Recension: Senior Year

Rebel Wilson som hejarklacksledare som vaknar efter att ha legat 20 år (!) i koma kan absolut vara en kul premiss. Men icke, Netflix har producerat en av de sämsta, minst engagerande och föga skrattframkallande komedierna på länge.

Med risk för att framstå som griniga gamla gubbar, som inte förstår sig på ”ungdomlig” humor, ger vi oss oförskräckta i kast med Senior Year.

 

Bara för att ha det sagt: vi förväntar oss inte något djupt mänskligt och flerdimensionellt drama av Shakespeare-proportioner när vi ser en film med Wilson i huvudrollen. Vad vi däremot förväntar oss är en lättsam – kalla den gärna tankebefriad – komedi, med roliga på gränsen-repliker, en dos charm, en åtminstone delvis sammanhängande handling samt karaktärer vi kan engagera oss i. Tyvärr levererar inte Senior Year på något av dessa områden.

En av skolans mest populära tjejer är vackra Stephanie (Angourie Rice/Rebel Wilson). Den leende 17-åringen är chefs-cheerleader och umgås med alla ”rätt” tjejer. Vi befinner oss i slutet av det sorglösa 1990-talet och Britney Spears ekar ur stereoanläggningarna. På ett evenemang i gymnastiksalen går allt fruktansvärt snett och Stephanie hamnar i total koma efter ett brutalt fall. Och lika plötsligt som hon ”slocknade” vaknar hon upp i en sjukhussäng 20 år senare – till en helt förändrad värld.

Premissen att hoppa framåt i tiden, eller att en tonåring plötsligt hamnar i en vuxen kropp, är inget nytt tema på film – bland annat fulländat av Tom Hanks i Big (1988). Men medan Big bubblade av charm och glimten i ögat är Senior Year bara plump, oengagerande och direkt tråkig. Regissör Alex Hardcastle har trasslat in sig själv i en elegant spagat när han försöker kombinera lättsam high school-komedi med grov sexhumor, som ju är Wilsons signum. Något som varken han eller filmen klarar särskilt väl.

De allra, allra flesta komiska repliker faller tyvärr helt platta och under tiden vi tittar kan man höra knappnål falla – det hörs definitivt inga högljudda skratt från vår testpublik.

Dessutom gör filmen alldeles för lite av alla möjligheter som handlingen medför när Stephanie har ”hoppat” 20 år in i framtiden. Det kulminerar bara i några enkla slapstick-kommentarer om mobiltelefoner och att Lady Gaga ser ut som en lättklädd version av Madonna.

Senior Year försöker sig på lite mer djup, med några halvhjärtade antydningar till kritik mot kroppshets och ett ytligt samhälle, men även här kastats allt bort i tomma intet. Karaktärerna är genomgående stereotypa och endimensionella, till och med de vuxna framstår som grova parodier. Det är synd, för Rebel Wilson kan vara riktigt rolig, vilket hon verkligen visade i Bridesmaids – men någon leading lady är hon uppenbarligen inte.

Sammanfattningsvis kan vi säga att Senior Year misslyckas fundamentalt med en komedis viktigaste premiss: den är inte alls rolig. En kardinalsynd! Då blir en speltid på nästan två timmar tämligen outhärdlig att ta sig igenom. Helt enkelt pinsamt dåligt. 1 ynka stjärna till denna bedrövliga historia.