Recension: The Killer

David Fincher hör verkligen inte till världens mest produktiva regissörer. Han är till exempel miltals från Woody Allens årliga filmer, men när amerikanen väl bjuder upp till dans blir vi alltid imponerade – och fascinerade.

61-åringen ligger bakom skrämmande bra filmer som Seven, The Game, Fight Club, Zodiac, The Social Network, Gone Girl och Mank. Med The Killer tar han sig an den franska konstnären Alexis Nolents tecknade serie, på en resa in i den bisarra hjärnan hos en ytterst hängiven lönnmördare.

 

Som en metodisk, beräknande maskin skrider den namnlöse mördaren (Michael Fassbender) till verket. Ett jobb som han är fullständigt neutral till, han har aldrig någon åsikt om huruvida offret förtjänar det eller om politiken runt det hela. Han gör helt enkelt vad han får betalt att göra, ställer inga frågor och levererar kvalitet i världsklass.

Han åtar sig uppdrag över hela världen, har fulländat sina speciella ”färdigheter” till det yttersta och får rejält betalt för ett mord. Mellan uppdragen drar han sig tillbaka med sina nära och kära i sin fashionabla villa vid stranden i Dominikanska republiken.

Uppdraget i Paris, där han uttråkad väntar på sitt rika offer, var tänkt att vara ett rent rutinuppdrag. Efter några dagars meningslös väntan, där han har gott om tid att filosofera över sitt yrke och sin personlighet och att lyssna på musik av The Smiths, dyker offret till slut upp – men för första gången i sin karriär missar han och helvetet bryter lös.

På väg bort från den misslyckade brottsplatsen ställer han sig själv den aktuella frågan: ”WWJWBD: What Would John Wilkes Booth Do?”. Just det är svårt att säga exakt, men instinktivt tar han sig hem så snabbt som möjligt, samtidigt som han hela tiden tittar sig över axeln.

Så snart han anländer till det tropiska paradiset anar han oråd och hittar sin älskade i dåligt skick, knappt vid liv. Jakten är igång – dels för att hämnas, men också för att se till att han inte ska behöva leva i ständig skräck resten av sitt liv.

Tiden då streamingtjänsternas egna produktioner fylldes med skådespelare och regissörer från B-listan är definitivt förbi. När tungviktare som Martine Scorsese, Alfonso Cuarón, Paul Greengrass, Steven Soderbergh, Denis Villeneuve och bröderna Coen gradvis har anammat streamingtjänsterna, och levererat fantastiska filmer, har de ”tvättat” den tidigare B-plattformen. Visserligen släpper Netflix The Killer på bio först (i ett par dagar), men det är bara för att vara en potentiell Oscar-kandidat.

Fincher levererar, med sin första streamingfilm, återigen en helgjuten filmupplevelse. The Killer är kanske inte Finchers mest minnesvärda film, eller den mest chockerande, men den är kanske en av hans mest stilsäkra – och den har definitivt en omisskännlig Fincher-stämpel med sitt säregna foto (Erik Messerschmidt), den smutsiga gulbruna noir-aktiga färgpaletten, distinkta klippning och dystra tematik.

Fassbender gör sin första huvudroll sedan den misslyckade Snömannen och han är verkligen på hugget! Den irländsk-tyske karaktärsskådespelaren är perfekt i rollen som en iskallt beräknande psykopat med en stenhård disciplin, som kan verka charmig och sällskaplig. Varje liten kroppsrörelse tyder på en man med fullständig kontroll över kropp, lemmar och sinne. Och hans ständiga monologer om att inte lita på någon, aldrig tappa fokus, alltid förvänta sig det oväntade och inte låta sig påverkas av känslor upprepas maniskt, som en mässande tibetansk munk.

Hela filmen står och faller med och kring hans karaktär. Alla andra spelar biroller för att fullborda lönnmördarens unika resa. Från det oändliga antalet incheckningsdamer på flygplatser och biluthyrningsfirmor, till ”advokaten” i New Orleans som organiserar morden, och miljardären som bokade mordet.

Med detta sagt kommer vi länge att minnas den härliga dialogscenen med Tilda Swinton (en ”kollega”), samt en kolossalt intensiv slagsmålsscen med mannen som har mer muskler än hjärna i fuktiga Florida – kanske en av filmhistoriens bästa närstridsscener.

Detta är inte en film som rusar fram, den tar tid på sig att bygga upp berättelsen och lönnmördarens metodiska plan. Dramaturgin är lite långsam, men kommer med en välkomponerad belöning, kryddad med bitterljuva, ironiska anekdoter. Vissa vändningar i handlingen kan kännas lite väl otroliga, och hur mycket kroppen tål i form av slag och sparkar tas till det yttersta, men det är petitesser för denna omedelbara thrillerklassiker. 5 bergsäkra stjärnor till drömduon Fincher och Fassbender.

The Killer har Netflix-premiär den 10 november – boka datumet!