Om jag sa att du absolut ska ta chansen, om den uppstår, att lyssna på något som är ineffektivt, blir väldigt varmt och inte levererar speciellt mycket effekt, så skulle du nog tro att jag hade blivit helt snurrig.
Om jag samtidigt sa att det handlar om en rörförstärkare skulle du nog skaka på huvudet och le överseende. Att rörförstärkare är gammaldags och föråldrad teknik är något ”alla” vet.
Ändå svär många människor vid vakuumrör. En teknik som tillhör förra seklet, men som fortfarande används av många förstärkartillverkare, och praktiskt taget ingen annan.
Det finns naturligtvis goda skäl till att McIntosh, Audio Research, Jadis, Ayon och många andra bygger förstärkare med vakuumrör. Ljudet. Först och främst.
Det är den främsta anledningen till att man kan promenera in i en finare hifi-butik och lyssna på en rörförstärkare. Ljudet.
Det kan variera väldigt från förstärkare till förstärkare. Allt beror på konstruktionen, vilka rör den använder, vad konstruktören vill uppnå – och slutligen vilka högtalare man använder.
Vissa förstärkare låter så behagligt att det gränsar till anemiskt. Ytterligare andra kan ha en stramare regi på musiken, och leverera öppnare och mer fokuserat ljud, men ingen av dem är tråkiga att lyssna på. Visst finns det förstärkare som, oavsett vad som finns på insidan, har lite slappare bas och dämpad diskant till förmån för ett mer framträdande mellanregister. En egenskap som många förknippar med just rörförstärkare.
Det kan inte Octave V 70 SE anklagas för. När vi testade den 2022 vände det upp och ner på allt vi trodde att vi visste om rörförstärkare. Den är motsatsen till anemisk och luddig. Basen går källardjupt, det är full kontroll även när man spelar högt, och ljudbilden är fokuserad, öppen och luftig. Det låter mer som en modern transistorförstärkare, eller hur?
Uppenbarligen köper inte alla en rörförstärkare för att den ska låta nästan som en transistorförstärkare. Den magiska mellanregister-återgivningen en riktigt bra rörförstärkare kan ge är precis vad många är ute efter när de väljer rör. Kanske vill de ha lite romantisk värme strödd över ljudbilden också.
Då är en Octave V 70 SE knappast rätt val, men Andreas Hofmann på tyska Octave, har en lösning för dem som tycker att V 70 SE är för snäv och korrekt:
En V 70 Class A, som har en lägre effekt, blir mycket varmare och är mycket mer ineffektiv än en V 70 SE. Eller en V 80 SE, som vi i början uppfattad som en V 70 Class A fordi den ljuder som en.
I en klass för sig
Förstärkaren skiljer sig från en V 70 SE, och de flesta andra förstärkare, genom att den kör utgångssteget med så kallad klass A-drift. Den kortfattade förklaringen är att oavbruten ström skickas till transistorn, eller i detta fall vakuumröret. Alltså utan av/på-slagning av strömmen. Det ger lägre distorsion än med den vanligare klass AB-principen, som slår av strömmen för varje halvoscillation av signalen.
En av nackdelarna med klass A är lägre effekt, men det har Octave löst med en push-pull-konfiguration med två KT120-rör per kanal. Det ger högre effekt och en mer linjär och stabil signal, med lägre harmonisk distorsion.
I en Octave V 70 Class A är den angivna effekten 50 watt per kanal i 4 ohm. Det finns ganska mycket att ha en förstärkare som fungerar i klass A, även i en push-pull-konfiguration. Förstärkaren kan leverera upp till 70 watt per kanal, om den är ihopkopplad med Octaves Black Box, en separat låda med extra kondensatorkapacitet som ger kraftfullare effektreserver.
I en V 80 SE som denna (se bilderna), brukes fire KT150 rør som gir hele 120 w per kanal og enda bedre kontroll.
Black Box finns i två storlekar, Black Box med fyrdubbel kapacitet (10 900 kronor) och Super Black Box (27 000 kronor) med 10 gånger kapacitet. När man kopplar in en Black Box blir förstärkaren både stabilare med högtalare med låg och mycket variabel impedans, och den får mer ström att styra högtalaren med.
Som med de flesta Octave-förstärkare kan man byta ut en av de analoga ingångarna mot en phonomodul med en MM- eller MC-ingång. I det här fallet går man från fem till fyra linjeingångar, förutom skivspelaringången, och en XLR-ingång för ljudkällor med balanserade utgångar. Det finns också en hörlursutgång dold mellan kabelterminalerna på baksidan och en utgång för exempelvis en subwoofer.
Dynamisk bias
Vakuumrör använder något som liknar styrström och kallas bias. Vanligtvis är den manuell, det vill säga att man måste vrida bias-strömmen till korrekt nivå när rören är uppvärmda. Det kan man också göra här med en liten skruvmejsel som sticks in i små hål i fronten. Normalt håller förstärkaren själv koll på bias-strömmen, men det kan vara nödvändigt att kontrollera och eventuellt justera den manuellt.
Bias kontrollerar man med de uppradade lysdioderna, alla ska lysa grönt när allt är ok. Vrid omkopplaren till höger om skärmen till Bias, för att komma åt bias-justering, och följ bruksanvisningen.
Ecomode
Förstärkaren är utrustad med energibesparing, som kan slås på med en vippbrytare på baksidan. Med Ecomode aktiverad slår förstärkaren av strömmen om det inte finns någon signal på 10 minuter, för att spara på rören. Då förbrukar förstärkaren minimal effekt, men så snart en signal detekteras tänds rören och inom några sekunder är förstärkaren klar.
Silkeljud med glöd
När jag testade V 70 SE slogs jag av hur annorlunda den lät jämfört med vad jag var van vid från rörförstärkare. Det varma fylliga ljudet jag förväntade mig från förstärkaren ersattes helt enkelt av stram regi med järnkontroll och en mycket neutral ljudbild. Tråkigt skulle vissa säga, men smaken är som baken.
Jag var därför väldigt spänd på att se om V 70 Class A gick samma väg, men det gjorde den till min förvåning i mindre utsträckning.
Det tog inte lång tid innan jag insåg att den här versionen av V 70 är gjord för dem som älskar rörförstärkare och helst vill ha den varma, fylliga klangen med den silkeslena mellanregisterklangen som de bästa rörförstärkarna ofta har.
Men här kombineras den varma glöden med en ovanligt kontrollerad ljudbild. Där dynamiken, särskilt i basen, påminner mer om SE-utgåvan av V 70.
Den har i stället mer av det organiska, nästan legato-flytet i musiken som är så öronvänligt att all musik låter magnifikt naturlig ur högtalarna. På de små Audiovector R1 Arreté hade jag inte förväntat mig så bra kontroll över djupbasen. Man får med lätthet med den lägsta oktaven på en konsertflygel, även på en så liten högtalare. Pianoklangen hörs tydligare i rummet, och det finns ett ovanligt djup i ljudbilden.
Där en V 70 SE återger toner med knivskarp lätthet, resonerar samma toner mer här. Jack DeJohnettes trummor på Butch & Butch, från Keith Jarrets Up For It, låter varmare och den lilla bastrumman har mer vikt i inspelningen. Gary Peacocks kontrabas är lite längre fram i ljudbilden, och jag hör mer luft mellan artisterna på liveinspelningen från 2002.
Vokalister är ofta det svåraste. Där vissa röster kan förlora glöd och djup med vissa förstärkare, framträder de notoriskt svåra sopranstämmorna med varm, silkeslen glöd, och till och med Kathleeen Battles svala sopran som Adina i Donizettis Kärleksdrycken får välbehövligt klangdjup. Sången från hennes kollega, Luciano Pavarotti som Nemorino, kan ibland låta hård och framtvingad, men inte här. Med Octave-förstärkaren på ett par Sonus faber Olympica får inspelningen från 1989 nytt liv och sången det djup den förtjänar. Kören och orkestern i The Met, under James Levines ledning, ges här mycket spelrum och den extra värmen i ljudbilden berövar inte musiken någon av dess detaljer eller klangnyanser.
Jag använder ofta Al Jarreaus Cold Duck som exempel på en inspelning, som snabbt kan låta skarp i diskanten. Här slätas hårdheten ut och även här märker jag att sången får mer glöd. Samma sak händer på Accentuate The Positive från samma album. Förstärkaren har total kontroll över dynamiken, och det finns inget som låter hårt eller skarpt, inte ens när jag spelar högt.
När jag testade V 70 SE saknade jag lite varmare pianoklang, och lite mer fyllighet i sång. Den önskan uppfylls på en gång med V 80 SE. Vilket ger Keith Jarretts Steinway-piano den klangbotten och värme jag gillar, och sångröster mer djup och glöd. Mer musikalitet, skulle vissa säga.
Octave-förstärkaren placerar sig i en exklusiv klassa av mycket bra integrerade high end-förstärkare. McIntosh MA9000 till exempel, som har tre gånger så många ingångar, DAC, skivspelaringång och oändlig effekt. Den superupplösta och mycket flexibla Ayre EX-8, kostar ungefär lika mycket, men ingen av dem skapar riktigt samma organiska och samtidigt luftiga flyt i musiken som kännetecknar Octave V 80 SE
Slutsats
Den integrerade klass A-förstärkaren ger musiken något extra, som inte alla förstärkare klarar. Med en Octave V 80 SE får man inte världens mest kraftfulla eller avancerade förstärkare med allt inbyggt. I stället får man ett instrument för musikåtergivning som, bättre än de flesta, kan ge musiken den naturliga glöd och nerv som man kan uppleva på en (akustisk) konsert. Octave V 80 SE är kraftfullare alternativ för dem som behöver extra effekt, og är förstärkaren för dem som föredrar att musiken har mer av den behagliga varma glöd som många förknippar med rörförstärkare.
Ljud & Bild tycker
Vackert nyanserad klang med naturlig fyllighet. Järnkontroll även i basen. Oändlig upplösning. Uppgraderbar med MM/MC phonoingång och utbyggbar effektkapacitet. Begränsad effekt för tungdrivna högtalare. Phono-steg måste installeras hos återförsäljaren.
Riktpris: 119990 kr
Specifikationer
- Typ: Integrerad förstärkare
- Teknik: Vakuumrör, 4 x KT150
- Anslutningar: 5 x analog, XLR
- Skivspelaringång: MM eller MC, tillval
- Hörlursutgång: Ja
- DAC: Nej
- Effekt: 2 x 120 watt 4 ohm
- Frekvensomfång: 10 Hz – 80 kHz
- Dynamik: Ej angivet
- ThD: 0,1% 10 Watt 4 ohm
- Signal/brus: >100 dB
- Mått och vikt: 45 x 17,5 x 40,5 mm / 23 kg
- Webb: perfect-sense.se
1 reaktion på ”Octave V 80 SE”
Skriv en kommentar
Vill du läsa hela artikeln?
Med LB+ Total får du tillgång till ALLT innehåll på Ljud & Bild och LB Home
Redan prenumerant? Logga inn.
-
Prova LB+ i 30 dagarBara 49:-
Förnyas efter 30 dagar, ingen bindningstid.
-
LB+ Total i 12 månBara 137.50 kr/mnd
Du sparar 288 :-
Vill du ha tillgång till enbart Ljud & Bild eller LB Home?
Klicka här för att beställa Ljud & Bild
Klicka här för att beställa LB Home
Hur står den sig mot motsvarande ARC, audio research reference series, om du har möjlighet att jämföra?
Mvh Sten