Det känns nästan som att kliva in i en tidsmaskin när jag anländer till Bang & Olufsens fabrik i Struer, Danmark. En maskin som färdas framåt i tiden, men också bakåt.
För förutom att tillverka visionära produkter i aluminium har den danska tillverkaren en fabrik som är helt inriktad på reparation och restaurering av gamla klassiker. Det finns också en museihall där man kan se praktiskt taget alla skapelser på nära håll, inklusive speciallackerade versioner av flaggskeppet BeoLab 90, bland andra. Och där, i ett hörn, står en gammal trådinspelare från efterkrigstiden. Och den fungerar! ”Tonmeister” Geoff Martin demonstrerade glatt med en heminspelning från omkring 1950, av en man som pratar och en kvinna som spelar piano och sjunger. Ljudet är förvånansvärt klart för att vara en inspelning gjord på en rakbladstunn tråd!
Över 500 anställda
I fabrikslokalerna i Struer arbetar over 500 personer med allt från design och akustik till mekanik och mjukvara. Det är med andra ord något av ett nyckelföretag i en småstad med tiotusen invånare.
Samtidigt hänger historien tungt över fabriken, som en gång i tiden bombades sönder och samman av tyskarna under kriget. Grundarna fick kavla upp ärmarna och bygga upp fabriken från grunden. Idag syns det stolta arvet tydligt i väggarna, där veteraner med upp till 50 års erfarenhet utför dagliga rutiner som kräver både kunskap och tålamod.
B&O har en veteranvägg i foajén – en Wall of Fame – där man får sitt foto upphängt den dag man har arbetat där i 25 år. Det måste finnas över tusen bilder där, med grundaren Peter Bang längst upp till vänster – följd av någon som råkar heta F. Olufsen. Medgrundaren Svend Olufsen finns dock inte med på väggen, eftersom han bara hann arbeta där i 24 år innan han tragiskt nog dog under en operation. Inga undantag där alltså…
Fabrik 5: Människor, maskiner och lasrar
Efter en introduktion till fabrikens intressanta historia vandrar vi vidare in i produktionslokalerna. Precis innanför dörren till Fabrik 5 möts jag av en fascinerande syn, där robotar och 3D-skrivare utför precisionsarbete tillsammans med erfarna händer.
I ena änden studerar medarbetare aluminiumdelar under förstoringsglas, på jakt efter minsta repa eller risk för korrosion. I den andra änden fräser industrirobotar med kirurgisk precision ut former och ramar ur aluminiumstycken. De överblivna aluminiumspånen säljs tillbaka till leverantören så att så lite som möjligt går till spillo under produktionen.
Överallt sjuder det av aktivitet, och då och då korsas våra vägar av vagnar lastade med halvfärdiga produkter som är redo för fräsning, svarvning eller polering. Andra transporterar färdiga produkter som är redo för kvalitetskontroll och paketering.
Då och då ser jag konturerna av välbekanta Beolab-högtalare, från den omisskännliga konformade Beosound 2 till den helt nya Beolab 8 och den monstruösa Beolab 90. ”Inga bilder, tack” var tyvärr ett vanligt tema.
Inga genvägar till kvalitet
Jag slås av den omsorg och uppmärksamhet som varje process kräver. Oavsett om det handlar om aluminiumplåtar som poleras till en spegelblank yta, kretskort som löds för hand eller lasrar som etsar tusentals mikroskopiska hål för att skapa en bakgrundsbelyst logotyp – marginalerna är mikroskopiska.
Även robotarna måste först ”lära sig” sina rörelser av människor, genom en komplicerad process där deras rörelser registreras och kodas. Sedan kan robotarna upprepa samma process i det oändliga. Och därmed kunna utföra vansinnigt komplexa handlingar, med en precision i varje upprepning som ingen människa kan bemästra.
Bang & Olufsen kostar mer
Det här är helt klart inte en fabrik där man tar genvägar eller prioriterar kvantitet framför kvalitet. Det här är minutiöst precisionsarbete och det slår mig: Naturligtvis kostar dessa produkter mer pengar! Det går inte att komma ifrån. Man får bara inte det här resultatet med en billigare process.
Jag har talat med människor som automatiskt ropar ”bedrägeri och mygel” varje gång något kostar mer än något annat. Jag är inte oskyldig till det själv, och föreställer mig viktigpettrar som kör runt i Porsche eller Aston Martin. Men på den stora parkeringen utanför Bang & Olufsens lokaler fanns inget sådant att se. Jag hämtades på flygplatsen i en liten Volkswagen Up och eskorterades mellan fabrikerna i en Toyota Yaris. Jag känner till flera socialdemokrater med en mer extravagant livsstil än denna…
Fabrik 3: I kontakt med det förflutna
En plats där historien är levande är modulservice-avdelningen i fabrik 3, där man ägnar sig åt något som kan tyckas vara ett utdöende hantverk: reparation och restaurering av äldre Bang & Olufsen-produkter.
Även moderna enheter som behöver en servicekontroll passerar genom detta område. Men det som verkligen slår mig är engagemanget för att hålla vintagemodeller som Beogram-skivspelarna och Beocord-kassettspelarna vid liv.
Här sitter tekniker med mikroskop och lödverktyg och tänjer på gränserna för att reparera defekta kretskort och komponenter. B&O rapporterar en framgångsgrad på otroliga 97 procent!
– Vi har lyckats bra med de dyrare produktserierna, som är konstruerade för att kunna repareras. Men vi har inte kommit lika långt med att reparera mer prisvärda produkter, som hörlurar och bärbara högtalare. Det kommer att bli vårt nästa mål, säger guiden
Och det är logiskt att produkter där lim används istället för skruvar är svårare att reparera. Det är absolut möjligt, men kanske inte i en så effektiv process som jag ser i Fabrik 3. Inte än. Men det är ändå trevligt att se en tillverkare som har respekt för sitt hantverk och som är på väg bort från den slit-och-släng-mentalitet som genomsyrar stora delar av elektronikindustrin.
När till och med TV-apparater från 80- och 90-talet får nytt liv här förstår jag bättre varför Bang & Olufsen fortfarande har så lojala fans. Det handlar om hållbarhet på alla nivåer.
Ett testrum att sukta efter
Slutligen fick jag en lyssningssession i Bang & Olufsens testrum, där ”ljudmeister” Geoff Martin välkomnade mig. I det ljudisolerade rummet var tystnaden nästan öronbedövande. Akustikexperten Geoff förklarade att rummet var byggt helt flytande, en box-in-box-konstruktion, som eliminerade nästan allt ljud utifrån.
När vi satt där inne började jag så småningom höra ett svagt sus. Geoff förklarar att det förmodligen var elektroniken som var påslagen, men att det bara var knappt hörbart just för att rummet i sig var så tyst.
– Om du sitter här ensam i 15 minuter kommer du att börja höra blodet cirkulera i ditt eget huvud, säger han.
Han tillägger att deras mätinstrument inte kan registrera hur tyst det faktiskt är i rummet; de når brusgolvet i mätutrustningen långt före gränsen för vad rummet självt producerar i form av ljud.
Jag är imponerad av hur tyst och isolerat rummet är. Här kan B&O:s ingenjörer testa prototyper under idealiska förhållanden, utan några externa störningar. Geoff är entusiastisk och brinner för akustik och ljud, och med ett par Beolab 90s får han verkligen fram det speciella med det här specialbyggda testrummet.
Högtalarna är byggda med en speciell DSP-teknik som tar bort reflektioner från rummet innan de når lyssnaren. Jag har aldrig hört dem så bra som i det här rummet, även om skillnaden med och utan korrigering är större i ett normalt vardagsrum.
Ett stolt arv
De anställda jag pratar med verkar mena allvar när de säger att de har en kärlek till företaget och dess produkter. Detta återspeglas också i Wall of Fame, som fick en ny bild på väggen samma dag som min rundtur. Jag har fått veta att många av dagens medarbetare har arbetat på fabriken i mer än 40 år, och vissa i mer än 50 år. Det är smått otroligt.
Jag lämnar Struer med en känsla av att ha sett något unikt. En plats där det förflutna och framtiden smälter samman, men där människor fortfarande är avgörande, även i en alltmer automatiserad produktion.
B&O:s produkter uppfattas av förståeliga skäl som lyx. Men med den passion, det engagemang och det hantverk som ligger bakom dem inser man att man betalar för något alldeles extra.
Mer info: bang-olufsen.com
