Recension: The Prom

Pretentiös praktmiss!

Alla fördomar du kan tänkas ha mot homosexuella, musikalälskare och intoleranta konservativa kristna i småstads-Amerika blir bekräftade i The Prom.
Karakter
Musikal
The Prom
Annons
Annons
forfatter

För ett par månader serverade regissör Ryan Murphy oss den sagolika dramathrillerserien Ratched (som vi faktiskt utsåg till Årets bästa TV-serie) – hur samma man kan ligga bakom det här intellektuellt förolämpande skräpet är bortom vår fattningsförmåga.

 

Likgiltiga stjärnor

Ett gäng blasé, ytliga, egocentriska och ytterst pretentiösa Broadway-stjärnor letar desperat efter ”en god sak” de kan stödja, som kan få publiken och pressen att glömma den försmädliga kritiken mot deras senaste show. På Twitter hittar Nicole Kidman, Meryl Streep och James Corden en passande sak.

Föräldraföreningen på ett gymnasium i en liten småstad i Indiana har bestämt sig för att ställa in den traditionella examensbalen. Varför? För att undvika att skolans enda öppet lesbiska tjej, Emma (Jo E. Pellman), ska ”smutsa ner” balen och de präktiga ungdomarna.

Annons

Nu ska minsann de liberala gay-älskande kändisarna från New York sätta intoleranta Heartland på plats!

The Prom (Foto: Netflix)

Glitter och glamour!

Ja, vi vet att en musikal ska vara lite lätt ytlig, förenklad, småvulgär, full av glitter och glamour och att (naiva) personer helt plötsligt ska börja sjunga utan någon uppenbar anledning. Och det finns också flera strålande musikaler som har filmatiserats, till exempel Chicago, Moulin Rouge och La La Land (vi lät oss till och med charmas av Mamma Mia! och Jersey Boys) – men The Prom hamnar definitivt inte i denna kategori.

Ur en rent musikalisk synvinkel vill vi hävda att många av låtarna i The Prom (som är baserad på Broadway-uppsättningen) helt enkelt inte håller måttet. Flera av texterna är staccato och föga fängslande. Det bör dock sägas att Murphys läckra koreografi hjälper.

Betydligt värre är att själva premissen är fullständigt föråldrad (på stenåldersnivå) och bara spär på de fördomar som filmen försöker ta avstånd från. Visst, musikaler ska ha karaktärer förenklas en smula och har ofta en tendens att bli stereotyper – men det får finnas gränser.

Läs också
Briljant! Bakgrundshistorien om den legendariska, iskalla syster Ratched är en perfekt inramning för en ovanligt lyckad TV-serie.

Gagball

Det likgiltiga, tidsriktigt politiskt korrekta, gänget från The Big Apple är så löjligt överdrivna att det faktiskt blir mer irriterande än roligt (vilket det säkert är tänkt att vara). Alla fyra är fullständigt egocentriska narcissister som bara tänker på sin egen image och gillar homosexuella eftersom det är ”rätt” värderingar.

Annons

De dricker för mycket (hela tiden), har nollkoll på ekonomin och tycker att folket i småstadsamerika är löjliga, konservativa bondtölpar (märkligt nog påpekas det inte att folket i Indiana förmodligen röstade på Trump). James Corden spelar en arketypisk gay dramaqueen, en person man förväntar sig att se i drag-kostym med gagball i munnen på den årliga Pride-paraden.

Fördomarna frodas. Emma (den lesbiska tjejen) klär sig som en pojke och kör pickup, medan samtliga av hennes klasskamrater hyllar Gud, goda kristna värderingar och inte ser det minsta fel i att Emma blir utfrusen och nekas gå på bal. Fast naturligtvis bara tills en liberal musikalartist från New York dyker upp och berättar för dem att Jesus viktigaste budskap var kärlek till din nästa – och vips! så blir de liberaliserade och blir av med sina föråldrade fördomar. Halle-fuckin’-luja!

The Prom (Foto: Netflix)

Björntjänst

Även om The Prom är skriven (och producerad) för att främja homosexuellas rättigheter så tror vi faktiskt att Murphy och co gör den hedervärdiga saken en björntjänst.

Berättelsen så korkad att vi faktisk blir förolämpade på det intellektuella planet. Visst finns det förmodligen några gay-hatande, kristna konservativa i USA:s Heartland, men så överdrivet enkelspåriga, enfaldiga och fördummade som The Prom skildrar dem och samhället blir vi faktiskt lite förnärmade av, i synnerhet som handlingen utspelas i nutid. Och som grädde på moset, i bästa feelgood-anda, blir allting bra till slut. Om bara sångnumren kunnat få oss att bli medryckta!

Skådespelarna levererar dock varorna, framför allt Kidman briljerar i sina sångnummer. Meryl Streep har tidigare imponerat på oss i Mamma Mia! men här tror jag att hon huvudsakligen har överlåtit sången åt mer professionella. De få låtar som verkligen sitter har Murphy dessutom kramat ut det mesta ur, men det här räcker ändå inte till mer än två ytterst sorgliga stjärnor.

Annons

The Prom tilltalar möjligtvis en del die hard-musikalfans (det finns gott om referenser och personer från den miljön). Alla andra bör hålla sig långt borta!

The Prom The Prom The Prom The Prom
<
>
The Prom (Foto: Netflix)

PS! Om du mitt i vintermörkret letar efter en musikalisk filmgodbit som det verkligen svänger om så ska du vänta in Netflix fantastiska Ma Raineys Black Bottom. Den är, till skillnad från den konstruerade och falska The Prom, genuint äkta vara.

Vi uppskattar verkligen att du läser Ljud & Bild.
för att läsa vidare.

Prova Ljud & Bild i 30 dagar för 39 kr

Full tillgång till alla +artiklar, vårt testarkiv med tusentals produkter, Alla nyheter, recensioner och guider Se fler alternativ här
Fakta
  • Netflix
  • Release: 11 december 2020
  • Regi: Ryan Murphy
  • Med: Meryl Streep, Nicole Kidman, James Corden, Andrew Rannells, Jo E. Pellman, Keegan-Michael Key, Kerry Washington, Ariana DeBose, Logan Riley
  • Genre: Musikal
  • Land: USA
  • År: 2020
  • Längd: 2:10
  • Betyg: 2
IMDB Rating
Summary:

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

 

forfatter

Tor Aavatsmark

(f. 1974): Ljud & Bilds dedikerade filmrecensent och VD. Tor har arbetat på L&B sedan 2005. Under 2003–2005 ägde han och en partner ett tidningsförlag med bland annat en filmtidning i portföljen, ett intresse han har tagit med sig till L&B. Tor har en cand.polit-utbildning från UiO men känner sig väldigt hemma bakom ratten på ett medieföretag.
Annons
Annons

Läs också

Samsungs nya tv-tjänst erbjuder direktsända tv-kanaler gratis.
Norska serien Welcome to Utmark: briljant svart komedi eller bara konstig?
I dag är det tio år sedan världens största TV-serie hade premiär.
Den danska storstjärnan har fått ytterligare en internationell mega-roll.
Serieversionen av filmsuccén levererar mer av samma sak, i ett halsbrytande men så småningom upprepande tempo.
Att 40 % av de spanska männen går på bordeller var en chockerande nyhet för oss – men bannemej om inte Álex Pina lyckas göra hejdundrande underhållning av tragedin.
April bjuder på mycket godis från strömningstjänsterna, nu kan du också titta på innehåll från nykomlingen Paramount+.
Påsken blir definitivt bättre med en riktigt bra thriller eller deckare!
Nykomlingen Paramount+ lanseras med Maisie Williams som snabbkäftad eremit som plötsligt släpps lös i det fria. Roligt, men lite oförlöst.
Disney+ bevisar att det fortfarande finns mer spännande material att förmedla från Marvels rikliga universum.
Många filmer har ”finputsats” i efterhand av missnöjda regissörer – men ingen lika omfattande som Justice League.
Den efterlängtade uppföljaren till fräscha Wonder Woman är årets största besvikelse.
En av 1980-talets stora komiker, Eddie Murphy, försöker stenhårt att återuppliva sin klassiska komedi – men åstadkommer bara en mycket mindre charmig kopia.
Uppföljaren går i samma fascinerande fotspår som första säsongen – och det är inte negativt.
New Orleans mest respekterade domare hamnar i klammeri med rättvisan.
Under årets första vårmånad får vi ljusare dagar, mindre snö och massor av spännande innehåll från strömningstjänsterna.
Tänk om det om var Sovjetunionen som hann först till månen?
Big Sky ett levande bevis på att även en av branschens mest erfarna och välrenommerade kan misslyckas.
Två personer ägnar en hel natt åt att göra sitt yttersta för att såra och förnedra sin partner. Sådant blir det filmkonst av.
Tom Hanks briljerar i sobert western-epos som har hjärtat på rätta stället.