du dig här med mindre än 5 watt! Fast eftersom Avantgarde Acoustic inte gillar att spela lågt så rekommenderas minst 10 watt – men det är inga problem att gå upp till 50 watt per kanal, så gör dig beredd att plåga grannarna!

Mer dynamik

Fördelarna med horn märks inte bara när man spelar högt. För bortsett från att avlasta förstärkaren så reduceras högtalarmembranernas behov av rörelse. Vilket i sin tur ökar hastigheten och de dynamiska egenskaperna. Avantgarde hävdar att deras högtalare har åtta gånger större dynamisk bandbredd än normalt, alltså skillnaden mellan de svagaste och starkaste partierna i musiken som högtalarna kan återge.

Så är det i teorin, för vi har fortfarande med ett traditionellt baselement att göra, vilket alltid är det element som har störst förvrängning. Spelar man så högt som Avantgarde hävdar att man kan så kommer baselementens extrema rörelser att orsaka en del förvrängningar, och dessutom kommer högtalarkabinetten att spela med och färga ljudet. Men Zero TA XD kan pressas längre än de flesta och Avantgarde har ett äss i rockärmen när det gäller basresponsen.

Tonkontroll

Den inbyggda förstärkaren har nämligen digital signalbehandling också, som kan manipulera signalen som skickas till baselementet. Olika inställningar justerar klangbalansen i varierande grad och laddar du ner programmet XD Control till PC eller Mac så får du avancerade funktioner. Du får tillgång till en 10-bands parametrisk equalizer, plus att du kan justera tidsresponsen. Till detta bör du ha mätutrustning, vilket Avantgarde gladeligen säljer som tillbehör.

Enkel och billig rumskalibrering

För att göra en enkel mätning av rummets frekvensrespons behöver du däremot inte särskilt avancerade grejor. Det räcker med en helt vanlig mätmikrofon och till exempel datorprogrammet Room EQ Wizard, som är gratis. Då kommer du undan med en tusenlapp för mikrofonen, i stället för 8 000–10 000 kronor, beroende på vilken lösning från Avantgarde Acoustic du väljer. Hitta de värsta förstärkningarna i basregistret för varje högtalare, plotta in frekvenserna manuellt i Avantgarde-programmet och sänk dem med motsvarande värde. Uppdatera sedan högtalarna som är anslutna till datorn med en USB-kabel.

Själv hittade oönskade förstärkningar på fyra ställen i basregistret under 210 Hz och sänkte dem. Eventuella dippar lät jag vara, eftersom man annars lägger mycket förstärkareffekt på att förstärka ett frekvensområde som rummet ändå sväljer.

När basen var utjämnad ökade jag nivån i hela basregistret med 5 dB på baksidan av varje högtalare för att kompensera för energin som dämpats.

Okalibrerat ljud

Först vill jag höra högtalarna opåverkade. Bara plugga in dem och köra på!

Som ljudkälla använder jag för närvarande Merging NADAC med Roon inbyggt. Först provade jag den med variabel ljudnivå, kopplad direkt till en Hegel H20-effektförstärkare. Då stötte jag på ett problem eftersom Hegelns svaga susande – som jag för övrigt knappt har märkt förut – plötsligt blir ganska så starkt förstärkt på grund av högtalarnas höga känslighet. På låg volym är det på gränsen till plågsamt, nästan som man är van vid från PA-anläggningar.

Mycket bättre blev det med den integrerade H590, som vi har haft till låns som referens ända sedan vi testade den i höstas. Tyst och tjusig, musiken kan börja.

Vansinnig dynamik

Jag blir allt annat än besviken över dynamiken i högtalarna. Ljudet levereras med en vansinnig snabbhet och tyngd när Esperanza Spaldings jazzlåt Unconditional Love dundrar ut med groovy trummor och saftig bas. Hon sjunger med luft, men också med kraft vilket klär låten väl. Och Avantgarde-högtalarna vänder på en femöring och återger rytmen utan att tveka.

Basen uppfattas ändå som lite icke-linjär. Lite beror på vårt rum, men jag tycker också att kabinetten spelar med lite för mycket i de värsta bastonerna.

Kalibrerad

När jag sedan växlar till den kalibrerade basåtergivningen faller bitarna på plats. Basgitarren blandar sig med musiken och tonerna känns homogena och korrekta. Högtalarnas galna fysik och brutalitet påverkas inte, de har bara planat ut ojämnheterna. Vilket betyder att musiken svänger ännu mer, man kan vrida upp volymen utan att behöva oroa sig för att det blir hårt eller vasst. Nu känns det verkligen som att musikerna har flyttat in i vårt testrum.

Michael Bublés liveuppträdande av My Funny Valentine, inspelad under hans NBC TV Special, låter dramatisk, rösten är fysiskt och centrerad, orkestern byggs upp och sätter stämningen – med tunga pukor, häftiga stråkar och blås. Det är fysiskt, det är skönt.

Lite platt?

När det gäller förmågan att måla upp en stor ljudbild så finns det bättre kandidater. Bowers & Wilkins 803 D3, Audiovector SR3 Raw Surface och Focal Kanta No.2 är bara några exempel på högtalare som har bättre holografi. Horndiskanter brukar inte vara lika bra på det som band- och domediskanter, och jag tycker inte att Zero TA XD är något undantag. Av samma anledning låter de allra bäst om de vinklas in rakt mot lyssningsplatsen i mitten, i stället för att spela rakt fram. Men jag får ändå ingen känsla av en horisont när jag lyssnar. Här är det i stället en rak linje.

Är det väsentligt när man hör det fantastiska sprudlandet i fiolerna, de blixtsnabba kontrabasarna och de glänsande mässingsblåsarna? Kanske inte. Men jag måste erkänna att jag nog föredrar att lyssna på klassisk musik med en större ljudbild.

Sätt på den mörka industrimetall-balladen The Fragile med Nine Inch Nails så är allt förlåtet. Den stora basen skapar en fantastisk stämning, bastrumman känns saftigt i kroppen och basgitarren svänger fysiskt och bra. Det här är riktigt häftigt och fett – detta är högtalare man blir sugen att spela högt med!

Förstärkare

Jag nämnde att jag använder Hegel H590. Men man behöver inte alls 2 x 301 (!) watt till Zero TA XD. När jag i stället kopplar in streaming-förstärkaren Primare I15 Prisma, som har inbyggt stöd för högupplöst MQA via Chromecast, blir jag mäkta förvånad över hur mycket man får ut av en 65-wattare med både DAC och strömningsförstärkare för 19 000 kronor.

Primare låter mer än tillräckligt potent, och med MQA-musikfiler strömmade från Tidal finns det massor av dynamik. Inte riktigt samma holografi och stora ljudscen som vi vet att MQA är kapabelt till, men ändå i Riktigt bra-klassen.

Båda dessa förstärkare är transistorförstärkare. Anhängare av hornhögtalare är däremot ofta rör-entusiaster också. Tyvärr hade jag inte tillgång till någon passande rörförstärkare under testperioden, och det kan mycket väl tänkas att en sådan hade smörjt ljudet precis som högtalarna förtjänar. Till exempel Avantgardes egen XA Int, men eftersom den kostar 150 000 kronor gissar jag att många skulle ha valt något annat. Line Magnetic LM-34iA är ett otroligt intressant och prisvärt alternativ (bara 18 000 kronor) och 40 watt är mitt i prick för de här högtalarna. Ännu bättre är LM-805iA från samma tillverkare och som för 50 000 kronor ger 48 watt. Och så ska vi inte heller glömma hybridförstärkaren McIntosh MA252.

Med det sagt har jag fått en bra inblick i högtalarnas potential. Som är helt enorm.

Slutsats

Avantgarde Acoustic Zero TA XD har en extrem dynamik och presenterar varje musikstycke på ett riktigt ”live” sätt.

Den tonala sammanhållningen är briljant och tack vare en 10-bands parametrisk EQ i basregistret kan högtalaren anpassas efter rummet på ett sätt som nästan ingen annan kan.

Zero-högtalarna har inte den största och djupaste ljudbildet, och diskanten vässar till sig om man spelar för högt. Men innan man kommer dit finns det mer än tillräckligt med ljudtryck och underhållning. Detta är högtalare för dig som vill ha roligt och inte tar allt så högtidligt. Med de kriterierna är de en fullträff.