TESTElectrocompaniet ECP-2 MK II

Små men hörbara förbättringar

Electrocompaniet har uppdaterat sitt phonosteg, men ändringarna är subtila.
Karakter
Electrocompaniet ECP-2 MK II
Ljud & Bild tycker
Fyllig klang i en enorm, tyst och silkeslen ljudbild. Gnistrande dynamisk kontrast och ytterst flexibla anpassningsmöjligheter för olika pickuper.
Alla justeringar måste göras med dipswitchar på baksidan. Klangbalansen passar inte alla pickuper.
Specifikationer
  • Typ: Phonosteg
  • Pickup: Moving Coil och Moving Magnet
  • Teknik: Diskret transistor, symmetrisk dual mono
  • Anslutningar: RCA in, RCA och XLR ut
  • Belastning: 10 ohm – 47 kohm
  • Kapacitans: 0–350 pF
  • Gain: XLR 45,8–76,4 dB / RCA 39,8–71,4 dB
  • Kanalseparation: > 85 dB, 20 Hz – 20 kHz
  • Mått/vikt: 47 x 37,3 x 7,8 cm/9 kg
  • Övrigt: Subsoniskt filter –3 dB vid 11 Hz, –24 dB/oktav
  • Webb: digitalbild.se
forfatter

Även om de bara har byggt en enda skivspelare så har Electrocompaniet en lång tradition av phonosteg – eller RIAA-steg, som de också kallas. På samma gång som de släppte sin första skivspelare ECG-1 (2015) kom även ECP-2, ett phonosteg för Moving Magnet- och Moving Coil-pickuper som det verkligen svängde om när vi testade det.

Nu har Electrocompaniet uppdaterat ECP-2 till ECP-2 MK II, med ett nytt kabinett som äntligen är lika bred som de andra produkterna i Electrocompaniets Classic-serie. Alltså ser det bättre ut när man ställer ECP-2 MK II ihop med Electrocompaniets nyare produkter i samma serie.

Läs också
Electrocompaniet ECG-1 När man lyssnar på Electrocompaniets första skivspelare så förstår man varför de tagit så lång tid på sig.

ECP-2 MK II

Där kunde berättelsen om phonosteget ha slutat, men det visar sig att Electrocompaniet även passade på att göra ett par förändringar i kretsen och byta ut ett par komponenter när de ändå höll på. Bättre komponenter, som kostsamma filmkondensatorer, kortare signalvägar och bättre skärmning ska ge en lägre brusnivå och minimera risken för brum.

Det sitter även mer stabila op-ampar i utgångarna, med mindre förvrängning, och i den andra änden har nätdelen fått ett strömfilter. Sammanlagt 8800 µF kondensatorer, åtta spänningsregulatorer och sexton kondensatorer på totalt 16000 µF ska reducera brus och ge större dynamisk takhöjd.

I övrigt är ECP-2 MK II tämligen lik sin föregångare. Grundkonstruktionen i den nya kretsen är fortfarande ett RIAA-steg från Dynamic Precision och är balanserad för lägsta möjliga brusnivå. Signalen slutar i balanserade XLR-utgångar på baksidan.

Annons
Electrocompaniet ECP-2 MK II
Full bredd för att passa bättre ihop med de övriga produkterna i Classic-serien. Foto: Lasse Svendsen

Flexibel

En rad små dipswitchar på baksidan ger nästan oändliga anpassningsmöjligheter, så det finns knappt någon pickup som inte kan användas med ECP-2 MK II. De små omkopplarna kan användas för att justera lastimpedansen från 10 ohm till 47 kohm, kapacitansen från 0 till 350 pF, och gain från 39,8 till 71,4 dB. Lägg till 6 dB för de balanserade utgångarna.

Electrocompaniet ECP-2 MK II
Små dipswitchar är inte alltid praktiska, men de gör jobbet. Foto: Lasse Svendsen

Vacker klang

Phonosteget är alltså oerhört flexibelt och passar de flesta pickuper, även rent ljudmässigt. Det är inte 100 procent neutralt, men så är det inte heller tråkigt att lyssna på vinyl genom ECP-2 MK II. Ljudet drar lite åt det varma hållet, vilket klär den mesta musiken och ger neutrala pickuper som Audio-Technica AT-ART9 och Ortofon Cadenza Black en lite fylligare klang. Som jag tycker är klädsam.

Ljudbilden är generös, med stor skala, enormt bra dynamisk kontrast och klangdjup. Primare R35 låter mer finmaskigt och transparent, särskilt i diskanten, men det finns mer värme i röster med ECP-2 MK II, som också ger piano mer tyngd i de lägsta oktaverna.

Stereoperspektivet är bergfast och det går knappt att skönja något brus, inte ens om man höjer volymen och väntar med att sänka ner nålen i spåren. Den svarta bakgrunden ger instrumenten större klarhet och fokus och dämpar avsaknaden av mer artikulerad bas, i gengäld är den av det generösa slaget som ger både trummor och kontrabas ett ordentligt fundament.

Electrocompaniet ECP-2 MK II
MK II har genomgått förändringar på insidan också, fast de är av mer subtil natur. Foto: Lasse Svendsen

Skillnaden mot föregångaren är inte våldsamt stor. MK II-versionen uppfattas som tystare och skarpare fokuserad, med bättre definierade sibilanter (till exempel sch-ljud) och en något mer markerad dynamisk kontrast.

Annons

Slutsats

Electrocompaniet ECP-2 MK II passar bäst när den paras ihop med en pickup som inte har en mörk klangbalans och en dämpad diskant. Då kommer den fylliga klangen och dynamiken fram bättre i ljudbilden. Den klär all slags musik och kan lyfta ljudet från LP-samlingen betydligt jämfört med ett inbyggt phonosteg. På samma gång är ECP-2 MK II så flexibel att man kan behålla den i många år, oavsett vilka elektriska egenskaper pickupen kan ha. Jämfört med föregångaren ECP-2 är skillnaderna relativt subtila och ingen stor anledning att uppgradera, men för de som behöver ett phonosteg till anläggningen är MK II-versionen ett självklart val.

Läs alla artiklar i en vecka för 19:-

Få tillgång till alla plus-artiklar samt hela testarkivet.
Ingen bindningstid
Redan prenumerant?
Har du den här produkten?
Sätt ditt betyg.
0 / 6

Your page rank:

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

 

forfatter

Lasse Svendsen

Chefredaktör. Lasse har jobbat på Ljud & Bild sedan 1999. Han har också skrivit om fotografi i tidningen Fotografi och om hifi i tidningen Audio Video samt har jobbat som biljournalist på tidningen Drive. Allt började 1980 med en Garrard-skivspelare, en Tandberg-förstärkare och ett par Jamo-högtalare. Han har också lång erfarenhet av hifi-industrin och skriver i dag mycket om hifi, foto, datorer och ljud men även om bilar.

Läs också: