: Skullcandy Grind

Om det finns något ord som kännetecknar Skullcandy så är det Attityd. Från de billigaste öronpropparna till största DJ-lurarna vilar det en oförfalskad rock-and-roll-anda över de kraniedekorerade produkterna. Däremot har ljudkvaliteten och det mekaniska utförandet varierat. Från små pärlor som Aviator till käkmassören Crusher, som man bara tänker Varför? när man provar. Skullcandy Grind har samma karaktäristiska logga, men ser annars ut som ett steg i en helt annan och mer mogen riktning.

 

Fysiska egenskaper

Skullcandy kallar Grind för ”back-to-basics-lurar”. De kan de ha rätt i. Tack vare kompakta öronkåpor i mörk, rökfärgad plast och en vadderad metallbygel är de sköna och lätta att ha på huvudet. Inget nonsens. Bara ett par hörlurar.

Grind tillhör on-ear-sorten. Det ger inte samma möjligheter för tryck i basen eller isolering av brus från omgivningen som större on-ear-modeller. Däremot blir öronen inte kokta i sommarhettan och de tar mindre plats i väskan. När det gäller transport kan man dock se att Grind är billiga. Det ingår inget transportfodral och hörlurarna går inte att fälla ihop. Det ger ett lite billigt intryck. Å andra sidan tycker jag att det är bättre att man sparar in pengar på sådant än på ljudkvaliteten.

De flesta hörlurar för transportabelt bruk har en fjärrkontroll med mikrofon på kabeln. Det saknar Grind. I stället styrs allting från en enkel knapp på den vänstra kåpan. En tryckning pausar avspelningen och växlar till den inbyggda mikrofonen, två tryckningar hoppar till nästa låt och tre hoppar tillbaka till föregående.

 

Angenämt sällskap

Med Skullcandys rykte färskt i minnet var skepsisen uppskruvad en hel del när jag satte Grind på huvudet. Men den var obefogad. De låter bra! Ljudet är lika angenämt som konstruktionen. Grind täcker alla tonområden någorlunda neutralt. Från basen, som är djup och fast för att komma från ett par on-ear-hörlurar, via ett behagligt och tydligt mellanregister upp till en klar diskant. Det betyder att de kan användas till all slags musik.

Vi befinner oss fortfarande i ekonomiklassen och Grind har inte den upplösning och finkornighet du hittar hos exempelvis Sennheiser Momentum. Men för att vara ett par lurar för vanliga dödliga är det svårt att komma på något som ens är i närheten av att vara lika välkonstruerat. Grind är faktiskt så bra att de nafsar de i övrigt så lyckade BeoPlay H2 i hasorna. Den största skillnaden är materialvalet och bearbetningen.

 

Slutsats

Skullcandy Grind är inte ett par hörlurar du väljer för att synas. Och vill du drunkna i djupt basmuller är de inte heller rätt. Sådant har Skullcandy också i sortimentet, men här har de gått åt ett annat håll. Grind är helt perfekta om du bara vill ha ljuv musik i öronen på resan och klarar dig utmärkt utan yttre underhållning. Sätt dem på huvudet och glöm bort dem.