: Audio Physic Yara II Superior

Vi måste medge en gång för alla att vi diggar högtalare med massivt ljud, magmasserande bas och ljudtryck som får näshåren att vibrera i takt med musiken. Men ändå har vi fått några av de tyngsta och mest verklighetstrogna ljudupplevelserna från små stativhögtalare som B&W 805S och Dynaudio Contour S1.4. Hur kan det komma sig?

Det går inte att bortse från att kompakta högtalare har en rad ljudmässiga fördelar. Mindre kabinett betyder styvare väggar som inte vibrerar och färgar ljudet i lika stor utsträckning som stora lådor. Mindre färgningar betyder att röster och instrument klingar mer naturligt och att högtalaren låter mer av musiken och detaljer från inspelningen slippa igenom obehindrat. Små högtalare skapar dessutom ofta mindre ”oreda” i ljudbilden eftersom de reflekterar mindre av sitt eget ljud tillbaka på lyssnaren.

Nackdelarna märks när det handlar om djupbas och brutal kraft. De flesta bra stativhögtalare kan spela utmärkt bas ned till en viss gräns, sedan är det bom stopp. Du går miste om de lägsta pedalerna på en kyrkorgel och tappar lite av drivet i de hårdaste hiphop-rytmerna. Och om du har den stora lyckan att hitta en liten högtalare som levererar bra bas så klarar den knappast att spela särskilt högt samtidigt.

En sådan bragd är bara förbehållen de allra dyraste High End-monitorerna, drivna av lika exklusiva förstärkare. För det är en annan nackdel med små högtalare: särskilt effektiva är de inte. Små högtalare behöver faktiskt förvånansvärt mycket kraft för att låta övertygande. Konstruktörerna är nämligen tvungna att kompensera för storleken med avancerade delningsfilter, och det gör att mycket av effekten går till spillo som värme.

En bättre kompromiss?
Audio Physic har försökt kombinera det bästa från både små och stora högtalare i sin rykande färska Yara II Superior. Den tyska tillverkaren har tidigare utmärkt sig med en rad dyrare High End-högtalare, bland annat de populära modellerna Virgo och Avanti som Yara II påminner om på många sätt.

Konstruktionen är lika enkel som den är genial. Utgå från en bra stativhögtalare men dra ut kabinettet hela vägen ner till golvet och sätt in två extra baselement för fyllighetens skull. Det slanka kabinettet tar inte större plats än en liten högtalare på stativ gör, men har en mycket större kabinettvolym som tillåter en djupare basåtergivning. Genom att flytta baselementen till sidan bevarar man också den smala baffeln, som är viktig för att skapa en så ren ljudbild som möjligt.

Förväntningar
I den här prisklassen närmar vi oss högtalare som kan ge en försmak av High End, med ett i det närmaste helt klanderfritt ljud. Högtalare som T+A Criterion och Yamaha Soavo-1 har till exempel imponerat stort på oss. Konkurrensen är stenhård, men Yara II Superior har ett par särdrag i prisklassen.

Priset är till exempel lägre än för de två ovan nämnda konkurrenterna, men detta är ändå tvättäkta trevägshögtalare där diskant, mellanregister och bas tas om hand av separata element. Detta är speciellt fördelaktigt i mellanregistret, där elementet slipper ta hand om krävande basfrekvenser.

Den smala formen gör också att Yara-högtalarna är enklare att placera än de flesta andra, och tack vare att basporten sitter på undersidan kan de stå nära eller helt intill bakväggen utan att basåtergivningen behöver bli för framträdande.

Ljudkvalitet
Minimikravet för en högtalare i den här prisklassen är att den bör klara av att spela enkel, akustisk musik på ett övertygande sätt. Således är Nils Lofgrens ”Acoustic Live” ett bra ställe att börja på. Den här skivan används flitigt på hifi-mässor på grund av sitt gedigna gitarrljud och sin luftiga rumskaraktär. Inspelningen består främst av Lofgren på strängar och sång, och dynamiken har fått fria tyglar. Det låter obeskrivligt häftigt!

Audio Physic visar sig med en gång ha de grundläggande egenskaperna på plats. Ljudet är förfriskande rent och befriat från färgningar och andra olustigheter – något som helt säkert beror på det solida kabinettet. Klangen från gitarrlådan återges energiskt och med precis tonalitet, utan tecken på svulstigheter eller oljud som hade förstört upplevelsen. Och låt oss inte glömma ljudbilden, som är stor och exakt och har en nästan fysisk närvaro av Nils Lofgren himself mittemellan högtalarna. Det tydliga fokuset i mellanregistret är en egenskap som till och med mycket dyrare högtalare kan få problem med att efterlikna.

De som föredrar modern popmusik kommer inte heller att bli besvikna av Yara II Superior. Det fysiska trycket man kan känna från stora högtalare uteblir visserligen, men Yarorna är långt ifrån några veklingar. Basåtergivningen är fyllig och sträcker sig djupt (i mitt lyssningsrum hade jag en duglig basnivå hela vägen ned till 30–40 Hz), utan tecken till stress ens när vi vred upp volymen till respektabel festnivå. Diskantåtergivningen är finkornig och distinkt, men definitivt inte av den sorten som slätar över fel eller rundar av de skarpaste ljuden bara för att verka mer behaglig. Här skiner allt igenom, på gott och ont.

Ta det piano…
Det är ingen tvekan om att högtalarna klarar de flesta musikstilar på ett enastående sätt. Men vad händer när vi ökar svårighetsraden? Inspelningar av piano är ett riktigt lackmustest för varje högtalare. Att återge pianots komplexa tonstruktur jämnt och utan betoningar är något som bara de allra bästa och dyraste högtalarna klarar av helt felfritt. Yara II Superior drar helt klart ljudmässiga fördelar av sitt orubbligt styva kabinett som inte färgar ljudet nämnvärt. Men klangmässigt kan de också kännas en aning tunna i grundtonregistret.

Det hörs på filmmusiken till ”Final Fantasy”, där pianot visserligen har massor av tryck i de lägre tangenterna, men dör ut lite grand i de övre. Det är ett intryck som kvarstår även på andra pianoinspelningar. Vi gissar att det kan bero på baselementens relativt låga delningsfrekvens, som skapar en viss obalans mellan djupbasen och det övre basregistret. Men detta får anses som en smärre brist när vi tar med det låga priset i beräkningen.

Först när vi introducerar krävande klassisk musik från Mozarts Requiem märker vi att det fortfarande finns bra argument för att lägga ännu mer pengar på högtalare. Musik av den här digniteten ställer otroligt höga krav på hela anläggningen, och inte minst på högtalarna som ska återskapa alltihop. Det säger ju sig självt att en enkel gitarr och lågmäld sång är rena barnleken jämfört med en hel symfoniorkester.

Yara II Superior målar upp en stor och realistisk ljudbild av konsertsalen och med sin strama och korrekta klangkaraktär får de fram massor av detaljer. Stråkar och stränginstrument separeras tydligt från varandra och lyssningsintrycket är genomgående positivt. Men även här gör sig högtalarnas något tunna grundtoner påminda, och på fullt crescendo kan musiken bli lite tröttsam att lyssna på. Audio Physic har inte samma lugn i ljudbilden som Yamaha Soavo-1 och andra ”fullsize-högtalare” kan få till.

Konkurrenter
En högtalare för drygt 20 000 kronor får finna sig i att bli jämförd med många tuffa konkurrenter. Den här prisklassen är full av utmärkta högtalare som kan ge mer än en försmak av drömljud, men ingen är helt perfekt. Här gäller det alltså att hitta den bästa kompromissen för din musiksmak, din anläggning och ditt vardagsrum.

När det gäller akustisk musik av typen ”unplugged” är Yara II Superior nästan oslagbara. Mellanregistret ger rösterna en rå närvaro och ljudbilden sitter som fastspikad, vilket betyder att musiken låter engagerande. De känns också stramare och mer korrekta i klangbalansen än Electrocompaniets livliga Prelude-högtalare (men inte nödvändigtvis lika underhållande).

De får däremot se sig besegrade av stora högtalare som Yamaha Soavo-1 och T+A Criterion på klassisk musik och pianomusik. Både Yamaha och T+A har en jämnare, djupare och ännu mer naturlig basåtergivning, med rikare klangkaraktär i det övre basregistret. Men båda dessa kostar mer än Yara och ställer samtidigt ännu högre krav på förstärkaren. There’s no such thing as a free lunch…

Lättdrivna
En positiv överraskning med Yara II Superior är just effektiviteten. Här behövs det ingen monsterförstärkare för att få igång musiken. En stor del av testet gjordes med Densens B150-förstärkare, som matchar högtalarnas strama klangideal på ett bra sätt, men vi fick även fina resultat med billiga förstärkare som Rotels lilla RA-04.

Detta är goda nyheter för alla som inte har råd att uppgradera hela anläggningen på en gång. Du kan börja med högtalarna och bygga vidare senare. Lite synd är det emellertid att högtalarna bara har en uppsättning högtalarterminaler, vilket innebär att de inte kan bi-ampas (alltså drivas av en separat förstärkarkanal till basen och en till diskant/mellanregister). Till skillnad från bland annat Rega och Linn tror Audio Physic uppenbarligen inte på denna form av anslutning.

Slutsats
Precis som en liten GTI-bil kan köra snabbare i kurvorna än en stor autobahn-cruiser, har små högtalare kvaliteter som inte utan vidare låter sig kopieras av stora högtalare. Men Audio Physic har lyckats kombinera flera goda egenskaper i Yara II Superior. Detta är inte nödvändigtvis den rätta högtalaren för dig som ska fylla ett riktigt stort rum med ljud. Men högtalarens utformning och design gör att den passar utmärkt för placering i mindre omgivningar, utan att ljudkvaliteten blir lidande. Vår nya favorit för alla som bor i små lägenheter!