TEST: DeLonghi La Specialista Touch EC9455.M

De’Longhi har haft stora framgångar på marknaden för helautomatiska espressomaskiner, men har också börjat etablera sig på marknaden för halvautomatiska, men ändå användarvänliga, espressomaskiner. Detta är en marknad som Sage länge har dominerat med maskiner som Touch Impress och Oracle Jet.

Precis som sin storebror, De’Longhi La Specialista Maestro, har den nya La Specialista Touch många användarvänliga funktioner. Kaffekvarnen känner automatiskt av (med hjälp av användarens inmatningar) när rätt mängd kaffe har malts och kommer ihåg detta till nästa gång. Pekskärmen guidar dig genom de första bryggningarna och hjälper dig till och med att hitta rätt inställningar baserat på dina svar på frågor om typen av kaffebönor och kontinuerliga smakprov.

När du är nöjd med kaffet kan du låta maskinen skumma mjölken till önskad konsistens. Den klarar både vanlig mjölk och växtbaserad mjölk och kan ställas in på fyra temperaturer och fem skumnivåer.

Byggkvalitet och tillbehör

Med undantag för en sumplåda för att knacka ut kaffesumpen ingår de flesta tillbehör. En mjölkkanna och en tamper ingår självklart, men också en liten matta som skyddar ditt bord från märken när du tampar kaffet i portafiltret. En liten lyx som alla maskiner borde ha. Dessutom får du en sorts ”krage” som placeras ovanpå portafiltret.

Förutom att minimera mängden kaffe som missar filtret och hamnar på bordet, fungerar den också som en guide för rätt dosering. När du packar kaffet genom kragen och ner på kaffet i filtret kan du se på kragen om du behöver tillsätta mer eller mindre kaffe. En fin lösning, men den tvingar dig att använda kragen varje gång.

Användarupplevelse

Användarupplevelsen med La Specialista är mycket lik den med Sage-maskiner, bara med lite mindre kärlek. Tillbehören, knapparna och särskilt kvarninställningen känns plastiga, och maskinen som helhet känns mindre exklusiv än till exempel Sage Impress Touch (som kostade mer när den lanserades, men nu finns till samma pris). Specialista Touch har ingen inbyggd tamperarm, som underlättar doseringen, förbättrar användarupplevelsen och håller kaffesumpen borta från köksbordet, vilket du får med Impress och den större Maestro.

Menyn på den bra, men inte blixtsnabba pekskärmen är lätt att navigera.

Man väljer ett recept från förstasidan och möts sedan av tre knappar, som var och en styr kaffekvarnen, kaffebryggningen och mjölken. Du kan ställa in kvarnens timer och välja mellan olika mängder kaffe samt temperatur och konsistens på mjölken (eller växtbaserad mjölk). Det finns också en ”MY”-funktion, där maskinen brygger tills du själv stoppar den. I teorin behöver du bara ställa in kaffekvarnen (eventuellt med hjälp av Bean Adapt), hitta rätt dos och sedan spåra rätt mängd färdig espresso. Maskinen kommer ihåg dina val. Den värms också upp på mindre tid än det tog mig att skriva den här meningen.

Medelmåttig kvarn

Den största utmaningen med användarupplevelsen i La Specialista Touch är kaffekvarnen.

Som vanligt har maskinen testats med min favoritkaffeböna, Black Death från Riccos. Som namnet antyder är bönan ganska mörkrostad (åtminstone för specialkaffe) och kräver därför inte en absurt fin malning. Trots det måste jag ställa in kvarnen på den finaste inställningen för att få önskat flöde. Detta är ett stort problem om man vill prova att brygga mer lättrostade kaffesorter.

Och även om den kunde mala finare finns det bara 15 inställningar, vilket är minst 15 för få. En stor del av utmaningen med espresso är att även mycket små variationer i malningsgraden har stor inverkan på hur snabbt vattnet rinner genom kaffet och därmed hur kaffet smakar. Femton inställningar räcker helt enkelt inte för att få till det rätt, och det beror mycket på turen om kaffet blir riktigt gott.

Kaffe och mjölk

När man får till rätt malningsgrad blir espresson av god kvalitet. Den koniska kvarnen ger bönorna en sirapsliknande konsistens och en rik sötma när temperaturen sänks till 90 grader. Detta är långt överlägset en helautomatisk maskin. Jag föredrar kvarnen (och därmed också kaffet) i Sage Impress Touch, men det kan mycket väl bero på att den kan justeras mer exakt och därmed får ut mer av kaffet. I allmänhet måste man jobba för att få ut det mesta av La Specialista, eftersom man måste kompensera för kvarnens brist på fina inställningar genom att vara mycket noggrann med hur mycket vatten som rinner genom kaffet.

La Specialista klarar både växtbaserad mjölk och komjölk automatiskt med bra resultat. I båda fallen kan den åstadkomma det fina mikroskum som krävs för latteart. Av någon anledning finns det två ångarmar, vilket gör det lite svårt att rengöra snabbt med en våt trasa, men det är ändå ett litet pris att betala för automatisk mjölkskumning. Systemet tar 1 minut och 30 sekunder att ånga en full mjölkkanna, vilket räcker till en medelstor latte.

Slutsats

De’Longhi La Specialista är fullspäckad med bra automatiska funktioner, men kvarnens mekanik gör det svårt att överlåta kontrollen till maskinen.

Allt fungerar perfekt med en god mörkrostad böna, en kaffevåg och en uppmärksam barista. Men det strider lite mot idén om en ”enkel” espressomaskin. Om kvarnen i sig var bättre skulle man kunna överlåta mer till automatiken, men om man vill ha god espresso från La Specialista måste man kämpa för det. Det är därför helt logiskt att vända uppmärksamheten mot maskiner från Sage i samma prisklass, där både användarupplevelsen och maskinen i sig håller en högre standard.