TEST: Marantz AV 10 och AMP 10

Marantz har gett sig in i kampen om att erbjuda de allra häftigaste hemmabioupplevelserna. Vi har lyssnat på många enormt feta integrerade surroundförstärkare, men Marantz har valt en tudelad lösning. Med processorn AV 10 och effektförstärkaren AMP 10, som inte har färre än 15 kanalers ljudprocessning, plus 4 separata subwoofers. Och effekt till hela 16 högtalarkanaler. Prislappen är givetvis därefter – och det måste den väl vara när målet är att förmedla upplevelser som inte är av denna värld!

Grym, grymmare!

Det är egentligen galet att vilja ha något ännu bättre och kraftfullare än den integrerade AVC-A1H från Marantz systerbolag Denon. Vi snackar om ett hemmabiomonster med 15.4 kanaler som levererar snudd på ultimata Dolby Atmos-upplevelser i vilken anläggning som helst.

Men när vi ändå leker med tanken på något bättre, varför inte dela upp förstärkaren i två delar för att frigöra utrymme runt elektroniken och minska elektromagnetiskt brus? Marantz HDAM-moduler påstås dessutom reagera snabbare på varje transient och ha bättre kontroll över dynamiken.

När man sedan placerar effektförstärkardelen i ett separat kabinett kommer dess höga strömförbrukning inte längre att påverka förförstärkardelen i processorn, medan själva effektförstärkaren får bättre arbetsförhållanden. Allt blir bättre med separata komponenter. Och dyrare. Mycket dyrare!

15 kanaler och XLR hela vägen

Processorn AV 10 är ett monster, med datorkraft som motsvarar ett litet kärnkraftverk. Med 15 kanaler och ett val mellan balanserad XLR och obalanserad RCA på alla kanaler. Den har även fyra subwooferkanaler, som alla kan kalibreras oberoende av varandra. Även här med XLR, vilket jag särskilt rekommenderar om du ska använda långa kablar. Det minskar brusgolvet ganska avsevärt, beroende på hur lång kabeln är och om den är dragen längs en oskärmad elkabel.

Behöver du färre än 15 kanaler, vilket väl gäller för de allra flesta, kan flera grupperas ihop för att till exempel bi-ampa några av högtalarna.

Omslutande ljud kräver flera kanaler

Immersive-ljudformat blir allt populärare för var dag som går. För två år sedan kändes 13 kanaler extremt, men kraven från vissa hemmabioentusiaster har ökat rejält. Om du till exempel har en hemmabio där fronthögtalarna är dolda bakom en filmduk, och du vill ha en bredare ljudbild än dukens bredd, så kan det vara lämpligt att använda ett par front wide-högtalare, som ökar bredden och knyter ihop ljudbilden framifrån och bakifrån. Vill du ha fyra bakkanaler så är vi redan uppe i nio högtalare i öronhöjd.

Sedan tillkommer alla högtalare du ska ha i taket. Två är ett minimum, fyra är att föredra. Somliga vill helst utöka till sex takhögtalare för att få ett ännu större och mer sömlös halvklot av ljud runt sig.

Front wide används bara lite

Om du tittar på mycket innehåll med Dolby Atmos bör du veta att ganska lite film och musik som använder front wide-kanalerna. De kommer därför att vara tysta för det mesta, om du inte väljer en DSP-ljudprofil i processorn. Vilket du naturligtvis kan göra med Marantz AV 10.

Personligen föredrar jag att låta ljudspåret vara ljudspåret och accepterar att de extra fronthögtalarna oftast inte spelar med. Av samma anledning tycker jag att om det är några högtalare som jag skulle kunna hoppa över helt så är det dessa. Jag skulle hellre använda extra förstärkarkraft till front- och centerhögtalarna.

Jag lekte med de breda frontkanalerna när jag testade Denon AVC-A1H, vilket fungerar när det fungerar. Men den här gången vill jag i stället ha sex högtalare i takhöjd. För att vara säker på att alla kanaler är igång hela tiden. Sammanlagt tretton kanaler, plus en subwoofer.

Procella plus lite till

Vi har inte tretton högtalare i vårt fasta system. Som består av sju Procella P6 THX-högtalare, plus en Procella P15 AMP-subwoofer med slutet kabinett. Och två potenta 15-tummare. Dessutom har vi ett par fasta Martin Logan Motion SLM i taket som Atmos-kanaler.

För att bygga ut med högtalare måste du vara kreativ. Alla våra surroundhögtalare är monterade högt upp på väggen, från en tid då immersive inte var ett begrepp och Dolby Atmos inte fanns. På den tiden skulle surroundhögtalarna sitta högt ovanför lyssnaren för att skapa en bättre atmosfär med vanligt 5.1- och 7.1-surroundljud.

Vad jag gör i stället är att låta Procella-högtalarna spela Atmos-kanalerna. Sedan sätter jag fyra högtalare på stativ i öronhöjd, under Procella-högtalarna. Eftersom jag inte har tillgång till samma typ av högtalare hela vägen runt använder jag vad som finns. JBL L52 Classic som surround, B&W 705 S3 som bakre surround.

Helst ska man naturligtvis ha samma högtalare till alla kanaler. Men det är faktiskt inte så viktigt, eftersom rummet ändå inte kommer att behandla alla högtalare på samma sätt. Det är viktigare att par för par är identiska. Detta gör det också möjligt för oss att testa hur väl processorns inbyggda rumskorrektion fungerar. Den anpassar nämligen ljudet från alla högtalare så att det matchar så bra som möjligt.

Kraftverket AMP 10

AV 10-processorn är både flexibel och användarvänlig. Och det är faktisk effektförstärkaren AMP 10 också. Välj mellan obalanserad RCA och balanserad XLR, så kan du mixa och matcha. Till exempel balanserat till frontarna och obalanserat till surround- och takhögtalarna.

Dessutom finns det en omkopplare till varje förstärkarkanal. Använd en omkopplare för att välja mellan normal, bi-amp eller bryggat (förkortat ”BTL” på baksidan). Bi-amp och bryggat läge kombinerar två kanaler till en, så kom ihåg att koppla signalkablarna till varannan ingång.

Bi-amping separerar diskant från bas på högtalarna och kan ge renare ljud. Plus pyttelite extra kraft, men det är inte huvudpoängen. Detta kräver dubbla högtalarkablar ut till högtalarna.

Bryggkoppling kombinerar i stället två förstärkarkanaler till en, vilket fördubblar effekten till högtalarna. Då behövs bara en högtalarkabel.

Enkel men avancerad installation

Att koppla upp förstärkarkombinationen tar lite tid, men det beror bara på att det är många kablar. Det är egentligen väldigt enkelt, så länge man håller tungan rätt i mun. Om du ska bryggkoppla måste du bara se till att du använder den röda kontakten på båda kanalerna som ska slås ihop och låter bli den vita.

Jag väljer att brygga frontarna och centerkanalen, för att få bättre dynamik i dem. Resten av högtalarna kopplas enkelt. Jag använder helst balanserade XLR-kablar till allt, för att veta att signalen har lägsta möjliga brusgolv. Detta är särskilt viktigt för subwoofern, där kabeln hos mig är längre än 10 meter.

Släpp lös monstret!

När allt är uppkopplat och kalibrerat, vilket faktiskt är väldigt enkelt med Audyssey, är allt dukat för något av det allra, allra häftigaste jag har hört i vårt testrum.

Första scenen i Från västfronten intet nytt på Netflix börjar med en panorering över en skog, där man hör den svaga vinden susa i träden. Med Marantz-förstärkarna känner man sig närvarande, som om man själv är i skogen med vinden över och runt sig.

Med alla tretton högtalarna i drift blir ljudbilden väldigt sammanhängande, även om man flyttar från en sittplats till en annan. Och surroundhögtalarna av olika märken och modeller har Marantz blandat in. Skillnaderna har jämnats ut så att högtalarna låter som en samspelt enhet.

Sex högtalare ovanifrån i stället för fyra ger bättre upplösning över själva rymden i ljudbilden. Kulor som viner genom skogen och landar i en hög med frusna ger en större känsla av att flyga genom rummet där vi sitter. Skillnaden är långt ifrån natt och dag, men när man väl har investerat i en förstärkarkombination som denna finns det ingen anledning att inte gå hela vägen.

Musik i alla kanaler

Det är inte bara filmljud som kräver ljud från alla håll. Nu för tiden går det också att få helt sällsynta musikupplevelser kodade i Dolby Atmos. På en nivå som kan få även inbitna tvåkanalsentusiaster att fälla en tår.

Ta till exempel Tuvayhun med Kim André Arnesen, ackompanjerad av Nidarosdomens flickkör och Trondheimsolisterna. En vacker inspelning som verkligen briljerar i Dolby Atmos. Djupa orgeltoner och luftiga soliströster. Kyrkans klang breder ut sig i rummet, utan att någonsin tappa fokus på placeringen av instrument och röster. Den tredimensionella scenen är enorm och massor av klang sprider sig över och runt lyssnaren.

Allting återges ännu mer nyanserat än med den fantastiska integrerade Denon AVC-A1H. Som fortfarande står uppkopplad i vårt testrum så att vi kan jämföra fram och tillbaka. Det är ingen enorm skillnad, men Marantz-kombon har ännu bättre dynamik, det finns mer liv och kontroll i ljudeffekter, samtidigt som man känner tystnaden mellan utbrotten bättre. Och så finns det ännu lite mer kraft i allt när man spelar högt. Vilket man snabbt blir väldigt lockad att göra.

Sagolik i stereo

För musik i stereo har processorn ett inbyggt HEOS-användargränssnitt med musikströmning. Många streamingtjänster stöds, inklusive Tidal Connect som låter dig spela musik direkt från Tidal-appen.

Även här är ljudet ännu bättre än med Denon. Jag hade kanske trott att effektförstärkaren skulle ha ännu mer krut, för om man till exempel kopplar in en Hegel H20 till frontkanalerna så får man ännu mer tryck i golvhögtalarna Bowers & Wilkins 702 S3. Som jag här använder i stereo.

Själva ljudkvaliteten går det däremot inte att klaga på. Det vore en lögn att säga att jag saknar någonting i musikupplevelsen.

Audyssey MultEQ XT32

Processorns menysystem är överskådligt och autokalibreringen med Audyssey är otroligt enkel. Här ska det kalibreras för åtta mikrofonplaceringar (inte åtta sittplatser!) och bäst resultat får du om du centrerar alla mätningarna runt platsen i mitten. Instruktionerna säger att varje mätning ska vara inom 60 cm från föregående, själv använder jag 40 cm efter ett samtal med vår kalibreringsexpert Gorm Sørensen. Det är också önskvärt att inga av mätningarna görs längs samma axel. Alla platser ska därför ha lite olika höjd på mikrofonstativet.

När alla kalibreringar är gjorda är det egentligen bara att sätta på en film från din streamingenhet eller Blu-ray-spelare, så behöver du egentligen aldrig gå in i menyn igen.

Jag skulle ändå rekommendera att du går in och efterjusterar avstånd och ljudnivåer. Om du har sett till att alla högtalare är symmetriskt placerade i förhållande till sittpositionen så kan det ändå hända att Audyssey har ställt in lite olika avstånd. Kontrollera därför att vänster och höger front, vänster och höger surround, och så vidare, har samma parvisa avstånd i inställningen. Då får ljudbilden bäst fokus.

Om du älskar ljudet i dina fronthögtalare kan du välja klangkaraktären som heter L/R Bypass. Då anpassas resten av högtalarna efter deras klang. Eller så kan du välja Audyssey Reference, som ger det ljud som Audyssey anser är bäst. I vårt rum tycker jag att det fungerar bäst. Men jag hade gärna velat ha fler förval för klangkaraktär. Här skulle Audyssey kunna lära sig av Lyngdorf RoomPerfect, som har många fler valmöjligheter.

Dirac Live

Ännu mer avancerat än Audyssey är Dirac Live, som också stöds av processorn. Observera att detta kräver en licens, som du måste betala 300 dollar för. Dessutom krävs mätmikrofonen UMIK-1 från miniDSP som kostar en dryg tusenlapp.

Du måste därför vara helt säker på att du vill använda Dirac innan du betalar för det. Du behöver också en PC eller Mac för att göra installationen. Mer avancerat, mindre användarvänligt. Men det kan ge ett bättre resultat. Observera att jag inte har använt Dirac i detta test.

Marantz AV 10 och AMP 10: Slutsats

Marantz AV 10 och AMP 10 är en sällsynt förstärkarkombination. För det första är den oerhört avancerad, för de allra kräsnaste användarna. För det andra är den mycket mer användarvänlig än man är van vid i highend-segmentet. Den är lekande lätt att koppla in och man blir guidad hela vägen och kan nästan inte hamna fel.

Det finns mer än tillräckligt med kraft för att nästan spränga lyssningsrummet. Även om de allra kräsnaste nog skulle kunna tänka sig ännu lite mer muskler.

Det är naturligt att jämföra med den integrerade Denon AVC-A1H. Marantz är bättre, men det skulle bara fattas annat med tanke på det dubbla priset. Man behöver ett helt gäng kablar också, vilket kan höja priset en hel del, beroende på hur högt man lägger ribban.

Denon-förstärkaren kan göra exakt samma sak. Men Marantz gör det bättre. Visserligen inte dubbelt så bra, men i den här klassen är varje liten förbättring dyr. Väldigt dyr. Och Marantz har använt budgeten på ett superbt sätt. Bravissimo!