Bruce ”The Boss” Springsteen har under de senaste decennierna varit en av de stora artisterna som har tillbringat mest tid på landsvägen, resande världen runt antingen solo eller med sitt E Street Band för att sprida sin unika musikskatt.
För närvarande turnerar Springsteen i Europa med den tredje delen av sin pågående världsturné – som ursprungligen var till stöd för albumet Letter to You, men som nu, med tanke på att det sitter en fascist bakom The Resolute Desk, har döpts om till: ”The Land of Hope and Dreams Tour”.
I sommar avslutar han världsturnén i Milano, Italien, den 3 juli (där L&B kommer att vara på plats).
Vi besökte Det förlovade landet, våren 2023, för att ta pulsen på Springsteen anno 2023 – och reste verkligen inte hem besvikna.
Tidigare i år tillkännagav Columbia Records lanseringen av monsterboxen Tracks II – The Lost Albums, men förra året kom en helt annan stor nyhet kopplad till Springsteen.
Variety avslöjade att den amerikanske regissören Scott Cooper (Crazy Heart) arbetade med ett filmmanus till Deliver Me From Nowhere.
Fans av The Boss kommer omedelbart att känna igen textraden ”Deliver Me From Nowhere” från hans låt Open All Night, från klassikern Nebraska (1982).
Inte nog med att det nu kommer en film om ett av musikhistoriens mest mytomspunna album, ett album som Springsteen spelade in i sitt sovrum, på en knarrande stol framför sin fyrspåriga kassettspelare, och planerade att spela in i studio med fullt band, men som Columbia Records till slut valde att ge ut som råmaterial.
Cooper gick rakt på sak i förhandlingarna med en av vår tids främsta och mest mångsidiga karaktärsskådespelare: Jeremy Allen White, känd från dramaserien The Bear.
Efter kort tid bekräftades det att Allen White lyckligtvis fick huvudrollen som Springsteen.
Cooper står själv för regin, medan manuset är baserat på Warren Zanes bok Deliver Me From Nowhere: The Making of Bruce Springsteen’s Nebraska (2023); ett album som till slut blev Springsteens sjätte studioalbum.
I samband med filmen har Zane uttalat:
….it will be different from most biopics as it doesn’t start before success – it starts in the middle.
Filmen dyker djupt ner i Nebraskas besvärliga tillkomst och Springsteens sinnesstämning i början av 1980-talet.
Deliver Me From Nowhere var färdiginspelad redan den 11 januari i år, och biopremiären blir den 23 oktober i höst.
Förutom Allen White får vi bland annat se Jeremy Strong (Succession) som Springsteens legendariske manager Jon Landau, Marc Maron som producenten Chuck Plotkin, Johnny Cannizzaro som Little Steven, Gaby Hoffmann som Springsteens mamma, Adele, och Stephen Graham (Adolescence) som Springsteens beryktade far, Doug Springsteen.
Idag släppte 20th Century Studios den första trailern:
I trailern hör vi Jon Landau (Strong) säga:
When Bruce was little, he had a hole in the floor of his bedroom. It’s supposed to be solid. He’s supposed to be able to stand on. Bruce didn’t have that.
Bruce is a repairman. What he’s doing with this album is he’s repairing that hole in his floor.
I en intervju med brittiska GQ uttalade sig Allen White om inspelningen:
I’ve got a really talented group of people helping me train vocally, musically, to get ready for this thing. I’m also really lucky that Bruce is really supportive of the film, and so I’ve had some access to him and he’s just the greatest guy.
Efter den enorma succén med Born to Run (1975), som etablerade Springsteen som världskänd artist, och det hårda rockalbumet Darkness on the Edge of Town (1978), kom rockfesten The River (1980).
Världsberömd, nyrik och med stora framgångar satte The Boss ner en fot på jorden och började se sig själv i backspegeln.
En smula desillusionerad, alienerad, innesluten och deprimerad stängde Springsteen in sig i sovrummet i Colts Neck, NJ, och skrev en rad (mycket) dystra musikspår.
Låtar som handlade om den amerikanska underklassen, desillusionerade och desperata människor, denna gång ofta utan hopp och framtidsutsikter, och med texter som sökte en djupare mening med livet.
Ett avskalat akustiskt album, rått, autentiskt, sårbart, naket och sökande.
Han började med att fördjupa sig i seriemördaren Charles Starkweather, som dödade 11 slumpmässiga människor 1958, samt inspirerades av sin egen fattiga barndom med en helt frånvarande far.
They declared me unfit to live said into that great void my soul’d be hurled
They wanted to know why I did what I did
Well sir I guess there’s just a meanness in this world
Ett musikaliskt mästerverk var fött!
Personligen är vi nästan euforiska över att Allen White ska porträttera en 32-årig Springsteen, från en av hans mest kreativa perioder. Och, som vi skrev i recensionen av The Bear, säsong 1:
Jeremy A. White är ett rent guldfynd som den desillusionerade, försmådda och tidvis djupt förtvivlade Carmen Berzatto. Att ingen stor regissör har snappat upp honom tidigare är helt obegripligt, särskilt med tanke på att han i nästan tio år har övertygat i rollen som Lip Gallagher i komedidramat Shameless.
Han har en unik närvaro, får fram alla små nyanser i den komplexa personen och det konfliktfyllda livet som Carmy. Monologen han håller under ett missbruksmöte är ensam värd en Emmy-pris!
Med regissören av en av de mest emotionella porträtten av en musiker vi har sett på film, Crazy Heart, med i teamet, är detta dömt att bli oförglömlig filmkonst.
Springsteen själv har varit delvis involverad i filmprojektet och uttalade sig nyligen i en Variety-podcast:
They pitched the idea, and I said, ‘It sounds like fun. It’s an interesting concept, because it’s only a couple of years out of my life. It’s ’81, ’82, and centred around the creation of that particular record while I was simultaneously recording ‘Born in the USA’ and also going through some personal difficulties that I’ve been living with my whole life. But it’s fantastic.
PS! Läs mer om den pågående 2025-turnén på Springsteens officiella hemsida.
