Här är en kamera som gör det mesta rätt. D3100 riktar sig till amatörer som vill ha systemkamerornas flexibilitet, utan komplexiteten som många spegelreflexer medför. Det lyckas Nikon bra med, och till ett totalpris på drygt 6 000 kronor. Nikon har utgått från den väl beprövade D3000-modellen, satt i en ny 14-megapixlars bildsensor och stoppat i live-view (sökarbild på skärmen) och 1080-HD-video. Det enkla menysystemet och det kompakta kamerahuset är kvar och D3100 är en av spegelreflexerna där ute som har minst knappar.
Nikons kamera är enkel att lära sig. Tydliga svenska menyer och relativt intuitiv skötsel av de vanligaste funktionerna innebär att det inte känns som om funktionsnivån står i vägen för användarvänligheten. Dessutom kan man få en förklaring om man trycker in knappen med frågetecknet när man har valt en funktion i menysystemet. D3100 har äntligen fått kombinerad lagring av råfiler och komprimerade JPEG-filer, och kameran kan använda Nikons GPS-adapter GP1 så att man kan lägga in platsinformation på bilderna. Autofokusen fungerar dessutom när man spelar in video om man har valt inställningen AF-F i menyn, men den är inte snabb och fokusmotorn väsnas lite grand.
 
Video- och bildkvalitet
Med det medföljande zoomobjektivet AF-S Nikkor 18–55, med integrerad optisk bildstabilisator, får man ett synnerligen kompetent paket. Videofilmning aktiveras med live-view-knappen till höger om skärmen och man kan aktivera autofokus genom att trycka ned utlösaren till hälften, om man inte redan har valt kontinuerlig autofokus. Kameran reagerar blixtsnabbt, autofokusen är snabb och exakt även i dålig belysning – delvis tack vare att en hjälpbelysning tänds.
Precis som de flesta av Nikons spegelreflexer har D3100 en förstklassig ljusmätning. Den automatiska vitbalansen är så bra man kan förvänta sig i den här prisklassen, men optiska prestanda är inte helt i klass med resten av kameran. Objektivet är känsligt för ströljus och kunde ha behövt ett solskydd, men något sådant ingår inte. Man kan visserligen mildra den kraftiga optiska förvrängningen med kamerans inbyggda funktion som rättar till linjeförvrängningen, men man kan inte kompensera för avsaknaden av skärpa med vissa bländare, särskilt i hörnen. Eller vinjetteringen som leder till ljusförlust längst ut i hörnen. Detta gäller särskilt största och minsta bländaröppning och är konsekvent i hela zoomomfånget, men är värst mellan 18 och 24 mm. Dessvärre är objektivet också känsligt för färgbrytningar.
Bildstörningarna är däremot välkontrollerade. Fint kornbrus dyker inte upp i nämnvärd grad förrän vid ISO 1600, och är så marginellt att man får vara ovanligt gnällig för att påverkas av det. Bruset ökar vid ISO 3200, men är inte plågsamt i utskrifter förrän vid ISO 6400. Då är färgstörningar också påtagliga, och vid ISO 12800 börjar detaljer bli väldigt grumliga. Men sammantaget är prestanda mycket höga.
Färgåtergivningen håller sig neutral och hudtoner hålls i schack utan överdrifter, vilket man ser så ofta i bilder från kompaktkameror. Det dynamiska omfånget är mycket bra, högdager bränner sällan ut och man får fram detaljer i mörka partier, särskilt om man aktiverar Active D-Lighting-funktionen
Videokvaliteten är överlag god. Lite rutnätsmönster får man räkna med och inspelningarna blir inte lika knivskarpa som med Samsung- och Sony-kameran, men är ändå godkända. Detta är inte en kamera man köper för att filma spelfilmer med, men till korta snuttar passar den lättanvända videofunktionen fint.

Också i detta test:

Test av 5 systemkameror