Netflix-serien Stranger Things kom som en dark horse från ingenstans i 2016, och tog (högst oväntat) publiken, samt recensenter, med storm.
Serieskaparna är The Duffer Brothers, som bortsett från debutfilmen, den psykologiska thrillern Hidden (med Alexander Skarsgård i huvudrollen), hade mycket lite att hänvisa till på CV:en. Efter megasuccén med Stranger Things har Netflix gett tvillingbröderna närmast fria tyglar och budget.
Säsong 4 ska visst ha kostat formidabla 272 miljoner ($ 30 milj.) per avsnitt – och det märks!
På grund av corona, i kombination med en exploderande budget och koncept, har det nu nästan gått tre år sedan vi senast lärde känna kompisgänget från Hawkins, Indiana. Det visar sig att bröderna har använt tiden väl.
I en skön mix/hyllning till Steven Spielberg och Stephen King tar serien oss med till mitten av 80-talet, där vi får lära känna de fyra nördarna Will (Noah Schnapp), Mike (Finn Wolfhard), Dustin (Street Matarazzo) och Lucas (Caleb McLaughlin) – och det femte och sjätte hjulet på vagnen, Eleven (Millie B. Brown).
Uppväxtdrama – med en extrafaktor
I säsong 4 befinner vi oss i 1986, kompisgänget har blivit avsevärt utökat sedan första säsong, och nu också fysiskt splittrat efter de dramatiska händelserna som kulminerade i säsong 3. Joyce (Winona Ryder) har tagit med sig sina söner, samt Eleven, och flyttat till sunny Kalifornien för en ny start. Men obemärkt har något smugit sig med på flyttlasset…
På tidslinjen befinner vi oss bara ett halvår sedan slutet av säsong 3 (dock är det mycket synligt att skådespelarna är nästan tre år äldre) och det dramatiska slaget vid shoppingcentret i Starcourt. Kompisgänget är endast få dagar ifrån en efterlängtad spring break, men high school-livets bekymmerslösa tillvaro är inte alls så okomplicerad för komplicerade Eleven (eller ”Jane” som hon nu heter).
Eleven mobbas, plågas och utesluts. Men i alla brev hon har skrivit till pojkvännen Mike, och skickat iväg till Hawkins, romantiserar hon den ”glamorösa” Kalifornien-tillvaron. När de sedan återförenas spricker bubblan.
I den övernaturliga Upp och ner-världen (”Upside Down”) är det den djävulska otäckingen Vecna (från Dungeons & Dragons) som hotar ungdomarnas fred och harmoni. Just när man trodde att man hade lagt skräcken från Hawkins bakom sig, börjar klasskamraterna, en efter en, att falla offer för en bråd och högst brutal och blodig död.
Samtidigt som ungdomarna kämpar på med sitt och sina egna problem, mottar Joyce misstänkta nyheter om att Jim (David Harbour) kan vara i livet. Hon kontaktar Murray och ger sig ut på en mödofylld, och tidvis spektakulär, (hopplös?) räddningsoperation. Vi ska inte avslöja Jims öde, mer än att filosofera kring om Duffer-bröderna har sett Black Widow…
Den amerikanska militären på sin sida, är överbevisad om att det är det hemliga ”program” med Dr. Martin Brenner (Matthew Modine) i spetsen, och hans ”elever” (där Eleven var bland de främsta), som står bakom allt fanskap som drabbar Hawkins, och nu även Kalifornien. Och månntro om inte också kommunist-ryssarna har ett finger med i spelet?
Dramatisk evolution
Alla de centrala elementen från det härliga 80-talet är fortfarande på plats. Från arkadspel, till krusiga permanenter/hockeyfrillor, popmusiken, rullskridskor, Walkman och pastellfärgade kläder.
Bröderna har uttalat att serien är en kärlekshandling, och hyllning, till 80-talet och dets populärkulturella liv. Det är uppenbart att de menar allvar med detta.
Men där första, och till dels andra säsong, var en relativt ”oskyldig”, och mycket charmig berättelse om nördiga ungdomar som var engagerade i fantasy-brädspel, och som befann seg längst ner på den sociala rangstegen, där historien bara hade små inslag av skrämmande sci-fi-element – så går fjärde säsongen all in!
Låt oss illustrera det så här: Evolutionsmässigt har Stranger Things gått från att vara inspirerad av 80-tals-klassikerna The Goonies, E.T. och Stand by Me, till nu Poltergeist, The Exorcist och A Nightmare on Elm Street; med inslag av Carrie och Jason Bourne. Det kan ju verkligen kallas en resa!
Mycket på hjärtat
Över närmare nio timmars speltid serveras vi uppväxtdrama, thriller, komedi, action, horror och splatter – och, trots för en tendens till närmast överflöd och kontinuerlig ”foten-på-gasen”, så fungerar det både dramaturgiskt och plotmässigt.
Här får vi Duffer-bröderna i fri dressyr, utan begränsningar varken när det gäller det konstnärliga eller det ekonomiska. Så har då också säsong 4 blivit en mastodont, där varje avsnitt nu närmar sig längden på en spelfilm. De sex första avsnitten klockar in på ca. 1:15, medan avsnitt 7 är på 1:38 – kom då ihåg att vi nu enbart har omtalat Del I av säsong 4!
Häri ligger då också vår främsta kritik av serien – den känns för lång och (tidvis onödigt) omfattande. Det kan verka som om Duffer-bröderna har fruktat att detta var deras enda chans att härja fritt, och därmed inte har lagt några band på sig själva. När det är sagt, som recensent har vi bingeat hela säsongen på två kvällar – den kommer nog inte kännas lika intens om man ser den under några veckor.
Många grenar av berättelsen äger rum samtidigt och historien tenderar därmed att bli något överförklarande och mättad. Trådar ska samlas och nutid förklaras med det förflutna; vilket kan upplevas förvirrande. Och, i och med att rollgalleriet växer, och nya karaktärer kräver sin plats, måste andra (trots för längre speltid) ställa sig åt sidan – något som inte minst går ut över Will; som nu närmast är som en avlägsen bikaraktär.
Så har säsongen fullt ut blivit ett överflödsmecka av berättarglädje, charm och lekande spänning. Men Stranger Things har definitivt också kommit att bli en serie för en mer vuxen publik, med mycket explicit horror, skrömt och lemlästande mord och våld.
Från barn till unga vuxna
Skådespelarna har gått från unga tonåringar till närmast vuxna sedan 2016. De okända huvudrollsinnehavarna har då också vuxit med rollerna och levererar nu långt mer stadigt skådespel. Inte minst har Millie B. Brown blomstrat, och framstår som en tvättäkta, komplett filmstjärna.
Med lång speltid får vi också rikligt med tid att gå mer på djupet hos karaktärerna och deras bakgrund. Inte minst är detta till Elevens fördel, där vi i renaste Treadstone-stil tar ett djupdyk ner i hennes traumatiserade barndom.
Dr. Brenner drog i trådarna, var på samma tid hennes Gud och ”Papa”, medan Sam Owens (Paul Reiser) nu gör sitt yttersta för att täcka över samt bedriva skadekontroll. Det är nog också innanför detta segment att säsongen bjuder på de största överraskningarna.
Även Max har ett förflutet som plågar honom, och kämpar med att bearbeta sin brors död. Här gör Sadie Sink ett glimrande jobb som tvär, men samtidigt sårbar och osäker tonåring. Alla vuxna är, självsagt, hopplösa och oförstående – ett perspektiv som envar tonåring har haft till alla tider.
Hela gänget befinner sig fortfarande i impopulär-ligan, och strävar med att passa in och bli omtyckta. Deras impopularitet blir också märkbart synlig när helvetet bryter loss, och de (med Eddie Munson (Joseph Quinn) på främsta rad) blir uppenbara måltavlor. Det är något ömt och innerligt över dem alla, ett väsentligt element i den vällyckade mänskliggörningen av karaktärerna.
Den förlösande komiken, som den för övrigt beckmörka säsongen så absolut behöver, tillfaller Joyce och Murray. Deras hejdundrande expedition ligger på nivå med självaste James Bond, och är både väldigt underhållande och actionfylld. Scenerna med Nancy och Robin som grävande forskare ska man heller inte underskatta – härlig komisk tajming!
Att många av de 3,8 miljarder budgetkronorna har gått åt till specialeffekter var inte överraskande; och de är då i tillägg verkligen imponerande. Inramad av en nostalgisk 80-talsstil befinner vi oss ofta i en heldigital, dystopisk Upp och ner-värld, där till och med Saruman hade haft problem med att komma på så mycket skrymt och fanskap. Kan tidvis bli lite för dataspelsaktigt, men så är nog det också intentionen bakom.
En ny standard
Säsong 4 av Stranger Things sätter närmast en ny standard för TV-serier. Både med hänsyn till budget och speltid, men också för vad man på det konstnärliga planet kan ”tillåta” sig att göra med en serie.
Den är nyskapande, djärv, utmanande och mycket underhållande. Inte alla scener är 100% på plats, och ja, man borde varit hårdare i klipprummet. Samtidigt har serieskaparna varit modiga nog för att inte ta det enkla valet, som största delen av TV-serie-producenter gör – att endast upprepa sin succé. Den säkra död för envar TV-serie är om man bara flyter på det förgångna och gör en ny säsong som är 90% lik den förra.
Vissa tittare som, primärt, föll för de smått oskyldiga nördarna i säsong 1 – där våra hjältar befann sig i en oskyldig värld som bubblade över av 80-tals-nostalgi – kommer nog inte att applådera riktningen som serien har tagit. Å andra sidan öppnar säsong 4 potentiellt för en rad nya tittare. Och skalar man bort allt det övernaturliga, samt blodet och splattret, så handlar Stranger Things, fortfarande, i grund och botten om det att växa upp, hitta sin plats och passa in i en värld som du inte känner dig helt och hållet hemma i. Därav dens universella appell.
Du kan älska eller hata säsongen, men något du inte kan är att känna likgiltighet inför denna energiska, något spretande, serien. 5 solida stjärnor!
Recensionen är baserad på samtliga sju avsnitt av säsong 4 – Del I. Världspremiär på Netflix äger rum 27 maj. Som bekant är säsongen uppdelad i två delar, där Del II (ytterligare sex avsnitt) släpps först 1 juli.
PS! Netflix har gett grönt ljus för säsong 5, men det kommer då också att bli den sista. Dörren är dock inte helt stängd för en (eventuell) kommande spin off-serie. Så då återstår det bara att se om inte också Stranger Things kommer drabbas av Netflix’ omfattande budgetnedskärningar som ett resultat av minskande antal prenumeranter.
Fakta:
- Netflix
- Release: 27 maj 2022
- Regi: The Duffer Brothers
- Med: Noah Schnapp, Finn Wolfhard, Gaten Matarazzo, Caleb McLaughlin, Millie B. Brown, Sadie Sink, David Harbour, Natalia Dyer, Maya Hawke, Joseph Quinn, Winona Ryder, Charlie Heaton, Brett Gelman, Matthew Modine, Paul Reiser
- Genre: Äventyr
- Land: USA
- År: 2022
- Tid: 8:58
- Betyg: 5