TEST: Marten Parker Trio Diamond Edition

Svenska Marten är en riktig framgångshistoria, som började med att Leif ”Mårten” Olofsson startade bolaget 1998 och tidningen Hifi & Musik testade den allra första högtalaren, Mårten Design Mingus, redan i nr 1/1999. År 2006 var man en del av Swedish Statement-anläggningen som visades upp på CES i Las Vegas och sedan har det rullat på.

Dagens sortiment består av fyra huvudserier: Coltrane på toppen, Mingus, Parker och slutligen ”instegsserien” Oscar. Precis som alltid döpta efter kända jazzartister och storlekarna följaktligen också angivna efter jazznomenklaturen, som den här testade modellen Parker Trio.

Att såväl Marten själva som distributörer och handlare anser att diamantversionen av denna högtalare, Parker Trio Diamond Edition hamnar liksom mitt-i-prick i sortimentet, har nog att göra med att den spelar nära på full frekvens (angivet 26 Hz -2 dB) och har den för bolaget sedan många år så typiska diamantdiskanten. Det vill säga en stor del av spjutspetsteknologin som återfinns i bolagets allra största och finaste högtalare.

 

 

Vanlig eller Diamond?

Inför testet levererades högtalarna till Perfect Sense i Stockholm, där jag i lugn och ro kunde lyssna till såväl den här testade diamantversionen som ursprungsmodellen, med ”konventionell”, keramisk diskant. Man kan tycka att det inte är så mycket som skiljer, men förutom den betydligt finare och därmed dyrare diskanten, är också filtret mer påkostat liksom terminalerna och kablaget, som utgörs av koncernkollegan Jormas finaste internkablage, det vill säga Statement-nivån.

Rent tonalt och frekvensmässigt är de båda versionerna så klart mycket lika varandra, men när man som jag, nu kunde göra regelrätta a/b-jämförelser, kändes det fattigare, i brist på bättre ord, att gå tillbaka till vanliga Parker Trio efter att ha lyssnat på diamantmodellen.

Den öppnar upp musiken som spelas som också brer ut sig i högre utsträckning. Den låter helt enkelt större, luftigare, mer detaljerad och på alla sätt och vis bättre.

Hade jag kunnat nöja mig med en Parker Trio om jag inte gjort den här jämförelsen? Tveklöst ja, och för den som vill, går det också att göra uppgraderingen vid ett senare tillfälle, men det var diamantversionen som fick följa med hem för test, den 150.000 kronor högre prislappen till trots.

 

 

2,5-vägs slavbaskonstruktion

Det handlar om en på alla sätt välbyggd högtalare, med snyggt träarbete och resonansdöd, 35 millimeter tjock M-board som grund i det avsmalnande, mycket resonansdöda kabinettet. Det är en 2,5-vägskonstruktion, med två stycken 7,5-tums keramiska basar/mellanregister, där båda i en 2,5-vägskonfiguration spelar hela vägen ner, men den nedre delas av uppåt och sålunda inte spelar mellanregister. I toppen sitter i vår modell en 1-tums diamantdiskant. På sedvanligt Marten-manér jobbar man med en slavbaslösning och på baksidan hittar vi två stycken passiva 9-tums aluminiumelement.

Flacka men högkvalitativa filter är en käpphäst för konstruktören Leif Olofsson, för att undvika fasvridningar och delningen till diskanten sker vid 2,2 kilohertz. I diamantversionen har polypropylenkondensatorerna uppgraderats till kopparfolie och baksidans terminaler utgörs av WBT NextGen i silverutförande (koppar hos den ”vanliga” modellen).

Fötterna är Marten Isolators, som specialanpassas till varje högtalare av ISOAcoustics, inte minst avseende exakt vikt, och mycket effektivt isolerar högtalarna från golvet.

De testade högtalarna kom i en mycket snygg, matt valnötsfinish.

 

Sammanhållet musikaliska

De här högtalarna upplevs som mer fokuserade och sammanhållna när de vinklas in några centimeter mot lyssningsplatsen. I mitt lite mindre lyssningsrum, är det inte optimalt att ha högtalarna en bit ut i rummet, men när man väl ändå flyttar ut dem en bit, öppnar de upp i ännu högre utsträckning, vilket märks tydligt med Soltis ”Tännhauser” på 4-skivors Decca-vinyl, men också med en helt vanlig om än välgjord studioinspelning som Springsteens snygga Human Touch.  Ja, det blir bra flyt och stöd i basgången även på notoriskt svåra 57 Channels.

Jag bjuds på en stor, inbjudande och engagerade återgivning av Triffids klassiska Wide Open Road, liksom de mer finstämda spåren från spellistan, som exempelvis Marthe Wangs Gudene vet, men även de mer rockiga och bassvängiga spåren, som exempelvis Bas Combes med flera.

Marten Parker Trio Diamond Edition spelar otroligt snyggt, detaljerat och storslaget, men också helt oproblematiskt. Visst, liksom den mesta high end-utrustning, spelar de bättre med finare inspelningar, men hanterar vanlig gitarrock utan att darra på manschetten, även Nomads, men så klart ännu hellre Late in the Evening med Paul Simon på originalvinyl, med full kontroll på såväl rytm som separation.

Två gamla maxisinglar från 80-talets mitt kan nog belysa det hela på ett ännu bättre sätt. E = MC² med BAD återges som den konstigt nog mastrades en gång i tiden: smalt, lätt nasalt och lite lättfotat. Terence Trent D’Arbys brottarhit Wishing Well å andra sidan såväl stort som storslaget och taktfast. Men båda går att lyssna på, med stor behållning och minnet av 80-talet i salig åminnelse, knivskarpt belyst av Marten Parker Trio Diamond Edition.

Det är svårt att sluta minuterna innan högtalarna ska packas och resa vidare till redaktionen, så jag fortsätter med Under the God med Bowies Tin Machine, som återges med rätt tyngd och sortering av det komprimerade materialet. Men ännu mer klass visar de på 45-varvsversionen av Lloyd Coles Forest Fire, med fin dynamisk växelverkan och snyggt uppvisad och storvulen, panorerad widescreenstereo!

 

Diamantdiskanter i mer kompakt utförande!

 

Jämförelser med annan diamant

Tillbaka i redaktionens större lyssningsrum, kan högtalarna bre ut sig i ännu högre utsträckning, vilket ger ännu några dimensioner till återgivningen, men också tillfälle att jämföra med förrförra numrets B&W 805 Signature, som även den har diamantdiskant.

Marten spelar föga förvånande fylligare och mer helgjutet, så klart, då det är en betydligt större och mer välutrustad golvhögtalare. Men Marten har också en annan, betydligt mjukare och på många sätt mer följsam spelstil. I diskantområdet, där båda har diamantdiskanter, har B&W betydligt mer energi för att inte säga slagkraft i de höga tonerna. Marten spelar å sin sida lite mer återhållet och på många sätt mer behagligt, med fortsatt mycket hög nivå på detaljförmedlingen, men visst skulle jag gissa att frekvensmätningarna skiljer sig en hel del åt, högt upp i frekvens.

Det är också omdömen som kan sammanfatta tiden vi haft det stora nöjet att leva med Marten Parker Trio Diamond Edition, just att Marten-högtalarna förmedlar alla detaljer man kan tänka sig, men inte kastar dem i ansikten på mig som lyssnare. Grundkaraktären är hellre snäll och ombonad och det låter aldrig hårt om de här högtalarna. Den musikaliska följsamheten är storartad samtidigt som ljudbilden som förmedlas är stor och rymlig, när inspelningen så tillåter. Basen har jag inte ordat så mycket om, möjligen för att den liksom diskanten ”bara finns där” och inte gör något väsen av sig, och ger fullgott stöd ner till åtminstone 28 hertz, vilket räcker gott och väl för nästan all slags musik.

 

 

Vilken förstärkare?

I valet av förstärkare skulle jag säga att de släpper igenom det de får jobba med. Jag har använt tre olika integrerade förstärkare: Hegel H590, Soulnote A-2 samt Audiaflight FLS10, alla tre i prisklassen runt 100.000 kronor. Marten Parker Trio Diamond Edition tar tillvara och vidareförmedlar varje förstärkares respektive ideal, som mer än väl vittnar om den höga grad av resonansdöd neutralitet och snabbhet som dessa högtalare besitter. I valet och kvalet mellan dessa tre, tyckte jag nog ändå att synergin blev allra bäst med Audiaflight, men det kan säkerligen variera storligen mellan oss som lyssnar.

 

En av tre förstärkare som användes under testets gång.

Slutsats

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det här är ett par extremt högpresterande och mångsidiga högtalare, som gör det bästa av än vilken musik de ska spela. I valet av kringutrustning ger de lika stor valfrihet och låter dig som lyssnare bestämma i vilken riktning de ska gå. Toppklass!