TEST: Revival Audio Sprint 3

Franska Revival Audio är ett ganska nytt företag, grundat 2021, men personerna bakom har lång erfarenhet från bland annat Dynaudio och Focal. Vi har testat flera modeller från den ambitiösa debutserien Atalante, men nu har sortimentet utökats med mer plånboksvänliga modeller.

Lägre priser har uppnåtts genom besparingar på både material och produktionskostnader. Högtalarna är fortfarande designade i Frankrike, men byggda i Kina. Och det exklusiva möbelhantverket med inlagda detaljer i äkta faner har ersatts av vinylfolie. Högtalarna finns i svart, valnöt och ek.

Den minsta modellen i serien, Revival Audio Sprint 3, är en tvåvägs kompakt- eller stativhögtalare med ett 7-tums bas/mellanregister och en 28 mm domediskant. Alltså samma bestyckning som Atalante 3, men däremot inte identiska element. Båda är dock tillverkade av Revival Audio själva.

Baselementet har Revival Audios membran som är en sandwichkonstruktion med flätade basaltfibrer och filt. Men magnetsystemet och korgen är inte riktigt lika extrema som i Atalante 3.

Diskantelementet har en mycket låg egenresonans på 560 Hz och en patenterad dämpad kammare bakom membranet. Elementen är inte identiska med toppmodellens utan lite enklare varianter. Bland annat är magnetstyrkan mindre och chassit mindre robust. Släktskapet är dock uppenbart. Precis som det är med Dynaudios klassiska D-28-dome.

Magnetisk frontplatta

Frontplattan och fronttyget är så smart utformade att Revival Audio har känt sig tvingade att ge dem ett varumärkesnamn: Elytron. I stället för att ha en platt baffel och en lös tygfront är den löstagbara Elytron-fronten formad som en diffraktionsreducerande vågledare. Fronten sitter fast med magneter och kan tas bort, men enligt tillverkaren blir spridningskaraktäristiken jämnare med fronten på. Tyget är ett galler som monteras bakifrån, där det täcker bas/mellanregisterelementet. Men inte diskanten, som sitter oskyddad mot pillande fingrar.

Delningsfiltret är ett klassiskt 12 dB/oktav-filter med vettiga komponenter på de ställen det betyder mest. Det vill säga seriekondensatorn till diskanthögtalaren och seriespolen till bas/mellanregistret.

Kabinettet är som nämnts klätt med vinylfolie, vilket är helt acceptabelt i prisklassen. Speciellt när alla ytor är täckta. Terminalerna på baksidan är helt godkända och tar emot banankontakter och kraftiga skalade kablar.

Placering

Revival Audio Sprint 3 är 38 cm höga och 21 cm breda, så de bör ställas på stativ och inte i en hylla. Om det inte går så är det acceptabelt att placera den på en bänk.

Revival Audio-manualen rekommenderar att högtalarna placeras minst en halvmeter från bakväggen och hörn och att de vinklas in mot lyssningsplatsen. Det finns dock inga fasta regler och man kan behöva prova sig fram med placeringen.

Det är för övrigt exakt samma manual som till Atalante-modellerna. Men eftersom alla råd i den är generella – och dessutom utmärkta – så duger det.

Om basen blir för stark på grund av placeringen kan den dämpas genom att man stoppar in de medföljande skumpropparna i basreflexporten på baksidan. Överdriven bas var dock inget problem under testet.

En placering en halvmeter från bakväggen och en dryg meter från hörnen gav en förhållandevis bra balans. Högtalarna vinklades först inåt utan att peka helt rakt mot lyssningsplatsen.

Ljudkvaliteten

Både högtalarelementen och deras beskrivning liknar de från testet av Atalante 3. Detta väcker en förhoppning om att Sprint 3 kan vara samma högtalare i en mer ödmjuk finish.

Men det är en förhoppning som inte infrias.

Under första lyssningen uppvisar Revival Audio Sprint 3 ett ganska prydligt stereoperspektiv, där instrument och röster panoreras väl, även bortom högtalarna. Den akustiska scenen är också riktigt fin för en högtalare i den här prisklassen.

Tyvärr återfinner man inte den ovanligt precisa och ofärgade klangen från Atalante-modellerna. På det området är Sprint inte dålig, men briljerar inte heller. En anledning kan vara kabinettet, som märkbart spelar med. Vilket man känner tydligt genom att lägga handen på högtalaren under tiden som musiken spelar.

Det finns också en tendens till skärpa runt 2 kHz. Det kan möjligtvis bero på att Revival Audio har valt att dela mellan diskant och bas/mellanregister i just det området. Och vid en något lägre frekvens än i Atalante-serien. Oavsett orsak så ger detta ett lite gäll klang till röster och exempelvis gitarrer.

Konkurrenter

Ett par Revival Audio Sprint 3 är inte mycket dyrare än multiroom-högtalare i den bättre klassen, men det finns också en rad hifi-relevanta konkurrenter. Bowers & Wilkins 606 S3 har en raffinerad tonal balans. Elipson Heritage XLS7 är charmiga underhållare med imponerande dynamik – och en finish i äkta valnöt. Och Q Acoustics 5020 har en riktigt ren och exakt återgivning av röster till ett riktigt lågt pris.

Slutsats

Revival Audio Sprint 3 har en svår uppgift. Det är oundvikligt att den kommer att bli jämförd med Revival Audios utmärkta debutmodell, Atalante 3. Men det är ingen rättvis jämförelse, eftersom Sprint 3 kostar mindre än hälften, och därför har nödvändiga kompromisser gjorts på alla områden. Så måste det vara.

Högtalarna ger en helt godkänd ljudbild och utmärker sig med ett perspektiv och en akustisk scen som är bättre än vad man kan förvänta sig med tanke på prislappen. Ändå får jag en känsla av att det borde vara möjligt att få ut mer av de riktigt fina råvarorna som används – i form av högtalarelement och delningsfilter.