: Zu Druid

Boxning är en selektiv sport. Somliga hatar den, andra älskar den. Att se två karlar banka livet ur varandra i ringen är knappast något för alla. Men ändå kan man inte undgå att bli fascinerad av det eleganta, dansande fotarbetet. Samtidigt som det nästan gör ont i kroppen att se när en välplanterad fullträff landar så det dallrar i musklerna.

Det är lätt att dra en parallell till golvhögtalaren Druid från den amerikanska High End-tillverkaren Zu Audio. Den passar inte alla. Men de som gillar den blir beroende direkt från första tonen som spelas. Med en blixtsnabb och hårtslående bas dundrar trumslagen in i solar plexus. Trumpeterna smäller till med intensiv realism och med en naturlig råhet som många högtalare brukar polera till något mjukt och behagligt. Den som har hört en trumpet i verkligheten vet att den inte alls låter snäll och polerad!

Ordet ”hifi” betyder väl samma sak som rent och prydligt för de flesta. Zu Druid är ett exempel på att det också kan betyda skoningslöst brutalt.

Konstruktionen
För att åstadkomma en tonal helhet och bra timing är Druid utrustad med ett fullregisterelement som spelar allt från bas till diskant upp till 12,5 kHz, där en superdiskant tar över.

Zu Audios konstruktörer tror först och främst på dynamik. Utan dynamik, ingen musik. Och om en högtalare ska bli så dynamisk som möjligt så måste den vara effektiv. Varje milliwatt från förstärkaren måste utnyttjas till det yttersta, därför har Zu Audio strävat hårt och länge med högtalaren Druid för att få upp känsligheten till hela 101 dB. Det betyder att den kan spela lika högt som vanliga högtalare med bara en tiondel av förstärkarkraften. Detta har Zu Audio lyckats med bland annat genom att använda horntekniken, både i mellanregistret och i superdiskanten som sitter undertill. Ett horn binder högtalarelementets energi till luften och fungerar som en slags akustisk förstärkare. En fin bonus är att elementen inte behöver röra sig lika mycket för att ge önskad ljudnivå, och då blir responsen bättre. Förutom en hög känslighet har Druid också en hög impedans, hela 12 ohm. Det betyder att den inte tappar lika mycket ström från förstärkaren som 8- eller 4-ohmshögtalare. Den blir enklare att driva, ljudbilden blir mer stabil när förstärkaren arbetar för högtryck. Till och med en ganska så strömsvag förstärkare kan leverera varorna med de här högtalarna, även om vi naturligtvis rekommenderar en som har bra kontroll. En så hög känslighet som Druids betyder som regel en av två saker: antingen är högtalarna jättestora eller så går basen inte särskilt djupt. Men enligt specifikationerna går Druid hela vägen ner till 35 Hz. Och är bara 16 centimeter djup! En speciell kabinettkonstruktion i kombination med rätt högtalarelement har gjort detta möjligt, fast bara med rätt placering. Och det högtalarna saknar längst ner i djupbasen offrar jag gladeligen om jag får en slagkraftighet som får det mesta annat att låta mesigt.

Jazztoner
Under testets gång har det spelats mycket jazz i mitt vardagsrum. Druiderna presenterar ljudbilden på ett påtagligt mer städat sätt än jag är van vid. Varje instrument är i fokus. Det är speciellt i mellanregistret som musikens själ befinner sig. Där finns en massiv råhet, men som ändå inte kan kallas grov. Dynamiken är som huggen i sten, fast med laserslipad kniv. Och där många hornhögtalare ger instrumenten ett ”honky” ljud, är Druid ärligare. Men de är inte så mjuka, så en inspelning som låter vass behandlas skoningslöst.

Diskanten är blixtsnabb och man märker aldrig att den återges av ett eget element. Det känsliga övergången från mellanregistret är nämligen så sömlös den kan bli. Hör bara på kvinnoröster som Tori Amos. Det sköra trycket i hennes röst ligger i detta frekvensregister och med Druid är det som om hon står mitt framför soffan och sjunger. Så verklighetstroget låter det. Men diskanten tillhör inte de luftigaste i klassen, och brädas till exempel av den 10 000 kronor billigare System Audio Ranger. Den är luftigare längst upp och sträcker ut ljudbilden både på höjden och bredden. Många anser nog att System Audios högtalare är mer behagliga att lyssna på. Men å andra sidan blir man mer direkt kopplad till musiken med Zu Druid. Ljudet vandrar inte lika mycket via väggar, tak och golv på vägen mot örat. Och dynamiken är i en klass för sig.

Partybas
Basen är ett kapitel för sig. Den är blixtsnabb och synnerligen välljudande. Pianots djupaste toner sjunger länge och klangstrukturen i basen matchar mellanregistret. Helheten är mycket bra. Och det är kul att lyssna!

Jag är naturligtvis tvungen att prova med partymusik. Mitt på blanka eftermiddagen sitter jag med volymen från Hegel H200 nästan på max. Basrytmerna masserar magtrakten utan att jag blir det minsta trött i öronen. Högtalarna låter aldrig vassa, och då är det bara angenämt att ha en bastrumma som dunkar i bröstkorgen. Att de allra djupaste bastonerna är amputerade, får vi bara leva med. Hellre en rapp bas än en djup och slapp. Den som vill ha djupare bas kan till exempel komplettera med Zu Audios egen subbas Method. Den kostar visserligen nästan lika mycket som högtalarna – 29 500 kronor – men ger ifrån sig djupa bastoner som ger ännu mer brutalitet, och som samtidigt gör ljudbilden mer tredimensionell. Stackar grannar …

Lite snävt perspektiv
Vi vill klottra ett litet minus i kanten för att ljudbilden inte riktigt öppnar sig. Instrumenten är väl separerade men klangen från konsertsalen breder inte ut sig i rummet på riktigt samma sätt som med SA Ranger eller DALI Mentor 6, för att bara nämna några. Det är just på detta område som domediskanterna är överlägsna. Ingen horndiskant jag har hört har lyckats måla upp det enormt breda ljudlandskap som jag vill höra. Fast Zu Druid är ändå så pass överlägsen på dynamik, gnista och realism att jag inte tvekar om vilken av de tre nämnda högtalarna jag helst skulle vilja ha själv!

Slutsats
Druid är mitt första möte med Zu Audio, men det blir definitivt inte det sista! De här högtalarna målar nämligen upp en ljudbild med stort engagemang och en vansinnig dynamik, och de har fått spela skiva efter skiva eftersom jag aldrig höll på att få nog. De är riktiga bjässar till högtalare, som med en saftig uppercut slår knockout på konkurrenterna med ren och skär spelglädje.

Den höga känsligheten gör att Druid kan drivas med svaga förstärkare, vilket rörfolket säkert lär uppskatta. Men den som vill ha rabalder i vardagsrummet måste ha kraftigare doningar.

Högtalarna passar nog inte alla, för de sminkar inte ljudet över huvud taget. De har också ett lite snävt stereoperspektiv och man måste fläska på med en subbas för att få en rungande djupbas.