Idén är egentligen inte ny, men Sony har förädlat och förbättrat principen med en spegel som inte flyttar på sig när man fotograferar. Benämningen spegelreflex kommer nämligen från en snedvinklad spegel som reflekterar ljuset från objektivet upp i sökaren, och som flyttar på sig när bilden tas. Annars når inte ljuset fram till bildsensorn som sitter bakom spegeln. Nackdelen med en rörlig spegel är att kameran kan bli långsam och att den blir större för att få plats med mekaniken som behövs. Alpha A55 (och den enklare A33) är snabbare eftersom Sony fintrimmat tekniken så att spegeln inte flyttar sig när bilden tas. I stället är spegeln delvis genomskinlig så att ljuset både når bildsensorn med 16 megapixlar bakom spegeln och reflekteras till den elektroniska LCD-sökaren med 1,44 Mp-upplösning. Resultatet är en hastighet på uppemot 10 bilder per sekund (och 7 per sekund för A33-modellen).
Och tekniken fungerar alldeles utmärkt. Sökaren är visserligen en aning mörkare än en optisk motsvarighet, men i dålig belysning har man alltid fördelen att LCD-sökaren är ljusare så att man ser mer än med en optisk. A55 är väldigt välutrustad. Förutom 1080-HD-video har den bland annat en 3-tums vrid- och vändbar skärm med hög upplösning, GPS-taggning av bilder samt mikrofoningång.
 
Video- och bildkvalitet
Alpha-kameran är lika liten som Nikon D3100 fast har inte ett fullt lika välformat handgrepp. Sökarytan är större och det är lätt att sätta sig in i alla funktioner, delvis beroende på att Sony har lagt in förklaringar på svenska av alla funktioner i menysystemet.
Responsen är blixtsnabb, bildhastigheten med autofokus är 6 bilder per sekund, men det går också att välja hela 10 bilder i sekunden och fasstyrd autofokus. I våra tester lyckades A55 ta 8–9 skarpa bilder av 10 i bildserier. Mycket bra. Sony-kameran kan också sätta ihop panoramabilder till 3D-bilder som man kan titta på på en 3D-skärm när kameran är inkopplad. I likhet med Nikon D3100 har A55 god kontroll över bruset på hög ljuskänslighet. Faktiskt så bra att man tappar lite av upplösningen och suddar ut lite detaljer på höga ISO-värden, särskilt i JPEG-bilder. En väl aggressiv brusreduktion ska ha skulden för det, men man kan ändå räkna med skarpa bilder upp till ISO 3200. Vid 6400 är bildstörningarna väldigt synliga och ännu längre upp bör man hålla sig under A4 om man skriver ut bilderna. Vitbalansen orsakar ett marginellt varmt färgstick inomhus och färgbalansen varierar från neutral till mättad i överkant.
Optiska kvaliteten är godkänd. Det finns förvrängning, särskilt på kortaste brännvidd, och med största ljusöppning (f3,5) är skärpan i hörnen också mildare från 18 till 28 mm, fast inte lika markerat som med kit-objektivet till Nikon D3100. Jämnare skärpa över ett större brännviddsområde och upp till bländare 16 gör att Sony-objektivet är mer användbart. Kromatiska aberrationen är relativt måttlig, men utan solskydd är objektivet lite väl känsligt för ströljus, så köp ett sådant samtidigt med kameran.
Man kan lagra video i Motion JPEG (1440 x 1080) eller full-HD (1920 x 1080) i AVCHD-format. Medan det förstnämnda går att öppnas och redigeras på i stort sett alla PC- och Mac-datorer måste man ha en speciell programvara för att öppna AVCHD-filerna. Vilket är synd, för kvaliteten på AVCHD är väldigt fin. Ont om flimmer, skarpa bilder och detaljer gör att A55:s videofilmer är lika bra som dem från den dyrare Canon EOS 60D. Sonys fokusmotor väsnas dock mer.

Också i detta test:

Test av 5 systemkameror