SOMMAR-ERBJUDANDE
Vad händer egentligen i hjärnan när du sitter bakom ratten i en bil gjord för hög prestanda? Det har Polestar velat ta reda på. Med hjälp av EEG-sensorer och glasögon med ögonspårning har företaget undersökt den neurovetenskapliga sidan av körglädje.
Experimentet genomfördes under tuffa vinterförhållanden på Golsfjellet – både på isbelagda sjöar och slingrande landsvägar. För att säkerställa trovärdiga resultat rekryterade Polestar två olika förare: modeinfluencern Nina Sandbech, som uppskattar komfort och säkerhet, och bilentusiasten Kris Rifa, som lever för farten och adrenalinet.
Genomfört i Polestar
Det måste understrykas att experimentet endast genomfördes i Polestar-bilar, men att resultaten bör kunna överföras till alla bilmodeller som är konstruerade för att köras tufft.
Theo Sell, projektledare vid neurovetenskapsföretaget Neurons som stod bakom mätningarna, förklarar:
– Mätningarna visar oss om folk verkligen njuter av upplevelsen och vilka delar av resan som ger mest positiv respons. Det speciella här är att vi inte frågar i efterhand, vi ser reaktionerna medan de sker. Det ger oss en ärlig bild av vad som faktiskt ger spänning och glädje i ögonblicket.
Bilkörning slår musiklyssning
När testpersonerna var ute och körde visade hjärnmätningarna 7,5 gånger starkare känslomässiga reaktioner jämfört med när de lyssnade på sina favoritlåtar.
Ännu mer överraskande var att körningen matchade de lugnande effekterna av meditation. Deltagarna uppnådde samma mentala balans bakom ratten som under målmedveten meditation.
– Polestar-bilar är utvecklade för att vara förutsägbara i alla miljöer. Oavsett om man kör på en isbelagd sjö eller längs slingrande landsvägar, behöll förarna denna balanserade sinnesstämning på båda underlagen, säger Kristin Fjeld, kommunikationschef på Polestar Norge.
Mental flytzon
Båda förarna – trots olika erfarenhet – uppnådde ett tillstånd som kallas ”kognitivt flyt”, präglat av fokuserad uppmärksamhet och naturligt lugn.
Kris befann sig i detta flytläge 70 procent av körningen. Nina, som aldrig tidigare kört på is, uppnådde samma tillstånd 53 procent av tiden.
De uppnådde den mentala lugnet på olika sätt: Nina höll ögonen på vägen 82 procent av tiden, medan Kris fördelade uppmärksamheten mer och ägnade 25 procent av tiden åt att kontrollera instrumenten.
– Helt olika förare uppnådde samma känsla av körglädje. Det handlar om att förstå hjärnan bakom ratten, säger Fjeld.
Begränsningar
Studien var ett begränsat försök, och Polestar är öppna med att detta inte är en fullständig vetenskaplig undersökning. Deltagarna visste att de deltog i ett Polestar-arrangemang, vilket kan ha påverkat resultaten.
Förhållandena – isbelagda sjöar och tomma landsvägar – är dessutom långt ifrån vardagens frustrerande trafikbild, utan mer en bilförares fantasivärld. Experimentet skulle säkert ha visat andra resultat om det genomförts under rusningstrafikens kaos som präglar trafikbilden i städerna.
Mer info: polestar.com
Äntligen en bekräftelse gentemot dem som tycker att jag måste vara lite konstig när jag berättar om precis den upplevelsen som artikeln redovisar! För mig blir den speciellt tydlig under långkörningar, men den finns – åtminstone något under ytan – oavsett trafiksituationen. Jo, kanske inte i en direkt kritisk sådan…!