Argon HP1 är testets största rent fysiskt och – tillsammans med Sony MDR-100AAP – undantaget från regeln genom att vara av over-ear-typ. Eftersom de dessutom inte är hopfällbara så passar de bäst för att tas med om platsbrist inte är en avgörande faktor.

Öronkåporna är stora och grafitfärgade i plast och huvudbygeln är vadderad med konstläder hela vägen runt. Det ger ett förtroendeingivande, behagligt utseende – fast utan att man någonsin förväxlar materialen med aluminium och skinn. Kabeln är löstagbar och tygöverdragen, och känns stabil men samtidigt lite styv. Styvheten innebär att ljud, till exempel friktion mot tyget, lätt fortplantar sig upp till öronkåporna.

Det finns inga extrafunktioner i form av fjärrstyrning eller annat. HP1 är bara ett par hörlurar som man ska ha när man lyssnar på musik.

 

Ljudet

Basen är djup utan att vara dominerande eller bullrig. Mellanregistret är bra och har OK upplösning, men ljudbilden drar markant mot det mörka hållet och det finns en viss ”fjärr-effekt”. Diskanten hör man inte mycket av. Stor dynamik och höga ljudtryck är inte Argon-lurarnas bästa kompis. När det spelas högt och med många transienter blir ljudet en smula onyanserat.

 

Slutsats

Argon HP1 är stora och läckra hörlurar med stabil bas och bra komfort. På en fest i baksätet med tunga elektroniska beats är de perfekta. Med andra musikstilar är basen helt enkelt för dominerande. Vikten och storleken gör dem svåra att ha med sig överallt.

Också i detta test: