TEST: Fujifilm X half

Man får inte roligare än man gör sig, sägs det. Det är kanske därför Fujifilm har gjort X half. En otroligt festlig liten kamera med vertikalt format och excentriska funktioner för en digitalkamera.

För vem i hela friden kommer på idén att göra en digitalkamera med bildformatet som de flesta använder i sin mobilkamera?

Kameror som tar bilder i vertikalt format är inget nytt. Det har funnits analoga kameror i vertikalformat i årtionden, som fördubblade antalet bilder man fick ut från filmrullen. Och när vi ändå pratar om film, här får man tio fina analoga ”filmrullar” med på köpet. Tio av Fujifilms mest kända filmtyper ligger nämligen lagrade som simuleringar, man bläddrar enkelt igenom dem med ett ”filmfönster” på baksidan. En liten flört med de analoga kamerorna från förr i tiden, förstås, men ändå väldigt roligt.

Snabbfakta:

• Vertikal 18 Mp 3:4-bildsensor
• 32 mm f2,8 med AF/MF
• 2-i-1 med 3:2-format
• Optisk sökare
• Filmkameraläge med 36, 54 och 72 bilder och framdragningsspak
• 10 filmrullar, 18 fotofilter
• Två pekskärmar
• Datumtryckt
• Bara JPEG

Den lilla kameran är nog främst gjord för Instagram-generationen, som är vana vid att fotografera i porträttformat och inte bryr sig nämnvärt om efterbehandling. Kameran är så analog som man kan komma med en digitalkamera, och har till och med en ”framdragningsspak” som man använder när kameran är inställd på filmkameraläge.

Låser dig till filmrullen

Det är en inställning där kameran låser sig till ett antal exponeringar: 36, 54 eller 72. I filmläget finns det inte så mycket man kan styra, det räknar upp från noll till den sista bilden i serien och man måste ”dra fram” filmen med spaken mellan varje bildruta. Precis som på de riktigt gamla analoga kamerorna, alltså.

Filmläget kan inte åsidosättas med några knappar. Om man ångrar sig måste man ta ut batteriet för att återställa kameran.

Man märker snabbt att Fujifilms ingenjörer har koncentrerat sig på att göra kameran så enkel att använda som möjligt. Egentligen behöver man inte göra något annat än att plocka ut den ur kartongen, ladda batteriet och sätta i ett minneskort, sedan kan du låta kameran göra resten.

Alla inställningar görs med en vertikal skärm på baksidan. Svep uppåt och nedåt eller åt sidan för att välja meny, filmsimulering eller någon av de 18 olika filtervarianterna, inklusive tre versioner av ”utgången” film. Det är allt.

En liten detalj: Trycker man på framdragningsspaken när kameran är påslagen så visar huvudskärmen den sista bilden. Skärmen bredvid visar filmsimuleringen, eller filtret, som valdes för den sista bilden.

Fujifilm X half i handen

Förutom en brytare på sidan för den inbyggda blixten finns det inte mycket att ställa in mer än eventuell manuell fokus och bländare, och naturligtvis exponeringskompensation.

Sökaren är av den enklaste typen, en optisk genomsiktssökare utan markeringar eller exponeringsdata. Blixtskon på toppen är ”kall”, vilket betyder att den inte avfyrar någon blixt, men man kan sätta extrautrustning där. Till exempel en videolampa med inbyggt batteri, om man vill utnyttja kamerans videomöjligheter. Som är ganska begränsade. Här är det HD-video som gäller, upp till 1080×1440, naturligtvis i vertikalt format det också.

Man vänjer sig snabbt vid menystrukturen och trots den lilla skärmen och en viss tröghet i reaktionen bläddrar man snabbt igenom de ganska begränsade menyerna.

Det finns naturligtvis en app till den här kameran också, där man kan ”framkalla” film från negativ till färg, och där kan man kan välja och skriva ut bilder på en Instax-skrivare.

Bildkvalitet

Med en 1-tums bildsensor säger det sig självt att bildkvaliteten inte når upp till Fujifilm X100VI eller X-E5, som är de två Fuji-kameror som är mest lika X half.

Det vertikala 3:4-formatet kan kännas begränsande för vissa fotografer, men utvecklande för andra. Två bilder kan kombineras sida vid sida i 3:2-format och bilderna kan kontinuerligt överföras till mobiltelefonen via appen.

Det lilla objektivet på framsidan täcker en brännvidd på 32 mm och fokus kan åsidosättas med fokusringen på framsidan. Man kan välja bländare själv eller låta kameran göra det. I övrigt finns samma grundinställningar som man förväntar sig av en kompaktkamera.

Bildkvaliteten begränsas naturligtvis av den lilla bildsensorn, och utan möjligheten att ta RAW-bilder finns det en gräns för hur mycket man kan göra under efterbehandlingen. Men det är knappast det första som målgruppen för den här kameran tänker på. För med en X half i handen handlar det mest om att utmana sina kreativa förmågor, i ett format som alla känner igen från mobilkameran.

Slutsats

Att fotografera med Fujifilm X Half är bland det roligaste jag gjort på länge med en kamera i handen. Den är tillräckligt liten för att tas med överallt, den går ner i jackfickan och batteriet håller i en liten evighet. Den är lite som en lillebror till Fujifilms X100Vi, fast med en mindre vertikal bildsensor. X half är en frisk fläkt på en kompaktkameramarknad som inte bara är ultrasmal utan dödstråkig också. Ingen annan gör kameror som denna, som utmanar fotografer att tänka annorlunda. Med Fujis välkända filmsimuleringar och filtereffekter är detta ett kompakt och kreativt verktyg för fotografer som är mer intresserade av bilderna än den tekniska kvaliteten.