Recension: Kamikaze

Knappt tre veckor efter premiären av HBO Max släpper den ”nya” strömningstjänsten sin första danska originalserie, Kamikaze.

Serien är baserad på den underfundiga romanen Muleum (2007), av norske Erlend Loe, och den danska serieskaparen Ditte Milsted (Valhalla) berättat den tragikomiska historien om tonåringen Julie (Marie Reuther), vars hela sitt liv vänds upp och ner när hennes föräldrar och bror dör i en flygolycka i Afrika.

 

I boken är Julie norsk, men i serien är hon dansk och bor i Köpenhamn med sina framgångsrika och förmögna föräldrar och sin storebror, där hon på grön kvist njuter av sista året på gymnasiet.

Julie lever ett glatt och bekymmerslöst liv. Hon är en av skolans mest populära, är ”Drottning” på Instagram (med 159 258 följare), har bra betyg, föräldrar som bryr sig om henne och en ljus framtid framför sig. Hennes största problem är vilken blus hon ska ha på sig till skolan nästa dag. Sedan tar livet en brutal vändning.

Som utexaminerad juridikstudent får hennes bror en safariresa, med mamma och pappa, till exotiska Afrika. Spännande och nytt, men resan slutar i tragedi när planet kraschar – och Julie lämnas föräldralös hemma på herrgården. Hennes enda riktiga vän är den polske snickaren Krzysztof (Aleksandr Kuznetsov).

Förvandlingen från en glad, sprudlande tonåring, med massor av vänner och livet framför sig, till nedbruten, desillusionerad och självmordsbenägen är slående – och debutanten Marie Reuther bemästrar tolkningen av den komplexa personen med glans!

Att handlingen har flyttat från Norge till Danmark påverkar inte historien, som i grund och botten är tämligen universell. Även om Julie växer upp med en silversked i munnen är tragedin hon upplever något som människor från de flesta länder kan identifiera sig med.

Hennes relativt upprörande sätt att hantera motgången och sorgen är däremot inte helt konventionellt.

Efter att ha misslyckats med att ta livet av sig (genom att hänga sig själv, som ett crescendo på en skolföreställning!), bestämmer sig Julie för att hon vill dö på samma sätt som sin familj. Alltså bokar hon, med tjusiga businessbiljetter, långdistansflyg till världens alla hörn. I samma sekund som hjulen träffar landningsbanan bokar hon nästa flight.

Förmodligen har hon inte läst in sig på den reella risken för att dö i en flygolycka med ett plan i väst, här kommer en av Erlend Loes typiska nördkunskaper som en elegant krydda till historien. Fakta som att den afrikanska kontinenten har den högsta dödligheten för kommersiella flygningar, eller vilken flight som är världens längsta.

Eftersom en flygolycka är en sämre kandidat för ett lyckat självmord bestämmer hon sig för att försöka drabbas av en hjärtattack. I Seoul söker hon (utklädd till ”norska” Ingrid) världsmästaren i backhoppning för att helt enkelt få ett äventyr/sexuell upplevelse som kopplar bort/bedövar hjärnan från saknadens ihållande smärta och den oändliga sorgen.

Det är i balansen mellan sådan dramatragedi och absurd komik som gör att Kamikaze träffar dig mitt i magen, och stimulerar hjärnans känslomässiga centrum.

Greppet att låta Julie dokumentera, på ett influencer-liknande sätt, sin egen dödskamp fungerar fint och tar oss tittare med in ”bakom kulisserna” i hennes värld. Och det är helt och hållet unga Marie Reuther som bär upp historien, och hela serien, på sina axlar.

Kamikaze är rakt igenom marinerad med ett lite odefinierbar förundran, en blandning av lekfullhet, berättar-/upplevelselust och tuff attityd. De korta halvtimmesavsnitten matchar perfekt Julies pendlande sinnesstämning och nya påhitt. På ytan en lätt och absurd komedi, men med ett mycket större djup.

Vi spår en lysande skådespelarkarriär för Reuther, som här imponerar i en serie som kommer att tilltala en ungdomlig publik – även långt utanför de nordiska gränserna. 5 starka stjärnor.