annons
annons
annons
annons

Multipla örgasmer

Vi hade aldrig kunnat föreställa oss att slutna hörlurar kunde låta så förbaskat bra!

Det bästa ljudet jag någonsin har hört kom inte från en stereoanläggning med kolossala, exklusiva högtalare i miljonklassen. Den upplevelsen hade jag helt för mig själv, inne i mitt eget huvud. Det var nämligen ett par hörlurar som tog mig så nära nirvana som jag någonsin har kommit (de heter Sennheiser HE-1 och kostar lika mycket som en ny bil i premiumklassen: mer än en halv miljon kronor). Och det lät inte mycket sämre när jag nyligen fick den stora äran att testa Stax SR-009s.

En gång i tiden betraktades man som knäpp om man hostade upp tjugotusen, eller ännu mer, för ett par hörlurar. Men verkar som om stigmatiseringen av dyra öronhögtalare håller på att avta, och utbudet växer stadigt.

Vad sägs om ett par elektrostatiska lurar för 50 000?

Tar bort rummet

Egentligen är det inte så konstigt, för när man tar bort lyssningsrummet från ljudberäkningen så gör man sig också av med det mesta av förvrängningen. Inget påverkar ljudet lika mycket som rummets reflektioner och då säger det sig själv att det allra bästa är att koppla ljudbilden direkt mot öronen. Dessutom är både logistik- och materialkostnaderna mycket lägre för ett par hörlurar än stora högtalare, och då börjar man inse att man kan få lika bra ljud från ett par lurar för en tiondel av vad man måste lägga på ett par högtalare till vardagsrummet.

Med andra ord: Drömmer du om ljudet från ett par högtalare för 200 000 kronor så behöver du bara lägga 20 000 om du kan leva med att bära ljudet på huvudet och hålla det för dig själv.

Idioti?

De flesta är överens om att öppna hörlurar låter bättre än slutna, och i highend-klassen är utbudet därefter. Av samma anledning riskerar man att betraktas som idiot – även bland invigda hifi-fantaster – om man hostar upp en månadslön för ett par slutna. För två år sedan tyckte jag att det var vansinne att investera 22 000 kronor i ett par Sony MDR-Z1R. Men det finns ett par saker som bara slutna hörlurar kan ge.

Fördelar med slutna

Den viktigaste fördelen med en sluten konstruktion är att den isolerar mot ljud utifrån – och att personer i närheten slipper lyssna på din musik. I öppna kåpor åker ljudet tvärs igenom åt båda håll, vilket i vissa situationer inte är förenligt med sinnesfrid.

Av samma anledning är slutna kåpor mer sympatiska. Du kan faktiskt ta med dig hörlurarna och om de dessutom är tillräckligt lättdrivna för att mobiltelefonen ska orka så börjar det blir riktigt intressant. Använd hörlurarna på bussen på väg till jobbet och spela musik på kontoret – och efter arbetsdagen tar du med dem hem, där du har en fantastisk hörlursförstärkare som lyfter musiken ännu mer.

I slutna kåpor kan högtalarelementet visserligen inte röra sig lika så fritt som i öppna, på grund av under- och övertrycket som skapas i kåporna i takt med musiken. Däremot har de ofta fördelen av en fylligare bas, eftersom nästan all energi stannar kvar inuti kåporna utan att läcka ut – som den gör med öppna hörlurar.

Fast det gäller tyvärr inte alla, eller hur, Sennheiser?

Tre toppmodeller

I det här testet har vi hittat tre slutna toppmodeller. Alla fungerar inte alls med bärbar utrustning, och den dyraste från Audio-Technica ATH-L5000 har inte ens minijack-kontakt som dessutom passar i en mobiltelefon. Det har däremot både AKG K872 och Focal Stellia, som båda också har tillräckligt bra impedans för att kunna drivas av det mesta. Om de gör det på ett framgångsrikt sätt är däremot något vi tänker ta reda på.

Från vänster till höger: AKG K872, Focal Stellia och Audio-Technica ATH-L5000. Foto: Geir Gråbein Nordby

Produkter i testet
Köp inte utan att prova först

Audio-Technicas hörlurar låter fantastiskt på alla sätt och vis! Men passformen är inte flexibel alls.

Audio-Technica har byggt hörlurar de senaste 45 åren, en av dem är min personliga favorit bland dynamiska hörlurar: ATH-ADX5000. Den låter lika upplöst som Sennheiser HD 800S, men har mer liv och spelglädje i hela registret.

Audio-Technica ATH-L5000 ligger i ett snyggt, hårt fodral med handtag. Foto: Geir Gråbein Nordby

L5000 är bara lik ADX5000 till namnet. Den är inte bara sluten och klädd i beige skinn där ADX5000 är öppen och i svart metall. L5000 är nästan dubbelt så tung och medan den öppna modellen har justerbart huvudband så bygger den slutna på ett par fjädrande ”vingar” ovanpå huvudet. Kåporna kan inte heller vinklas vertikalt i L5000. Om du har ett smalare huvud så hamnar kåporna i fel vinkel och bara den nedersta delen ligger tätt intill huvudet.

Detta upplevde jag själv. Jag hade nog kunnat lösa det genom en ganska så omfattande böjning av huvudbandet i aluminium. Men jag ville inte riskera att förstöra en så dyr hörlur utan nöjde mig med att klämma in öronkåporna hårt mot huvudet under det kritiska lyssnandet. Då var basen både tight och tung, men när jag släppte lät den tunn. Mina beskrivningar av ljudet är från när lurarna kläms mot huvudet.

Foto: Geir Gråbein Nordby

Så låter ATH-L5000

Kacey Musgraves gitarr låter så spröd och välklingande att jag aldrig tror att jag hört något liknande från en sluten hörlur. Mycket mer transparent än med AKG K872, som låter mörk och beslöjad om man jämför. Kvaliteten är inte bara en helt annan, även klangbalansen är justerad annorlunda. Audio-Technica låter mycket mer sansad och linjär, och skulle jag ha jobbat som ljudtekniker och velat ha ett par hörlurar så hade jag i tio fall av tio valt ATH-L5000 före K872.

Kontrabasen i Laura Marlings Soothing har en exceptionell dynamik och sprödhet, samtidigt som den är bergfast i djupbasregistret. Den saknar glöden i de öppna ADX5000, som jag fortfarande tycker är en bättre hörlurar (för nästan halva priset!), men detaljerna är något helt annat än vad jag hört förut i öppna hörlurar.

Audio-Technica bockar av de allra flesta kategorierna rent ljudmässigt och har en större och luftigare ljudbild än Focal Stellia. Man får bara avstå från den förföriska värmen. Det handlar om att ge och ta.

Audio-Technica ATH-L5000:s frekvensrespons utförd efter miniDSP:s kompensationskurva. Längst ned finns tio mätningar för varje kanal, sammanlagt tjugo, gjorda med lite olika placering. Överst är genomsnittsresponsen för höger och vänster kanal, samt genomsnittet för båda ihop (svart kurva). Vi har tagit med den svarta eftersom avvikelsen var så stor mellan höger och vänster i basen från 400 Hz och nedåt. Detta beror på att passformen var så dålig att vi var tvungna att trycka in varje öronkåpa ända mot mätaren varje gång vi skulle mäta. Höger och vänster sida tycks ha reagerat lite olika på det. Längst ner visas de 20 olika mätningarna vi har gjort av hörlurarna och som genomsnittet är beräknat från. Den genomsnittliga frekvenskurvan har en jämn och fint respons, som drar lite nedåt i takt med att man rör sig från basregistret och uppåt mot diskanten. Men inte lika mycket som med AKG K872, och L5000 uppfattas som en mycket linjär hörlur när man lyssnar. Den extra förstärkningen vid 7 kHz ger extra attack åt trummor och ett krispigt ljud. Observera dock att om inte kåporna sluter tätt så blir basen så tunn att den här sprödheten övergår i att låta vass. L5000:s kvaliteter hörs bara om man får till en bra passform! Mätningen är gjord med Hegel HD20-DAC, Auralic Taurus-hörlursförstärkare, miniDSP E.A.R.S.-mätmikrofon och REW-programvara.

Slutsats

ATH-L5000 både känns och ser dyr ut, och låter briljant. Speciellt klarheten i tonerna och dynamiken i rytmerna är det få som klår Audio-Technica på. Musiken återges ärlig, klockrent och så kraftfullt och rytmiskt att de här lurarna förtjänar en riktigt potent hörlursförstärkare.

Ljudmässigt går det inte att klaga på L5000. Det är värre med passformen, eftersom den inte går att anpassa. Du bör ha ett ganska så stort huvud, annars får du ge dig på att böja själva huvudbygeln för att få en bra passform. Alla våra beskrivningar av ljudet gäller när hörlurarna är klämda tätt mot huvudet.

Den mest kompletta

Focal Stellia är något så maffigt som en highend-hörlur som funkar med mobilen.

Focal lanserade sina första highend-hörlurar så sent som 2016. Men då visade det sig att högtalarexpertisen kom till god nytta, för Utopia tog oss med storm. Inte minst tack vare sitt beryllium-element som återskapade musiken med viktlöshet och makalös sammanhållning.

Snacka om ägarglädje! Lådan till Focal Stellia är överdragen av konstläder och inuti ligger ett hårt fodral och dessutom en mindre låda där man hittar en balanserad XLR-kabel och en elegant förpackad bruksanvisning. Foto: Geir Gråbein Nordby

Nu är den slutna Stellia här. Med samma inverterade beryllium-membran. Focal Stellia är konjaksbruna hörlurar med kopparfärgade detaljer. Kuddarna av fuskläder ligger fantastiskt skönt mot huvudet och isolerar mycket bra. Och utan tryckskillnaderna i AKG K872 när man pressar in kåporna för att anpassa lurarna efter huvudet. Betydligt bekvämare.

Eftersom det är tänkt att Stellia faktiskt ska funka med bärbara spelare är de utrustade med en kort 1,2-meters obalanserad kabel. Dessutom ingår en 3 meter lång XLR-kabel som ska användas med kompatibla stationära förstärkare.

Foto: Geir Gråbein Nordby

Så låter Focal Stellia

Och så ljudet. Ta till exempel den fylliga och rappa basen. Som gör att man sitter och diggar varenda takt i Lily Allens groovy Trigger Bang. Samma sak med Janelle Monáes I Like That. Kantslagen på virveltrumman är spröda och definierade, övertonerna i hi-hat-samplingar är felfria och stereoperspektiv är snyggt. Här har Focal prickat otroligt rätt mellan en varm klang och väldefinierade övertoner. Dynamiken och livligheten i toppen är inte riktigt lika bra som i Audio-Technica ATH-L5000, det skulle Focal förmodligen försvara sig med genom att säga att Stellia är ”mer musikaliska”. Kanske det, hur som helst låter det grymt bra.

Walter ”Wolfman” Washingtons röst framträder otroligt bra och den viktlösa diskanten i toppen tillför magi till både honom och gästvokalisten Irma Thomas i bluesballaden Even Now.

Om det är något vi saknar så måste det vara så att Stellia inte har den rymd vi föll så hårt för i Utopia. Det är ofta problemet med slutna hörlurar, men i det här startfältet har Audio-Technica lyckats bättre med L5000. Ändå är Stellia sammantaget – framför allt när man tar med komfort och bärbarhet i beräkningen – så bra att det är svårt att lyckas bättre.

Focal Stellias frekvensrespons, utförd efter miniDSP:s kompensationskurva. Längst ned finns tio mätningar för varje kanal, sammanlagt tjugo, gjorda med lite olika placering. Överst är genomsnittsresponsen för höger och vänster kanal. En liten ”partypuckel” i basen vid 60–200 Hz ger extra värme och fyllighet, annars är hörlurarna väldigt linjära bortsett från en dipp vid 3–4 kHz och en vid 6 kHz. De tar inte bort luftigheten eller känslan av detaljer, utan dämpar sibilanter i sångröster och vassa ljud i mässingsblås, på bekostnad av sprödhet i bland annat trummor. Mätningen är gjord med Hegel HD20-DAC, Auralic Taurus-hörlursförstärkare, miniDSP E.A.R.S.-mätmikrofon och REW-programvara.

Slutsats

Focal Stellia är något så häftigt som en highend-hörlur som fungerar med mobilen. Visst, det låter tamare då än med en förstärkare, men bärbarheten gör Stellia väldigt användarvänlig – och den sitter dessutom som en dröm på öronen.

Ljudet är fantastiskt, här balanseras fyllighet och värme i basen med synnerligen luftiga övertoner. Man får inte riktigt transparensen hos de bästa öppna hörlurarna, och Focal får se sig besegrade av Audio-Technicas slutna toppmodell när det gäller dynamik. Men summan är så bra att Stellia är väldigt svårslagen.

Ett mörkt nöje

AKG K872 har en beroendeframkallande häftig bas och tillräckligt lättdriven för att kunna användas bärbart. Men helt problemfri är den inte.

AKG:s slutna toppmodell riktar sig mot professionella musiker och ljudtekniker. Det behöver naturligtvis inte exkludera musikälskande privatpersoner, alla är ju ute efter samma sak: att återge det inspelade ljudet med maximal noggrannhet och trovärdighet. Och medan de flesta studiohörlurar har en hög impedans på både 200 eller 300 ohm så ligger K872 på behagliga 36 ohm och kan därför till viss grad drivas med en vanlig mobiltelefon (fast en bra förstärkare rekommenderas naturligtvis).

Ett hårt fodral ingår till AKG K872. Här ligger kabeln och en 6,3 mm-adapter. Foto: Geir Gråbein Nordby

Öronkuddarna omsluter örat helt och isolerar bättre än de flesta andra vi har provat. På gott och ont, för när man klämmer in kåporna så bildas det ett enormt lufttryck runt örat och ljudet förändras (tunn bas) tills trycket utjämnas igen. Med K872 gör vi detta oftare än vi brukar. De är nämligen ganska så tunga, dessutom är passformen lös. De glider därför lätt när man rör på huvudet och basresponsen ändras beroende på kåpornas placering. Med andra ord är de här inget man ska headbanga med, man behöver inte skaka mycket på huvudet för att de ska trilla av.

Foto: Geir Gråbein Nordby

Så låter AKG K872

I övrigt sitter kåporna skönt på huvudet. Ljudet är varmt, med fyllig bas. I Lily Allens Trigger Bang är bastrumman stor och bastonerna har en värme och fyllighet som man lätt kan bli beroende av.

Kåporna läcker väldigt lite ljud och har nästan ingen crosstalk. Det gör att kontrabasen i Laura Marlings Soothing står nästan obehagligt långt ut till höger. Den låter varm, fyllig och exceptionellt delikat.

Vad K872 saknar är luft och detaljer i toppen av frekvensregistret. Till och med en kontrabas har övertoner, men här klingar inte strängarna ut tillräckligt väl i toppen. Kantslagen på virveltrumman är lite dova och Laura röst skiner inte som den ska.

Det låter mörkt i överkant. Som jämförelse är AKG:s egen Q701 mycket luftigare. De är visserligen öppna, men vi har hört flera bevis på att slutna hörlurar inte behöver låta instängda. Ett exempel är MrSpeakers Æon Flow Closed som kostar betydligt mindre än K872.

AKG K872:s frekvensrespons, utförd efter miniDSP:s kompensationskurva. Längst ned finns tio mätningar för varje kanal, sammanlagt tjugo, gjorda med lite olika placering. Överst är genomsnittsresponsen för höger och vänster kanal. Från basen går det gradvis nedåt, totalt ca 10 dB från 100 Hz till 2 kHz. En stark avrullning från 8 kHz stämmer väl överens med känslan att hörlurarna låter mörka. Mätningen är gjord med Hegel HD20-DAC, Auralic Taurus-hörlursförstärkare, miniDSP E.A.R.S.-mätmikrofon och REW-programvara.

Slutsats

AKG K872 har fördelen av att isolera ljud utifrån ytterst effektivt. Basen är nästan beroendeframkallande fyllig, vilket gör det kul att lyssna på elektroniska rytmer. Det låter fett, tufft och fängslande. Tyvärr följs det inte upp i det ljusare skiktet, övertonerna är lite för instängda. En gitarr låter nästan som om man spelar på gamla strängar, och sångröster saknar magin längst upp.

Vi är inte heller överförtjusta i passformen. Hörlurarna sitter löst, och eftersom vikten är nästan 400 gram blir de ganska ostadiga.

    Läs också

    RHA:s bästa öronproppar blir trådlösa

    RHA:s bästa öronproppar blir trådlösa

    T20 är riktigt fina öronproppar. Nu blir de trådlösa.Lägg till som favorit
    HyperX Cloud Mix vs. SteelSeries Arctis Pro Wireless

    HyperX Cloud Mix vs. SteelSeries Arctis Pro Wireless

    Kabel eller trådlöst? Om du spelar på olika plattformar måste lurarna kunna hänga med. Här är två helt olika lösningar.

    Lägg till som favorit
    Kygo dämpar bruset

    Kygo dämpar bruset

    Ny toppmodell med aktiv brusreducering och Google Assistant-röststyrning.Lägg till som favorit
    6 helt trådlösa öronproppar

    6 helt trådlösa öronproppar

    Med helt trådlösa öronproppar blir musik­lyssnandet smidigare än någonsin.

    Lägg till som favorit
    Hörlurar med röststyrning

    Hörlurar med röststyrning

    JBL Live har brusreducering och Google Assistant.Lägg till som favorit
    Denon AH-GC30

    Denon AH-GC30

    Denon har en ny kämpe i striden om brustronen.

    Lägg till som favorit
    Testvinnare till iPhone

    Testvinnare till iPhone

    Nu finns MA650 med Lightning-kontakt.Lägg till som favorit
    annons
    Stäng meny