: NuPrime STA-9

Den naturliga följeslagaren till NuPrime DAC-9 är effektförstärkaren STA-9. Designen är exakt likadan som digitalomvandlaren, fast utan någon form av knappar på den rundade fronten. På baksidan sitter en uppsättning rejäla banan-/skruvterminaler till högtalarna samt obalanserade och balanserade stereoingångar. Två omkopplare används för att välja mellan balanserad och obalanserad drift i XLR-ingången, samt för att bryggkoppla förstärkaren. En brytare bredvid strömkontakten är enda sättet att stänga av STA-9 på, men tack vare konstruktionen är strömförbrukningen i standby-läge bara 16 watt.

NuPrime STA-9 lämnar 2 x 120 watt som en stereoförstärkare eller 1 x 290 watt om den bryggas. Precis som vanligt när det gäller NuPrime körs utgångssteget i klass D medan resten av förstärkarsteg sägs köra i single-ended klass A. Klass A-drift är inte ovanligt på något sätt, men genom att köra single-ended efter en balanserad ingång så tappar man lite av fördelen som man kunde ha haft genom att fortsätta köra balanserat ända fram till utgången.

 

Ljudet

Som med andra NuPrime-förstärkare är första intrycket … ingenting. STA-9 låter framför allt neutralt. Det finns ingen imponatoreffekt, snarare en jämnbördig och lojal behandling av alla tonregister. STA-9 har en utmärkt återgivning av de små detaljerna i ljudbilden, men man får dem inte upptryckta i ansiktet.

Den ytterst neutrala och diskreta spelstilen innebär också att STA-9 är helt beroende av vad du kopplar till den. En varm förförstärkare/digitalomvandlare som DAC-9 drar ljudbilden i riktning mot det mjuka och nära, medan en mer avslöjande partner ger ett helt annat resultat.

Eftersom vi hade den större NuPrime-kombinationen DAC-10/ST-10 stående var det naturligt att koppla kors och tvärs mellan de olika enheterna.

Att växla mellan att sätta DAC-9 och DAC-10 framför STA-9 gjorde betydligt större skillnad än mellan att byta ut effektförstärkarna när de kördes med DAC-9. I båda fallen var det nämligen förförstärkarens/digitalomvandlarens egenskaper som framträdde.

Den mest omedelbara skillnaden mellan STA-9 och den mer än dubbelt så dyra ST-10 är därför effekten. Även om det på papperet bara skiljer 30 watt mellan de två. När det ska spelas högt och med mer komplexa musik, märker man tydligt att STA-9 har lite mindre muskler i strömförsörjningen. Tungdrivna högtalare på hög volym är inte favoritsysselsättningen. Men volymkontrollen ska vridas högt innan skillnaden är märkbar. Har du ett par hyfsat effektiva högtalare (90 dB eller mer i känslighet) så kommer du inte att märka av några problem – innan grannen knackar på dörren för att klaga på allt oväsen.

När det gäller rena effektförstärkare i samma prisklass, är det svårt att hitta något att jämföra med från andra än NuPrime. Om man tittar på systemet som helhet så kan man till exempel överväga Hegel H80, som dock får klara sig utan DSD-avkodning och har lägre effekt.

Slutsats

Om man gillar den återhållsamma spelstilen i NuPrime STA-9 är en fråga om temperament. För pengarna får man en förstärkare som bara präglar ljudbilden i starkt begränsad grad och som mycket väl kan växa med uppgiften om den hamnar i sällskap med dyrare utrustning. Har man tungdrivna högtalare kan den dock komma till korta. Å andra sidan är den så billig att det kan vara värt att fundera på att köpa en till och bryggkoppla dem. Då har man plötsligt 2 x 290 watt för en rimlig summa pengar. Det är naturligt att koppla ihop STA-9 med DAC-9, och det är långt ifrån en dålig kombination, men STA-9 är den starkare av de två och klarar sig utmärkt på egen hand.