När hifi var en livsstil

En gång i tiden var jakten på det optimala ljudet varje ung mans hobby. Numera föredrar de flesta att spisa musik som bakgrundsunderhållning. Den gamla goda tiden kommer aldrig tillbaka. Men nuet påminner ändå lite om den.
forfatter

När generationen som i dag sitter på jobbet och funderar på att gå i pension var ung, var hifi något man tog på allvar. Man satte sig andäktigt ner och lyssnade. Inget surfande på nätet (det fanns inget nät att surfa på), inget pratande i telefon (det fanns inga mobiltelefoner man kunde ha i handen) och inget zappande på TV:n (det fanns bara en enda kanal och TV:n stod i TV-rummet).

En livsstil

På 1970-talet inkluderade mandomsritualen för unga tonårspojkar en tur till den lokala radioaffären, där pengarna från konfirmationen eller födelsedagen med skakande händer langades upp på disken.

Om ynglingen var lyckligt lottad kunde resultatet bli en nedsatt mellanklass-receiver från året innan, ett kassettdäck, två högtalare och kanske till och med en skivspelare. De mindre lyckligt lottade? De fick hjälpa butiken att bli av med apparaterna som ingen annan hade velat köpa de senaste tre åren.

Priserna var höga men det ingick service. Innan den hoppfulla tonåringen köpte sin första anläggning kunde det gå lång tid med provlyssning av olika anläggningar i flera butiker. Och om det fanns något som lät extra lovande så var den naturliga frågan: ”Kan jag få prova hur det låter hemma?” Självklart.

Anläggningen fraktades hem. Och sedan spelades det musik i pojkrummet. Helst högt, så att man kunde höra alla detaljer man hade läst om i tidningarna och avgöra om intermodulationsförvrängningen verkligen var 0,003 procent, eller kanske så mycket som 0,006 procent. Även om Sverige är ett litet land så fanns det en handfull tidningar som tog ämnet på största allvar.

Annons

Hifi var något för alla och entusiasmen gick hand i hand med hantverket. Man kunde gå kvällskurser och lära sig hur man byggde sina egna högtalare. Vanliga radiobutiker sålde lösa högtalarelement och elektronikpaket från Jostykit och det fanns dussintals av lokala klubbar där hifi-fantaster ägnade sig åt sin last tillsammans. Hifi var snudd på en folkrörelse. Och att lyssna på musik var en hobby som man delade med vänner och kollegor.

En handelsvara

I dag har musik blivit en förbrukningsvara, en handelsvara som man slänger ner i kundvagnen på stormarknaden tillsammans med köttfärs, lättmjölk och gräsklippare. Vi omges av musik som aldrig förr, men ägnar ingen tid åt att lyssna på den. Att ha tillgång till musik har för många blivit lika självklart som att ha rent kranvatten. Öppna kranen så forsar det ut. Gå ut på nätet så har du antagligen tillgång till miljontals låtar som du kan lyssna på hur mycket du vill som en del av ditt internet- eller telefonabonnemang.

Förr i tiden var lyssnande på musik en ritual: en vända till skivaffären där man kunde lyssna på musiken. Om LP:n föll i smaken togs den vördnadsfullt hem från affären, där den försiktigt togs ur fodralet och lades på skivspelaren. Skivan och pickupnålen dammades av, varpå locket lades på försiktigt. I den perfekt placerade fåtöljen kunde sedan lyssnandet ta sin början. 20 minuter senare var A-sidan färdig och man var tvungen att gå tillbaka till grammofonen för att göra i ordning andra sidan.

I dag är musik tillgänglig på ett ögonblick och antingen gratis eller billig. Priset på ett album på nedladdningstjänsterna ligger på nästan samma nivå som LP-skivorna gjorde för 30 år sedan. Men den mesta musiken säljs styckvis.

Annons

Pouls Radio

Om du åker till Danmark och vill uppleva tiden när hifi var en folksport och när män bedömdes efter storleken på deras utrustning, ska du besöka museet Den gamle By i Århus. 2010 öppnade museet en stadsdel med butiker från 1970-talet.

Där hittar du Pouls Radio, som är en troget återskapad radioaffär från 1974, komplett med orange LP-backar, handskrivna prisskyltar (priserna var ofta högre än nu – och på den tiden kostade en dansk krona bara 75 svenska ören!) och en egen serviceverkstad. Det finns också en bokhylla med byggsatser så att elektronikkunniga kunde bygga sätta ihop utrustningen själva.

Den här skribenten tyckte att återseendet var fascinerande, men höll på att bli införlivad som en permanent del av utställningen när jag påpekade att några av högtalarna var från 1979 och alltså för nya för att passa i en radiobutik från 1974!

Pouls Radio är en exakt återskapad dansk radioaffär från 1974. Foto: John Alex Hvidlykke, L&B

När tonåringen skulle spendera sina surt förvärvade slantar så skedde det oftast i en sådan här radioaffär, som kunde leverera allsköns utrustning för musikspisning från kända märken som Tandberg, Nordmende, ITT och Scandyna.

1973 stod ljudutrustning till hemmet för 43 procent av radioindustrins omsättning. Det var mer än färg-TV, som under de här åren höll på att erövra hemmen.

Annons

1922 kostade en radioapparat lite under 2 000 kronor. 1973, drygt femtio år senare, kostade en typisk receiver 3 000 kr. Prisutvecklingen, eller snarare pris-stillaståendet, har fortsatt. Man kan fortfarande köpa en receiver för 3 000 kronor 2021. Man får bara mycket mer för pengarna.

Hifi-normen

”High fidelity” betyder ungefär ”stor trovärdighet”. För att inte allting skulle sluta i ovetenskapliga meningsskiljaktigheter fastställdes kraven för utrustningens av det tyska standardinstitutet DIN (Deutsche Industrie Norm). Det var med andra ord seriöst.

För att kunna kallas för hifi var utrustningen tvungen att uppfylla industristandarden DIN 45500, som hade minimikrav på frekvensomfång, förstärkareffekt, frånvaro av förvrängning, med mera.  Normen skapades 1960, men kritiserades under merparten av sin livstid – ända fram till 1998 – för att vara för förlåtande.

Läs också
Let The Good Times Roll Kompakta JBL L82 Classic ger så mycket kul för pengarna att vi utropar dem till bäst i klassen.

Det man drömde om på den tiden

Kassettdäck: JVC KD-S200: 3 095 kr
Drömmen: Technics RS-678US: 4 195 kr
Kassettband var oumbärliga för musiksamlare under senare hälften av 70-talet. Banden var det enda inspelningsmediet som fanns och mycket spelades in från radio och lånade skivor. Men det var dyrt. Man fick dela ut många tidningar för att tjäna ihop de 3 000 kronorna som ett bra kassettdäck kostade.

Annons

Skivspelare: B&O Beogram 4002: 3 590 kr / Beogram 6000: 4 600 kr
Om man hade råd så var B&O bland det bästa man kunde skaffa. Beogram 4000 (eller, som här, Beogram 6000 med inbyggd pickupförstärkare) fanns nästan oförändrad i mer än tio år.

Receiver: Tandberg TR 2075: 7 390 kr
Att hänga med på utvecklingen kostade. Den här enorma receivern från Tandberg kostade en vanlig månadslön – före skatt!

En Tandberg TR2075-receiver var utom räckhåll för de flesta på mitten av 70-talet. Foto: John Alex Hvidlykke, L&B

Högtalare: B&O Beovox M75: 2 250 kr/styck
Danska B&O var några av de första som byggde faslinjära högtalare. Hifi-nördar tittade beundrande på oscilloskop-bilder i facktidningar, som visade hur de kunde återge en fyrkantssignal.

Själv är bäste dräng

Sentec SC-8: 2 195 kr
Gamma Monitor: 668 kr/st
Coral-fullregisterelement: 51-397 kronor
Om pengarna inte räckte till kunde man tänja på köpkraften genom att bygga delar av anläggningen själv. Detta gällde framför allt högtalare, men även förstärkare kunde man montera ihop med lite fingerfärdighet och på så sätt spara en del pengar. Hos exempelvis Audioscan var självbyggnadsprodukter en del av sortimentet ända fram till 1980-talet.

Gamma Monitor. Foto: John Alex Hvidlykke, Ljud & Bild

Dubbel så dyrt på den tiden!

Flerkanalsljud är inte så nytt som somliga tror. Redan på 1970-talet kunde man bli omringad av ljud. Det slog aldrig, och formatet försvann igen tills George Lucas gjorde Stjärnornas krig 1977. Men även i dag kan man faktiskt spela de analoga ljudspåren från surroundljudsfilmer på quadrofoni-förstärkare från den tiden – och få någorlunda rätt ljud ur varje högtalare.

Annons

Priserna har bara sjunkit. En fyrkanalig Pioneer QX 747 med 4 x 25 watt kostade 9 375 kronor 1975. Det var mer än vad en tjänsteman tjänade per månad. I dag går det att köpa en helt ny surroundreceiver för mindre än 4 000 kronor. Då får man vanligtvis tre gånger så hög effekt i nästan dubbelt så många kanaler för mindre än halva priset – trots att köpkraften har mångdubblats under alla år som gått.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

 

forfatter

John Hvidlykke

(f. 1964): Journalist. John har arbetat för Ljud & Bild sedan 2013. Han skriver om hifi, högtalare, datorer, spel och teknikhistoria. John har ägnat sig åt teknikjournalistik sedan 1982(!) och har arbetat för många olika tidskrifter i olika roller, bland annat GEAR, High Fidelity, Computer för alla, Illustrerad vetenskap, Ny elektronik, PC World och Privat Computer. Han har också skrivit många böcker och utbildningsprogram om IT.
Annons
Annons

Läs också