JVC DLA-X55

Knivskarp kontrast

Med en smart skalningsteknik och klassledande svärta är JVC-projektorn ett knivskarpt alternativ för highend-biografer.
Ljud & Bild tycker
Extrem skärpa Djup svärta Motorstyrd optik
Avvikelser i färgbalans Hackiga 3D-rörelser 3D-glasögon kostar extra
Specifikationer
  • Digital 3D-projektor
  • 3 x 0,7-tums LCoS-bildpanel
  • 1200 lumen
  • Max 50 000:1 kontrast
  • Motorstyrd lins
  • E-Shift 4K-processning
forfatter

Urvalet av seriösa projektorer har aldrig varit bättre. Inte bildkvaliteten heller. För varje ny generation får projektorerna bättre teknik, vilket leder till bättre bild. JVC är inget undantag. Deras DLA-modeller har länge tillhört de allra bästa på skärpa och svärta, och tack vare en speciell uppskalningsteknik som kallas för ”e-shift2” gör de ett allvarligt försök att ge dig en extrem upplösning som du knappt har sett maken till.

Samtidigt finns JVC:s varumärken – enastående kontrast i mörka områden och sagolik optisk skärpa – kvar i den nya generationen.

Modellen som kallas DLA-X55 påminner i stora drag om de övriga i serien: X35 (utan e-shift), X75 och toppmodellen X95. X55 har färgkalibrering, så kallad CMS, vilket är en oerhört praktisk funktion som den billigare X35 saknar. Man skulle därför kunna betrakta den här projektorn som ett slags gyllene medelväg i JVC:s nya serie. Rent mekaniskt är alla projektorerna likadana och har samma motorstyrda 2x zoom-optik, fast med lite olika kontrastvärden. Samtliga visar 3D-video i full upplösning, men e-shift-tekniken gör X55 ett snäpp bättre än den minsta modellen X35.

Så fungerar e-shift
Detta är den stora nyheten i X55, bildprocessorn arbetar på ett lite annorlunda sätt. JVC har utvecklat e-shift med en helt ny optisk enhet och arbetat med att förbättra uppskalningsprocessen i projektorn. För det är uppskalning vi snackar om, inte äkta 4K-upplösning med bildpaneler som har 3840 x 2160 bildpunkter i stället för vanliga HD-formatets 1920 x 1080.

Det innebär att bilden som visas på filmduken inte är i äkta 4K (kallas även Ultra High Definition, UHD), men den är ändå klart skarpare än vad JVC DLA-X70, som vi testade förra året, lyckas åstadkomma.

Även om antalet bildpunkter från projektorns tre LCoS-paneler inte är högre än full-HD-formatets 1920 x 1080 så lurar e-shift-tekniken ögat att tro något annat. Detaljskärpan är inte heller lika extrem som i Sony VPL-VW1000ES, som är en äkta 4K-projektor, men JVC har ändå fått ut mycket ur sin exklusiva uppskalningsteknik.

Processorn tar emot videosignalen i vanlig 1080-upplösning. Sedan förskjuter processorn varje pixel med en halv pixels bredd, med hjälp av en optisk konstruktion i två skikt som dubblerar antalet pixlar. Resultatet är rent teoretiskt åtta megapixlar på skärmen, fast i praktiken är detaljskärpan inte riktigt i 4K-klassen.

Motorstyrd optik
JVC har behållit det oerhört dugliga, motorstyrda zoomobjektivet. Man kan fintrimma zoom, fokus samt horisontell och vertikal linsjustering direkt från fjärrkontrollen. Projektorn har dessutom inställningar för pixeljustering, där man kan trimma förhållandet mellan de tre D-ILA-panelerna med en sextondels pixels precision. På så sätt går det att eliminera konvergensfel fullständigt och få en ännu klarare detaljering.

Processorn lagrar objektivets position och inställningen kan hämtas från minnet med hjälp av fjärrkontrollen. Väldigt praktiskt för användare som har anamorfiska linssatser för att få äkta 2;35:1-bredformat på duken, precis som på bio.

X55 har ingen dynamisk iris som styr objektivets ljusutbyte och kontrast, men det går att ställa in bländaren manuellt i 16 steg.

Bäst svärta i klassen
Alla anhängare av JVC:s nästan legendariska svärta kan andas ut, den becksvarta bild som ställt konkurrenterna i skuggan (!) finns även här. Och det går ändå att se konturer, detaljer och framför allt massor av kontrast i den svarta änden av ljusspektrat. Det finns knappt någon som är lika bra på svart som JVC. Fast det kräver sin man, eller åtminstone sin plats. X55 är inget man ställer lite halvprovisoriskt på IKEA-bordet i vardagsrummet. Ska man få ut maximalt ur bilden måste man göra två saker. För det första måste rummet mörkläggas. Ju mörkare det är desto bättre, annars måste man kompensera för att bilden ändras i den mörkare änden när det är för mycket ljusreflektioner. För det andra måste man kalibrera. Annars blir bilden långtifrån optimal. I Cinema-läget har till exempel färgbalansen ett svagt rödstick som ger fina rödrosiga kinder, och Natural-läget har en varmare karaktär. Inget av dem är korrekt, men efter kalibreringen blir det mycket bättre. (Läs mer om kalibreringsarbetet på nästa sida.)

Rent praktiskt är det främst svärtan och skärpan som övertygar. Är man van vid det fenomenala djup i kontrasten som svart skapar, plus JVC-optikens enastående skärpa, är det svårt att byta till någon annan projektor. Man får helt enkelt leva med att färgbalansen och gråskalan inte prickar helt 100-procentigt efter kalibreringen. Men man kommer så nära att det räcker för de allra flesta av oss och inte förstör filmupplevelserna.

I första scenen i den nya Bond-filmen, ”Skyfall”, kommer det enda ljuset från fönstren. Här är JVC-projektorn magnifik. Den fantastiska grundkontrasten målar upp en levande och verklighetstrogen bild av den mörka korridoren. När Bonds ansikte plötsligt dyker upp i ljuset är kontrastgraderingarna så bra att man tappar hakan. För att inte tala om skärpan, som är extremt hög.

Personligen tänker jag inte särskilt mycket på skillnaderna mellan Sonys HW50 och JVC X55 när jag sitter och tittar på film. Om det hade varit möjligt hade jag gärna haft en blandning av JVC:s svärta och optik, och Sonys färgbalans, men man kan inte få riktigt allt i den här prisklassen.

Ingen av dem har helt perfekt rörelsekontroll. JVC:s Clear Motion Drive, som använder sig av interpolering (lägger till information mellan bildramarna), kan fungera utmärkt i sportsändningar som har hastiga rörelser och panoreringar. Själv föredrog jag dock att stänga av CMD-funktionen eftersom bilden blev snäppet skarpare utan.

Skärpan är fenomenal, men det ser alltså inte ut som 4K-upplösning i verkligheten och enligt min uppfattning finns det inte mycket bättre detaljskärpa i X55 än i HW50. Jag kan inte säga att jag märkte av några väsentliga förbättringar i 3D-känslan med X55 jämfört med JVC:s föregångare. 3D-bilden i filmer som ”Resident Evil” är fortfarande bra. Det syns väldigt lite crosstalk och det visar att X55 har förbättrats en del. Djupkänslan är mycket bra men 3D-kvaliteten är inte klassledande. Till exempel hackar bilden ofta i 3D-panoreringar, mycket mer än Sony HW50.

Slutsats
Personligen är jag en stor anhängare av JVC:s projektorer, och eftersom jag inte är så intresserad av 3D hade jag kunnat leva länge och väl med X55. Dess enastående grundkontrast och svärta är det ingen som rår på i klassen, och det sätter sin klara prägel på filmupplevelserna. Den optiska skärpan, det motorstyrda zoomobjektivet och de omfattande inställningarna gör X55 till en given kandidat i en seriös hemmabio. Att färgåtergivningen inte helt matchar Sonys VPL-HW50 och att priset är

15 000 kronor högre, utan att det ingår 3D-glasögon, talar dessvärre inte till X55:s fördel. Men det är inte hela världen för alla dem som uppskattar JVC-projektorns styrkor. Just på dessa områden är den oslagbar.

Läs alla artiklar i 1 månad för 49 kr

Få tillgång till alla plus-artiklar samt hela testarkivet.
Ingen bindningstid
Vill du beställa tidningen? Klicka här Redan prenumerant?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

 

forfatter

Lasse Svendsen

Chefredaktör. Lasse har jobbat på Ljud & Bild sedan 1999. Han har också skrivit om fotografi i tidningen Fotografi och om hifi i tidningen Audio Video samt har jobbat som biljournalist på tidningen Drive. Allt började 1980 med en Garrard-skivspelare, en Tandberg-förstärkare och ett par Jamo-högtalare. Han har också lång erfarenhet av hifi-industrin och skriver i dag mycket om hifi, foto, datorer och ljud men även om bilar.