I en tid långt innan tv-serier producerades på löpande band var ”binging” en helt okänd term och politisk korrekthet inte var framträdande i vardagen, fanns det särskilt en (långbent) britt som höll komedins fana högt: John Cleese.
Cleese var ursprungligen känd som en framstående medlem av crazy-komedigruppen med ett politiskt sting, Monty Python. Mot slutet av gruppens storhetstid (1969–1983) valde Cleese att jobba solo och skrev (med sin dåvarande fru Connie Booth) den betydligt mer jordnära komediserien Fawlty Towers (med den svenska idiottiteln Pang i bygget).
Serien med John Cleese, Prunella Scales, Andrew Sach och Coonie Booth i huvudrollerna, handlade om vardagen på ett litet badhotell i Torquay på Englands sydvästra kust.
Hotellet ägdes av herr (Cleese) och fru Fawlty (Scales) och drevs med hjälp av allt-i-allon Polly (Booth) och den hopplösa spanska kyparen Manuel (Sachs).
I motsats till vad många tror sändes serien bara under två säsonger, med 6 avsnitt vardera (1975 och 1979).
Den följde personalen på det ärkebrittiska badhotellet, där allt ständigt gick fel – och kunden aldrig hade rätt. Den envisa, egensinniga och lite diktatoriska hotellchefen Basil skällde på gäster, personal, fru och människor med skavanker; alltid med en bitande skarp replik och en torr, farsartad ironi.
Cleese fyller 84 (!) i höst, Booth fyller 83, Scales fyller 91 i sommar, medan Sachs gick bort 2016.
Trots sin höga ålder arbetar Cleese, tillsammans med sin dotter Camilla, nu med en reboot av Fawlty Towers.
Den nya serien kommer att utspela sig i nutid, på ett pittoreskt boutiquehotell som drivs av far och dotter. John och Camilla Cleese kommer att skriva manus och spela huvudrollerna i den kommande serien.
Enligt källor kommer den serien att ta upp hur den grundligt cyniska och misantropiska Basil hanterar den moderna världen 2023.
I produktionsteamet får Cleese sällskap av den hyllade amerikanska regissören Rob Reiner (Bucket List, A Few Good Men, Misery och This is Spinal Tap).
I ett uttalande säger Reiner:
John Cleese is a comedy legend. Just the idea of working with him makes me laugh.
Camilla Cleese arbetar för närvarande som komiker och skådespelerska i LA. Hon har haft roller i High & Outside: A Baseball Noir och sitcomen TMI Hollywood.
I den ständigt ökande cancelkulturen har Cleese de senaste åren framstått som en ivrig försvarare av ”besk”, ofta kränkande humor – och som en röd flagga för woke-rörelsen.
Hans fullständigt lysande (!) parodi på Hitler, och tyskar i allmänhet, i Fawlty Towers-avsnittet The Germans (1975) är en av komedihistoriens höjdpunkter! För övrigt ett avsnitt som skapade kontroverser för tre år sedan, och ett tag faktiskt blev borttagen.
För närvarande är inget känt om premiärdatum, andra skådespelare eller vilken streamingtjänst som kommer att kapa åt sig serien. Vi antar att vi får se Fawlty Towers, säsong 3 tidigast hösten 2024.
PS! Fun fact: 2019 uppgav Cleese att det aldrig kommer att komma nya avsnitt av Fawlty Towers. För, som han sa:
I think everyone would be excited if we did it a new series. The problem is, when you do do something that is generally accepted as being very good, a horrible problem arises, which is: how do you top it? The expectation of what you will do is so high.
Vi får säga som britterna: The Proof is in the pudding…
Bunt ihop dom å slå ihjäl dom. Man ska int’ va blödig…
Tyvärr är det ju så att det opassande är komiskt just för att det är opassande.
Vi som är vuxna… litet äldre… Ja, OK då, gamla, trodde inte på allvar att det var OK att bunta ihop folk å slå ihjäl dom. Det var roligt just därför att det var fel. Lyssna på en gammal radioinspelning av sketchen. I början hör man hur publiken är shockad. Inte törs skratta. Vad säger han!?
Samma med Pang i bygget.
’Ungdomar nu för tiden’ förstår inte det. Skrattet förråar inte. Det får oss att tänka. Om vi bränner och skriver om alla historieböcker, hur ska vi då veta vad som hände – och se till att det inte händer igen. Det var (delvis) det 1984 handlade om. Jag föredrar Pang i bygget. Och Bunt ihop dom… Kanske den roligaste sketch jag någonsin hört.
Hälsningar Ann-Catherine, snart 66