I år är det 90 år sedan Kungen av rock ’n’ roll föddes i ett fattigt litet hus i den osannolika småstaden Tupelo i Mississippi.
Vi har alla hört talas om den legendariske Elvis Presley, sett utdrag ur hans fängslande liveframträdanden, nynnat med i Jailhouse Rock, King Creole och Suspicious Minds, fascinerats av hans pråliga kostymer, lyssnat vemodigt på In the Ghetto och Can’t Help Falling in Love och bevittnat hans tragiska slut.
Men få av oss har insett var detta musikaliska mirakel har sitt ursprung, dess ”födelseplats” om man så vill.
För att förstå det musikaliska mirakel som ägde rum i början av 1950-talet var vi tvungna att boka flygbiljetter till USA:s sydstater, närmare bestämt musikstaden Memphis i Tennessee.
Goin’ to Memphis
Det var den 6 november 1948 som Vernon och Gladys Presley packade ihop sina små jordiska ägodelar, trängde in dem i bagageutrymmet på sin nio år gamla Plymouth och körde de 19 milen norrut till Memphis.
Familjen Presley sökte ett bättre liv i den framväxande staden längs Mississippis stränder och den unge Elvis fick så småningom arbete som lastbilschaufför för ”Crown Electric”.
Från DJ till ljudtekniker och producent
Alabamabon Phillips gjorde sin professionella debut som discjockey på radiostationen WLAY i Sheffield, Alabama. År 1945 flyttade han och hans fru till Memphis, där han arbetade som ljudtekniker på radiostationen WREC – innan han öppnade sin egen studio, Memphis Recording Service, i Herrens år 1950.
Studions slogan var:
We record anything, anywhere, anytime!
Här spelade en salig blandning av amatörer och svarta musiker som B. B. King, Junior Parker och Howlin’ Wolf in sina första låtar, som Philips sedan sålde vidare rättigheterna till, till större studior.
Det var här som Ike Turner (Jackie Brenston and His Delta Cats) 1951 spelade in låten Rocket 88, som på den tiden klassificerades i den något diffusa genren R&B jump blues. Idag är inspelningen allmänt erkänd som den allra första rock ’n’ roll-singeln.
En ny form av musik, rock and roll, var född! Rock ’n’ roll var en eklektisk blandning av rhythm and blues, boogie-woogie, gospel, country och folksånger och kännetecknades av drivande rytmer, tunga beats och enkla melodier, baserade på en tolvtaktersstruktur med gitarr, kontrabas och trummor.
Inspelningen av rocklåtar präglades ofta av distorsion, en avsiktlig, nästan aggressiv ljudeffekt som förändrade ljudet från ett förstärkt instrument, vanligtvis en elgitarr, för att skapa ett grovkornigt ljud. Phillips spelade in skivorna i Sun Studio i mono, under skivmärket Sun Records (som han lanserade 1952).
I mitten av 1954 hade Phillips äntligen blivit övertalad att ge unge Presley en chans och efter att ha tröttnat på traditionella blues- och folksånger bad han Elvis att ”släppa loss” – resultatet blev inspelningen av That’s All Right. En stjärna steg upp på den musikaliska himlen och Elvis fick sin första nummer ett-hit!
Skivproducenten Samuel Cornelius Phillips avled 2003. Under sitt händelserika liv varken sjöng eller spelade han en enda ton, men trots det blev legenden (som den första icke-musikern) invald i Rock and Roll Hall of Fame 1986. Det säger en del om hans unika position i branschen.
DJ Dewey som barnmorska
Elvis version av That’s All Right tog fart på riktigt när Dewey Phillips, DJ på den lokala radiostationen WHBQ i Memphis, spelade singeln – och valde att inte krossa skivan.
Telefonen slutade inte att ringa den här varma och fuktiga sommarkvällen 1954, och den legendariske Dewey spelade That’s All Right inte mindre än 14 gånger under kvällen.
En rockstjärna var otvetydigt född.
Phillips skrev omedelbart kontrakt med Elvis på Sun Records, och That’s All Right blev början på en rad hits för den unge Presley. Blue Moon of Kentucky, Blue Moon, Good Rockin’ Tonight, I Got a Woman, I Forgot to Remember to Forget och Mystery Train följde som pärlor på ett snöre.
Men som vi alla vet gör en svala inte en sommar, och Sun Records hade ständigt ekonomiska utmaningar. Så trots (eller på grund av) Elvis framgångar sålde Phillips Elvis till RCA Victor i slutet av 1955. För den (vid den tiden) rekordhöga summan 40 000 dollar gick han (januari -56) med sin första singel, Heartbreak Hotel, rakt upp i toppen på Billboard Top 100.
Försäljningen till RCA gav Sun Records en stark finansiell ryggrad och gjorde det möjligt för Phillips att leta efter nya musikaliska talanger.
Idag kan man dagligen besöka Sun Studio i Memphis, och trots att den var stängd i nästan 16 år (och fungerade som både frisörsalong och surfbutik!) är själva inspelningslokalen intakt och orörd än idag.
Det är som att kliva in i en (levande) tidsmaskin, tillbaka till Amerika i början av 1950-talet.
På kvällarna, när turisterna har gett sig av, pågår fortfarande inspelningar i den mytomspunna lokalen.
Ett mycket fascinerande besök, väl värt resan över Atlanten bara det. Här finns musikhistorien inbäddad i väggar, tak och golv – och i pianotangenterna.
Du kan själv se hålet i den vita pianotangenten där rebellen Jerry Lee Lewis fimpade sin cigarett en dag 1954, sticka fingret i betonggolvet där kontrabasen har lämnat sina bestående spår, se trumsetet som U2 använde under inspelningen av Rattle and Hum och sjunga i exakt samma mikrofon som ikoner som Johnny Cash, Carl Perkins och Kungen använde för 70 år sedan.
På loftet kan du se WHBQ:s radiostudio återskapad in i minsta detalj, till och med skivorna som Dewey regelbundet krossade på golvet finns på plats. Liksom många av originalalbumen och det mixerbord som Phillips använde under inspelningarna av Elvis och andra.
En dag när tonåringen promenerade längs Union Avenue såg han en skylt i fönstret på Memphis Recording Service (senare Sun Studio) som förkunnade att man kunde spela in sin egen singel för endast 4 dollar.
Elvis var bara 18 år gammal när han den 18 juli 1953 spelade in My Happiness som en födelsedagspresent till sin mor. Marion Keisker, som arbetade i förrummet på Sun Studio, lyssnade upphetsat på inspelningen och gav den till studions ägare och producent, Sam Phillips – som hatade den!
”Before Elvis, there was nothing”
Beatleslegenden John Lennon är känd för det bevingade citatet: ”Before Elvis, there was nothing”. Något som kan tyckas provocerande för musikhistoriker, men som säkert innehåller en kärna av sanning.
Med Elvis (och hans gelikar) gick en helt ny era och kultur in i musikhistorien. Tonåringar fick plötsligt höra sina jämnåriga sjunga rocklåtar om sin vardag, sina problem, sina utmaningar – och sin sexuella lust. Många av deras föräldrar kallade musiken för ”djävulens musik” och ansåg att den var degenererande.
Den 4 december 1956 bjöd Phillips in till tidernas rock ’n’ roll-jamsession i den legendariska Sun Records-studion: Carl ”King of Rockabilly” Perkins, Johnny ”The Man in Black” Cash, Jerry Lee ”The Killer” Lewis och musikidolen Elvis Aaron ”The King” Presley.
Pressen döpte dem omedelbart till ”The Million Dollar Quartet” – och inte utan anledning. Sessionen spelades in i hemlighet av Phillips, men på grund av rättighetsproblem gavs den inte ut förrän 1986.
Kungen var uppenbart inspirerad av svarta musiker, hans uppväxt kring gospelscenen i Mississippi och den tidens bluesmusik i och runt Memphis – men Elvis gjorde det till något säreget, nytt och fräscht. Presley på gitarr, ackompanjerad av gitarristen Scotty Moore och basisten Bill Black, var pionjär inom rockabilly, en uptempo, backbeat-driven fusion av countrymusik och rhythm and blues. År 1955 anslöt sig trummisen D.J. Fontana och gjorde Presleys legendariska kvartett komplett.
Barriärer bröts och populärmusiken själv var född.
Elvis banade väg för en hel generation av unga musiker, inte minst med sina skandalösa liveframträdanden som skapade masshysteri och hjältedyrkan. En ung man, i vardagsrummet i sitt barndomshem i New Jersey, som fängslades och inspirerades av Elvis var ingen mindre än Bruce Springsteen – som efter att ha sett Elvis på The Ed Sullivan Show bestämde sig för att plocka upp gitarren; resten är historia…
Efter Sun Studio rekommenderas ett besök på Memphis ikoniska Beale Street, där blues- och rockmusik sipprar ut från varje liten pub, krypin eller restaurang.
För riktig (friterad!) sydstatsmat, ackompanjerad av livsbejakande livemusik, ska du bege dig till B.B. King’s Blues Club för en utekväll. En upplevelse för livet. Men för guds skull, undvik Bud Light – här serveras amerikansk kvalitetsöl som till exempel Yuengling.
Rockkungens ”Mekka”
”Ingen” seriöst musikintresserad besöker Memphis utan att stanna till vid Elvis herrgård: Graceland.
En kvarts bilresa från stadens centrum ligger Elvis privata residens, som han köpte 1957 (byggnaden, en boskapsranch, byggdes ursprungligen 1939). En stor herrgård för en 22-åring från Tupelo.
Det dröjde fem år efter Kungens chockartade död innan Priscilla Presley 1982 öppnade dörrarna till Graceland som ett museum. Idag besöker fler än 600 000 ”pilgrimer” från hemlandet och utomlands kungens residens varje år!
Men om du besökte herrgården för några år sedan skulle du förmodligen inte känna igen den idag. Under 2017 spenderade Elvis Presley Enterprises nästan en halv miljard kronor på en gigantisk utbyggnad.
Huset är i stort sett detsamma, men tvärs över gatan hittar du nu museet, showen och nöjesparken ”Elvis Presley’s Memphis”. På ett enormt område på nästan 20 hektar hittar du nu ”allt” du kan tänka dig av reliker och ägodelar från Elvis 42-åriga liv.
Museet påstår sig ha fler än 1,5 miljoner föremål från kungen i sin ägo.
Allt från gitarrer, klockor, glasögon, körkort, pistoler, bilar, knappar, kontrakt, de spektakulära scenkostymerna och privatflygplanen.
Om man vill kan man nog avsätta tre hela dagar här – och alla dagens måltider kan intas på ”Vernon’s Smokehouse” eller ”Glady’s Diner”, medan man på vägen ut kan köpa ”Elvis Hot Sauce” eller kepsar i någon av de sju souvenirbutikerna. Halleluja!
Trots den amerikaniserade nöjesparken rekommenderas ett besök på Graceland varmt. Skickliga guider tar dig genom husets unika historia och rocklegendens liv. Själva huset ser orört ut sedan 1980 och man får se både det uppseendeväckande TV-rummet i källaren och det mytomspunna ”Jungle Room” på första våningen. Det enda som fortfarande är avspärrat är sovrumsdelen på andra våningen.
På andra sidan gatan visas dussintals av Elvis överdådiga bilar – restaurerade in i minsta detalj. Missa inte heller alla guldskivor, filmhistorien eller överdådiga jumpsuits som var hans varumärke under livekonserterna i Las Vegas.
Du bör avsätta en hel dag för ett besök på Graceland.
Countrymusikens festvecka!
Varje år sedan 1972 har ”countrymusikstaden” Nashville, Tennessee, arrangerat Country Music Association Fest – mer känd som CMA Fest. I år var inget undantag.
Så efter några händelserika och musikhistoriska dagar i Memphis stannade vi till vid en trött biluthyrare på Madison Avenue och körde de nästan tre timmarna till delstatshuvudstaden.
Med Elvis, Cash och The Boss på radion gick timmarna längs den spikraka amerikanska motorvägen som en dans.
Nashville ligger i mitten av delstaten och har haft en snabb befolkningstillväxt under de senaste decennierna. Befolkningen har fördubblats sedan 1996 och har nu passerat 1,35 miljoner. Och den lantliga staden har en skyline av skyskrapor i glas och stål som påminner om den genomsnittliga amerikanska staden.
Men om du tar dig ner till Broadway, som slingrar sig genom staden ner till Cumberland River, möter du det gamla Nashville, med låga tegelbyggnader med platta tak på rad.
Omgiven av skyskrapor på alla sidor får man en känsla av Nashville på 1950- och 60-talet, då Johnny Cash besökte staden. Under 35 år bodde Cash i förorten Hendersonville tillsammans med sin musikerhustru June Carter Cash. Det är mitt i gamla stan som du hittar det fascinerande The Johnny Cash Museum. Ett mycket innehållsrikt, fascinerande och starkt rekommenderat museum.
Under CMA Fest är Nashville en enda lång musikfestival som pågår i fyra dagar. Det enorma evenemanget lockar närmare 100 000 konsertbesökare – per dag!
Och det finns inte en enda liten pub, restaurang, takterrass eller bakgård i Nashville som inte har livemusik under dessa fyra dagar. Staden sjuder av liv och medryckande countrymusik, och många människor bär moderiktiga cowboystövlar och hattar. Yeehaaw!
Countrymusikens storstuga
På andra sidan Cumberland River hittar du stadens största arena, Nissan Stadium. Med en konsertkapacitet på cirka 72 000 är den värd för de största artisterna varje år under CMA Fest.
L&B hade säkrat biljetter till den sista kvällen, den 8 juni, där följande artister stod på programmet: Rodney Atkins, Zach Top, Avery Anna, Ashely McBryde, Kashus Culpepper, Bailey Zimmerman, Tucker Wetmore, Dylan Scott, Dierks Bentley och Luke Bryan.
Det måste sägas att dagens countrymusik som toppar listorna är långt ifrån Hank Williams, Merle Haggard och Johnny Cash. Under de senaste decennierna har det snarare skett en fusion mellan klassisk country och popmusik. Temat i låtarna är fortfarande igenkännbart, men utförandet är betydligt mer upptempo. Till och med Taylor Swift började sin karriär som countrypopartist.
Med det sagt vet amerikanerna hur man ordnar en musikfest, och Nissan Stadium sjöd av liv och en entusiastisk, engagerad publik denna varma junikväll.
Om du reser till Tennessee först, försök att ta dig till CMA Fest – vi lovar en oförglömlig upplevelse av folkliv, cowboyboots, (dålig) amerikansk öl, revbensspjäll och medryckande countrymusik.
Kom ihåg att även om det utan tvekan är en inkompetent och genomkorrumperad narcissist som styr i Vita huset idag, så är de flesta amerikaner lika öppna, varma och välkomnande mot oss européer som någonsin.
Memphis slogan är ”Home of Blues, Soul & Rock ’N’ Roll”, medan Nashville kallar sig ”Music City” – lär känna båda, för trots skillnaden har båda en unik musikhistoria.
Läs hela artikeln med LB+
Erbjudande - 1 månad 10:-
Prova LB+ i en månad för 10:-
LB+ Total 12 månader
Full tillgång till allt innehåll på Ljud & Bild och L&B Home i 12 månader
LB+ Total 6 månader!
Full tillgång till allt innehåll på Ljud & Bild och L&B Home i 6 månader
- Tillgång till fler 7 800 produkttester!
- Nyhetsbrev varje vecka med de senaste nyheterna
- Bra rabatter hos våra samarbetspartner i LB+ Fördelsklubb
- Tidningen i digitalt format – nytt nummer varje månad
- L&B TechCast – en podd från L&B
- Inaktiverade annonser
- L&B+ Video – häng med L&B-redaktionen bakom kulisserna på de stora teknikmässorna och mycket mer!
