Recension: Task

Mark Ruffalo har flera gånger bevisat att han har en bredare skådespelarrepertoar än att bara spela en arg grön superhjälte (bland annat i I Know This Much Is True och Poor Things).

I Task får wisconsinfödde Ruffalo visa upp mer av sin mångsidiga skådespelartalang.

För några år sedan kunde vi se en desillusionerad Kate Winslet som polis i den lilla amerikanska staden Easttown, där kidnappning och brutala mord på tonårsflickor stod i centrum för kriminalgåtan.

Serieskaparen var amerikanen Brad Ingelsby, som nu återvänder till de nedgångna arbetarförorterna i konstitutionsstaden Philadelphia.

 

En resignerad alkoholist tvingas tillbaka in i ringen

Förhållandena är inte mycket ljusare i Task än de var i Mare of Easttown. Den här gången får vi bekanta oss med den resignerade, deprimerade och alkoholiserade FBI-agenten Tom (Ruffalo) som, något motvilligt, tvingas ut i fält igen av sin chef efter att det så kallade Halloween-gänget har gjort räder mot ett antal knarklangarhus i området.

Rånarna är tre lokala sophämtare som drömmer om en bättre framtid och där ledaren Robbie (Tom Pelphrey, Iron Fist) har ett brokigt förflutet med medlemmarna i MC-klubben Dark Heart.

Till en början går rånen under radarn, innan ett av dem går fullständigt åt helvete. Det eskalerar till trippelmord och kidnappning av en 6-åring. Då sätter FBI in alla sina resurser på att rädda pojken Sam.

En separat insatsgrupp (”Taskforce”) skapas, ledd av den plågade Tom. Med sig till det sömniga, tillfälliga högkvarteret får han lokala poliser i form av den tuffa Aleah (Thuso Mbedu), charmören Anthony (Fabien Frankel, House of the Dragon) och den skuggrädda Lizzie (Alison Oliver (Saltburn). Snart misstänker man dock att det finns en Judas i byråns innersta krets.

Samtidigt har Dark Heart-gänget vidtagit åtgärder för att avslöja och likvidera rånarna. Gatans rättvisa är hård och brutal, och ingen är mer cyniskt hänsynslös än psykopaten Perry (Jamie McShane, 1923).

När det verkligen börjar hetta till för Robbie blir goda råd dyra. Rånarna sitter på en massa droger som de inte vet hur de ska bli av med och både Dark Heart och polisen håller på att ringa in dem. Ovanpå alltihop måste Robbie skydda sina två små barn och den hängivna systerdottern Maeve.

Karaktärer med liv

Ingelsby tar god tid på sig att bygga upp universum kring sina karaktärer, vi blir gradvis introducerade för deras mångfacetterade förflutna, relationer och innersta tankar, drömmar och motiv.

Berättelsen framstår till en början som en ganska ordinär kriminalhistoria, men kryper gradvis in under skinnet på dig och visar sig vara ett varmt, intimt men samtidigt skrämmande personligt drama. Här är det de mänskliga relationerna som står i centrum, flankerade av allas demoner, begär och långa rader av dåliga beslut – allt mästerligt sammanflätat till ett av de allra bästa kriminaldramerna vi har sett på åratal.

Den intensiva miljön där familjen och lojalitet står i centrum ger oss vibbar av Dennis Lehanes romaner, framför allt Mystic River. Här finns det något som är begravt i det förflutna, som om det kommer upp till ytan får oanade konsekvenser. Som åskådare sitter vi som på nålar och fruktar konfrontation och ett oundvikligt klimax.

När miniserien sedan toppas av skådespelare av den här kalibern är det lätt att plocka fram superlativen. Ruffalo gör en av sina starkaste roller som den barmhärtige, hederlige familjefadern som har ett så trassligt familjeliv att det skär i hjärtat. Hans samspel med Tom Pelphreys komplexa karaktär är en fröjd att beskåda, och dialogen är genomgående välskriven, rakt på sak och intelligent.

Visst har McShane hamnat i den något otacksamma situationen att bli typecastad, men karln är briljant som avskyvärd, empatilös person – och i Task spränger han ondskenivån. Man skulle kunna säga att han blir ”utmanad” av Sam Keeley (som gängmedlemmen Jason), men han är mer dum än ond och då är det betydligt mindre fascinerande.

Vi måste också lyfta fram fantastiska skådespelarinsatser från det lite yngre gardet, inte minst unge Ben L. Doherty som gnistrar som pojken från helveteshemmet, men också Silvia Dionicio som Toms traumatiserade adoptivdotter och Emilia Jones som Robbies ansvarsfulla systerdotter är imponerande.

Årets bästa?

Alex Disenhof är huvudfotograf och tar oss med på en resa genom den frodiga naturen som omger miljonstaden Philadelphia. Tillsammans med Ingelsby gör han skogen och floderna till en separat, central del av det emotionella historieberättandet. Hela känsloregistret förstärks av ett fängslande musikspår.

Dessutom har Ingelsby, allt eftersom mysteriet nystas upp, lyckats komma med nya observationer och lösa trådar som hör ihop, samt oväntade vändningar i en kriminalgåta som blir bättre och bättre under säsongens gång.

Det enda vi ogillar med Task är att det är en miniserie – det här gänget hade vi gärna sett mer av! 6 lysande stjärnor för årets bästa kriminaldrama.

Task består av sju (veckovisa) avsnitt och har premiär på HBO Max den 8 september. Recensionen är baserad på samtliga avsnitt.