Trots all plast påminner den svarta ytan på HT-BD2E om pianolack, och de runda formerna lär tilltala många. I paketet ingick två BD-filmer (Ocean’s Thirteen och I Am Legend) plus en fem meter lång HDMI-kabel. Snyggt.

Anslutningarna uppfyller bara minimikraven. Det finns ingen extra HDMI-ingång, så glöm att kunna koppla in kabel-TV-mottagaren eller PlayStation 3 via HDMI. Det finns inte heller några bild­ingångar, men däremot en enda analog och två optiska ingångar för ljud. Externa bildapparater måste alltså kopplas till TV:n med en bildkabel och till anläggningen via optisk digitalkabel eller analoga signalkablar. Kablarna har specialpluggar, så det är inte helt enkelt att byta upp sig om man till exempel vill ha andra högtalare. Blu-ray-profilen är dessutom av äldre 1.0-typ.

Användning
Menysystemet är mycket överskådligt och lätt att manövrera i. Det är identiskt med Sony-anläggningens, fast mer begränsat. Det finns till exempel ingen funktion för utökat RGB-spektrum eller för x.v.Color (utökat färgspektrum). Bruksanvisningen är på svenska, men inställningsmenyn finns inte på några skandinaviska språk.

Även om anläggningen är enkel att koppla upp så saknar vi automatisk installation. Här måste man nämligen själv ställa in avståndet till varje högtalare och dess ljudnivåer. Man måste dessutom stoppa filmen om man vill ändra någon inställning, till exempel ljudnivån till bakhögtalarna. Och eftersom det inte finns någon resume-funktion på Blu-ray-filmer så måste man spela filmen från början varje gång man gör någon inställning. Stön!

Spelaren är dessutom ganska så trög. Det tar runt en minut från det att den lämnar standby-läge till skivan läses.

Ljudkvalitet
Dialogen låter fint på film. Övertonerna är ganska så välupplösta, så dialogen får inte vassa konsonanter (s-, f- och t-ljud), och ljudbilden är rent allmänt transparent. Mellanregistret är runt och också hyfsat stort, så att dialogen återges med ganska så stor kropp. Sammanhållningen mellan subbasen och högtalarna är bra och ljudbilden har en fin balans. Även om ljudet är riktigt stort och inbjudande så saknas det tyvärr lite sprutt. Subbasen kan lätt börja skorra om inspelningen har mycket djupbas. Högtalarna tål inte heller särskilt mycket förrän de börjar spraka, vilket kan vara problematiskt med så dynamiskt ljud som på Blu-ray. Om du ska spela högt måste du aktivera dynamisk kompression i menyerna, vilket vi inte rekommenderar eftersom det tar bort dynamiken.

På måttliga och låga ljudnivåer låter det däremot fint och välbalanserat, bättre än vi förväntar oss i den här prisklassen. Sammantaget helt godkänt.

Bildkvalitet
Precis som med alla BD-spelare är bildens skärpa helt exemplarisk. Skyskraporna i Gotham City i filmen The Dark Knight är knivskarpa och superdetaljerade, och man kan se varenda detalj i Heath Ledgers ansikte när han spelar The Joker. På gott och ont. Rent bildmässigt är det aldrig mycket som skiljer en billig spelare från en dyr när man tittar på Blu-ray. Men lite finns det. Samsungs bild hackar till under snabba rörelser och skuggiga områden hade kunnat vara ännu mörkare. Men särskilt synligt är detta inte. Med DVD är det mer som skiljer. Samsung gör ett bra jobb även på detta område, men de missar lite i uppskalningen. Bilden känns lite livlös och vi saknar en bättre detaljnivå.
 

Också i detta test:

Fyra anläggninger med Blu-ray