annons
annons

test: Audio-Technica AT-ART1000

Audio-Technica AT-ART1000
Audio-Technica AT-ART1000

Magisk och dynamisk

Konstruktionen är unik och ljudet tillhör referensklassen, men man måste veta vad man håller på med.

Superb transparens, blixtsnabb mikrodynamik, basåtergivning med auktoritet och superdetaljerad ljudbild.
Krävande att justera 100 procent korrekt. Kostar en del ...

Dyra pickuper är inget för nervösa personer med tummen mitt i handen. En liten tabbe så flyger tusenlapparna sin kos. Att reparera en highend-pickup kostar ofta lika mycket som att köpa en ny. Dyra pickuper bör därför monteras av fackmän.

Detta gäller i allra högsta grad Audio-Technica AT-ART1000. Deras dyraste pickup hittills, med en ”omvänd” driftsprincip och som kräver sin man för att låta optimalt. Vilket för övrigt kan sägas om pickuper i allmänhet – fast en del är kinkigare än andra, och det här är en av dem.

I grund och botten är den ganska så likt vilken pickup som helst. Magneter, spolar, flexibel upphängning och en styv nål är grundkomponenterna, hur billig eller dyr pickupen än är. Men både de grundläggande delarna, konstruktionen och materialen kan förädlas och förfinas enligt konstens alla regler, och det är vad Audio-Technica har försökt åstadkomma med sin AT-ART1000.

Den kostsamma pickupen är i gott sällskap. Ortofon, van den Hul, Lyra och DS Audio har alla pickuper i samma prisklass. Med undantag för DS Audio är de alla ungefär likadana när det gäller konstruktionen. Men i AT-ART1000 har Audio-Technicas konstruktör Mitsuo Miyata använt sig av en sällsynt princip.

Bak och fram

Spolarna sitter i fel ände av nålarmen, men det funkar förbluffande bra. Foto: Lasse Svendsen

Vanligast i en MC-pickup är att placera de rörliga spolarna inuti pickuphuset. Men här sitter de nästan ända ut i änden av nålarmen. Det verkar naturligtvis helt bakvänt, men Miyata anser att placeringen av spolarna i ”fel” ände av nålarmen förbättrar transientresponsen och detaljrikedomen markant.

Om man tittar på nålarmen av boron i ett mikroskop så ser man de koncentriska lindningarna av de två spolarna som sitter i slutet av armen, och små koppartrådar som löper längs armen och in i pickuphuset. Som är gjort av fräst titan, gjuten aluminium och polymermaterial.

Audio-Technica kallar det Direct Power System och på High-End-mässan i München 2017 berättade de att det är svårt att lyckas med helt perfekta spolar och att andelen som måste kasseras därför är hög. Det måste den ha varit även Neumann, som var först med den här konstruktionen på 60-talet.

Montering

Den ser oskyldig ut, men är helvetisk att justera 100 % korrekt. Foto: Audio-Technica

Som alla pickuper är ART1000 som bäst när den är korrekt monterad. Nåltrycket anges individuellt i ett dokument som följer med varje pickup (2,0–2,5 gram) och den vertikala spårvinkeln specas till 21 grader.

Det är ”the basics”, som det heter, men det är viktigt att vara noggrann med alla vinklar. En tonarm som går att justera steglöst på höjden är en fördel.

Audio-Technica levererar pickupen med en skruvmejsel, en nålborste och skruvar i två längder, och eftersom pickupen inte har gängade hål för skruvarna måste de medföljande – runda – muttrarna användas. Det är långtifrån en idealisk lösning eftersom det krånglar till monteringsprocessen.

Vikten på 11 gram och följsamheten är måttlig, så pickupen passar till ett relativt stort urval av tonarmar. Men utsignalen är låga 0,2 mV vilket innebär att den trivs bäst med phono-steg som har ett extremt lågt brusgolv.

Jag använde ART1000 med bland annat phono-steg från Gryphon och Audio Research, anpassade efter pickupens belastningsimpedans, och monterade den på en Technics SL-1000R.

Ljudet

Från den första lilla dämpade dunsen när nålen hittade sin plats i spåren, tills jag ett par veckor senare var tvungen att skicka tillbaka pickupen, upplevde jag att ART1000 var en uppfriskande uppgradering av ljudet.

Dess förmåga att hämta fram mikrodetaljer i musiken är fenomenal. På samma gång är ljudet något av det mest fokuserade och upplösta jag har hört från någon pickup. Ortofon MC Anna, VdH Grashopper III och DS-Audio DS-002 medräknade.

Men ibland händer det att pickuper som levererar en enastående detaljrikedom och ett skarpt fokus kan låta tunt. Stram och kontrollerad bas, fast med ont om pondus. Alltså en klangbalans med tydligt ljus karaktär, ibland med ett litet lyft i övre mellanregistret eller diskanten.

Detta är absolut ingen sådan pickup. Den klarar av konststycket att kombinera mäktig basdynamik med stålkontroll och en närapå perfekt ljudbalans. Vilket man hör i pianostycken. Stora Steinway-flyglar har en tendens att ”tappa” lite av klangen i den lägsta oktaven, men i både inspelningen av Steve Dobrogosz piano från Grieghallen i Bergen – i Radka Toneffs Fairytales – och Keith Jarretts Köln-konsert känns det som om allting finns med ända ned till de lägsta undertonerna.

Det är faktiskt väldigt bra gjort, för varje pickupkonstruktör kan intyga att man ofta måste kompromissa under tuningen av pickupen. Ljus, mörk, neutral, tonvikt på bas eller mellanregister? Allt detta och mycket annat mer måste övervägas och väljas innan pickupen till sist får önskad karaktär.

Men det är svårt att sätta någon sådan etikett på ART1000. En DS-002 låter silkeslent, väldetaljerat och ytterst fylligt, medan ART1000 är lite mer öppen, med fler mikrodetaljer och stramare fokus, utan att för den skull sakna dynamisk kontrast.

Ta till exempel Mozarts Requiem. Audio-Technica-pickupen lyckas på ett magiskt sätt urskilja rösterna i kören från varandra, och låter så raffinerat och detaljerat att den lyckas skapa ett fantastiskt djup i ljudbilden. Barytonstämmor återges med skrämmande realism, duetter är helt enkelt fantastiskt verklighetstrogna.

Det låter inte tunt. Ljudet är klangrikt, från topp till botten, och det är förbluffande bra drag i basen, oavsett om det är trummor eller kontrabas, eller virveltrummor för den delen. I Dire Straits Love Over Gold är Mark Knopflers gitarr varm och mäktigt dynamisk. Pick Withers känsliga trummor i Telegraph Road och titelspåret återges med praktfull finess och bestämd dynamik av den sorten känns i magen.

Slutsats

Audio Technica AT-ART1000 är ett av de bästa köpen i highend-klassen, för de som vill ha större detaljrikedom i kombination med hög dynamisk kontrast. För andra kan till exempel DS Audio DS-002 passa bättre eftersom det ingår i ett phono-steg i priset. Ur den synvinkeln är ART1000 ett mycket dyrare alternativ, men har också större potential eftersom man kan experimentera med olika phono-steg. Entusiaster med väl tilltagna budgetar bör definitivt överväga ART1000 i den här klassen.

picture2 picture3
<
>
Spolarna sitter i fel ände av nålarmen, men det funkar förbluffande bra. (Foto: Lasse Svendsen)

Bästa pris på Audio-Technica AT-ART1000
Pricerunner.se är en kommersiell partner till ljudochbild.se. De levererar uppdaterade priser, prisjämförelser och produktinformation.
  • Typ: MC-pickup
  • Vikt: 11 gram
  • Rek. nåltryck: 2,0–2,5 g
  • Rek. tonarmsmassa: –
  • Utnivå: 0, 2 mV
  • Rek. motstånd: Min. 30 ohm
  • Följsamhet: 30 x 10-6 cm/statisk
  • Kanalbalans: 0,5 dB/1 kHz
  • Kanalseparation: 30 dB/1 kHz
  • Frekvensrespons: 15–30 000 Hz
  • Webb: bergsala.se
Audio-Technica AT-ART1000 produktside
Pris: 52 000:-


Har du något att lägga till??

Värlkommen till Ljud & Bilds diskussionsforum. Vi vill gärna veta vad du tycker. Håll dig till ärmnet och var saklig så slipper vi ta bort eller moderera inlärgg. övriga frågor och synpunkter härnvisas till redaktion@ljudochbild.se.

Alltid uppdaterad!

Fri tillgång till Ljud & Bild i en månad

0:-