Yamaha Soavo-1

Illusjonens mestare

Soavo-serien är Yamahas första riktigt lyckade försök att bygga högtalare med High End-egenskaper. Och toppmodellen är en välskapt fullträff!

Högtalaren är den hifi-komponent som förvränger ljudet mest. CD-spelarens och förstärkarens delikata precisionsarbete kan falla i bitar om man har dåliga högtalare. Därför är det viktigt att ta jobbet på allvar, och en bra högtalare kan fort kosta mycket pengar.

Tung hifi
Yamaha har tagit steget in på den tunga hifi-marknaden med ett högtalarpar för 25 000 kronor. Det är ambitiöst, för här finns det gott om stora kombattanter. De bästa högtalarna i den här prisklassen ger en bra bit av den totala musikupplevelsen, och varje liten förbättring av ljudet kostar fläsk. Ingenjörskonsten måste verkligen behärskas för att leva upp till förväntningarna. Så här skrev vi till exempel om en konkurrent:

”Den superluftiga diskanten och den imponerande baskontrollen ger högtalarna en klang som nästan påminner om en elektrostat. Dynamiken är gnistrande, stereoperspektivet är helgjutet och har en strålande upplösning. Reference 3.1 favoriserar ingen speciell musik, utan gör magi av allt. Nina Simone eller Beethoven, Marilyn Manson eller Marilyn Monroe – det spelar ingen roll. ”

Yamaha Soavo-1 är en ganska så stor högtalare. Väggarna är tjocka och de inre måtten därför alltför små för att man ska kunna förvänta sig någon tvättäkta djupbas. Men det superdämpade kabinettet innebär att knacktestet gör riktigt ont i knogarna – och jag vill hellre ha stram och lite tunn bas än svulstig och fet.

Vad vi alltså bör kunna förvänta oss är en trovärdig musikåtergivning och en sömlös sammanhållning i ljudbilden. Högtalarna måste kunna leverera närvarokänsla och ett uns magi om de ska vara värda pengarna.

Ljudkvaliteten
Och Soavo-högtalarna lyckas gripa tag i oss på ett imponerande sätt. Skiva efter skiva återges med en osedvanlig precision. Ljudet är stramt rakt igenom och basen är blixtsnabb och går tillräckligt djupt för att få fram pianots lägsta grundtoner.

Ju bättre förstärkare som kopplas in desto hårdare blir greppet om de djupare oktaverna. En högtalare är ju egentligen en förlängning av förstärkaren. Förstärkarens egenklang kommer fram klar som dagen tack vare Soavos neutrala karaktär.

Piano
Leif Ove Andsnes piano på skivan ”Horizons” klingar med stor kropp. Klangen från pianolådan sjunger på ett sätt som bara en stor högtalare kan förmedla, med auktoritära grundtoner som menar allvar. Även om inte Soavo-1 har vad man kan kalla äkta djupbas (den skär med –10 dB vid 35 Hz) så har den gott om pondus. Ingen sminkad och fet skrytbas, utan en stram och torr återgivning av det viktiga mellanbasregistret.

Tack vare en utsökt sammanhållning mellan högtalarelementen är ljudbildens helhet komplett. Pianotonerna hänger ihop mycket fint och dynamiken återges så väl att varje tangent klingar fritt i sin egen rymd. När det gäller återgivning av flygel tillhör Soavo absolut de allra bästa i prisklassen. Det enda som saknas för att kunna leka med de riktigt stora grabbarna är ett par extra oktaver i basen, som gör att de djupaste tonerna får ett stabilare fundament. Längst upp i diskanten är det ingenting som saknas om man inte jämför med exklusiva High End-högtalare. Yamahas högtalare är inte lika luftiga som våra elektrostatfavoriter – och så finns det ju en del fullblodshögtalare från B&W, Focal och Pioneer. Men då pratar vi om flera gånger högre priser. Mina personliga favoriter i klassen, Anthony Gallo Reference 3.1, är också luftigare i diskanten, men de tappar lite kvaliteter när man reser sig upp ur soffan. Det gör inte Yamaha Soavo-1.

Hip-hop och R’n’B
När man drar igång saftiga rytmer kommer Yamahas kvaliteter väl till pass. Särskilt i mellanregistret, där röster är klara som dagen. Rapparen Gift of Gab i Blackalicious är så snabb i vändningarna att man måste hänga med noggrant för att uppfatta texten. Men Soavo gör det enklare än de flesta andra högtalare eftersom alla markeringar hörs tydligt, och högtalarna håller dessutom tyst i den korta tystnaden mellan varje fras. Dynamik är ett viktigt ledord för all musik, och på detta område är högtalarna superba.

Den rappa och rytmiska basen hörs också tydligt. Det är inte riktigt lika roligt att lyssna som med exempelvis Klipschs stora RF-83, som är renodlade partyhögtalare. Men basen är mer välbalanserad. Trots detta kan Soavo kanske låta en aning torr i en del öron med sådan här musik. För egen del har de växt under tiden jag haft dem hemma och nu uppskattar jag verkligen klarheten, även på sådan här musik. Dessutom är Yamaha en mer komplett högtalare än både Klipsch och de flesta andra högtalare i prisklassen. Jag hade nog inte rynkat på näsan om någon hade sagt att Soavo-1 kostade tiotusen kronor mer.

Kör
”Telling what is Told – Shakespeare Songs” är en utmärkt skiva att använda för att undersöka högtalarnas mellan- och diskantregister. Yamaha-högtalarna har redan visat sig vara strålande i dessa register, men den här skivans körmusik avslöjar stereoperspektivet och holografin bättre än någon annan. Eller, om du så vill, placeringen av varje element i den tredimensionella ljudbilden.

Soavo-1 är helt grymma. De försvinner fullständigt i ljudbilden och målar upp varje röst klart och tydligt. Kören är luftig och transparent, men samtidigt oerhört tydlig. Kyrkans klang är verklig, man förflyttas från vardagsrummet till den stora salen. Sist jag upplevde en sådan äkta känsla av rumsklang var när jag hörde den då helt nya B&W Signature 800 i deras eget lyssningsrum i London på våren 2003. En gåshud jag minns fortfarande, och en gåshud som jag nu upplever igen. Med en högtalare som kostar en sjättedel! Låt gå för att Yamahas diskant är lite vassare och grövre jämfört med de stora B&W-högtalarna och rent allmänt är ett svagare högtalarpar. Men helheten, balansen, feelingen – allt finns på plats. En riktig fullträff!

Slutsats
Soavo-1 är den bästa högtalaren undertecknad någonsin har hört från Yamaha. En inte alls överdrivet dyr högtalare, som kvalitetsmässigt tar plats i High End-världen. Klangkaraktären är mycket välbalanserad och neutral, mellanregistret har en vacker magi och dynamik, och basen är stram och bestämd utan att vara pompös. Diskanten hänger ihop helt perfekt och saknar bara lite mer upplösning i toppen för att bli makalös.

En tämligen komplett högtalare som kan spela all slags musik men som klart favoriserar akustiska instrument. Soavo-1 kräver en del av elektroniken, vilket det mesta gör i den här prisklassen. Med två oktaver till i basen och en ännu mer upplöst diskant skulle Yamaha-högtalaren varit för bra för att vara sann. Med tanke på priset kan man absolut inte förvänta sig mer.

Läs alla artiklar i 1 månad för 49 kr

Få tillgång till alla plus-artiklar samt hela testarkivet.
Ingen bindningstid
Vill du beställa tidningen? Klicka här Redan prenumerant?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

 

forfatter

Geir Gråbein Nordby

(f. 1978): Journalist. Gråbein har aldrig haft något annat heltidsjobb än på Ljud & Bild. Å andra sidan har han varit här nästan halva sitt liv, ända sedan 2001 när han skickade en jobbansökan till fel adress (han ville egentligen till en inspelningsstudio med samma namn). Gråbeins expertis är främst inom hifi, hörlurar och hemmabio, men det händer att han glimtar till med andra kvaliteter också.