TEST: Henry Audio DA 256

Det finns inte många norska tillverkare av hi-fi-elektronik, men bland dem som har gjort sig ett namn är Henry Audio. Designern Børge Strand-Bergesen började som DIY-entusiast med en digitalomvandlare som byggde på en USB-krets med öppen källkod. Detta har sedan dess utvecklats till ett fullvärdigt företag.

Efter flera framgångsrika DAC:ar som endast har haft USB-B-ingång tar Henry Audio ett stort steg framåt med DA 256. Fortfarande med USB-B, men nu även med två optiska ingångar och en koaxial, samt en praktisk USB-C-ingång på fronten. 24-bit/192 kHz är den maximala upplösningen, som DAC:en stöder på alla ingångar. Personligen har jag aldrig orkat sätta mig ner och försöka höra skillnaden mellan 96, 192 och 384 kHz, och har för länge sedan kommit fram till att det finns andra saker som är viktigare.

Det mest iögonfallande är dock det kraftigt uppgraderade kabinettet, i borstad aluminium med trädetaljer. Designen är gjord av Suzanne Arnesen, en norsk industridesigner som har gjort ett viktigt arbete inom tillämpad estetik. Hennes forskning visar att en produkts estetiska utformning kan ha en stor inverkan på hur vi uppfattar dess kvalitet och prestanda.

Praktisk USB-C på fronten

USB-C-ingången på framsidan är ett särskilt smart drag. Med en helt vanlig USB-C-kabel kan du ansluta din mobiltelefon – ja, även nyare iPhone-modeller – och få högupplöst ljud (upp till 24-bit / 192 kHz) direkt ut till stereoanläggningen. Du behöver då ett streamingabonnemang med högupplösta musikfiler, som Apple Music, Tidal eller Qobuz. Bortsett från det fungerar allt lika enkelt som det låter, helt enkelt plug-and-play.

Det finns förresten ingen ingångsväljare här, DAC:en väljer automatiskt den ingång som används. Vill du byta till en annan ingång måste du först avbryta signalen från produkten som används.

Det är värt att notera att alla ingångar – inklusive de optiska och koaxiala – fungerar med ström från USB-B-porten på baksidan. Du behöver ingen extern strömförsörjning för att använda någon av ingångarna. Faktiskt kan DA 256 drivas av en enkel mobilladdare ansluten till USB-B-porten, även utan anslutning till PC eller Mac.

Ljudet från Henry Audio DA 256

För att testa DA 256 mot konkurrenterna ställde jag den mot den mycket dyrare HiFi Rose DAC RD160, men också mot den utgångna Hegel HD30 och inte minst mot den billiga Grace Standard DAC Balanced, som tagits fram i samarbete med Drop.

Förstärkaren är den eminenta Musical Fidelity Nu-Vista 800.2, som driver de kompakta Dynaudio Evoke 20. Högtalarna är mycket billigare än förstärkaren, men oj vad de fungerar bra ihop! Sedan lyssnar jag också mer intimt, genom Auralic Taurus hörlursförstärkare och Sennheiser HD 800S.

Jag börjar med elektrisk musik från Marie Noreger. Låten A Little Shy med gästsångerskan Nedja Bosaida har elektroniska beats med korta, koncisa trumrytmer och en fyllig basgitarr som groovar vackert i botten. Henry Audio lyfter verkligen fram rytmerna här. I jämförelse fungerar inte alla filterinställningar på HiFi Rose lika bra (inställningen ”Short Slow” gör det). Å andra sidan tar HiFi Rose fram fler nyanser i cymbalerna, vilket kommer fram särskilt bra genom Sennheiser-hörlurarna. Hegel DAC känns något mer dynamisk, men skillnaderna är inte så stora. Grace Standard DAC låter å andra sidan platt och livlös jämfört med Henry Audio.

Nathaniel Rateliff är en singer/songwriter med konstant blues. Gitarrsträngarna på All or Nothing klingar stort och naturligt, och basgitarren har en glöd över sig. Att HiFi Rose får Dynaudio-högtalarna att ge ett djupare ljud än vad Henry Audio gör är väntat, men än en gång blir jag nästan knockad till marken av Henry Audios taktfasthet.

Detta är särskilt tydligt på Attention av Doja Cat. Hennes röst är superfokuserad i mitten av ljudbilden, och när den motfasas i refrängen för att skapa en drömlik bredd drar Henry Audio den längre ut från resten av ljudbilden än jag är van vid. Hela tiden spelar basgitarren i botten och bastrumman slår tungt och fysiskt.

Det här är ett stort steg upp från föregångaren, som också kostade en tredjedel av den nya DA 256. Men här får du också fler ingångar, vilket måste ta på sig en del av skulden för prisökningen.

Med extern strömförsörjning

För att få det allra bästa ur DA 256 kan du överväga en extern strömförsörjning. Denna är inte nödvändig för att DAC:en ska fungera – alla ingångar fungerar fint med ström från USB-B – men en separat strömförsörjning kan lyfta ljudkvaliteten märkbart. Du kan ta det hela vägen och köpa en från Sbooster, till exempel, men det hjälper också med en helt vanlig 12-volts strömförsörjning. Finurligt nog finns det två strömingångar av olika storlek (de två vanligaste), vilket gör det lätt att hitta en som passar. Se bara till att den är mellan 8 och 16 volt, och att den inte avger brummande ljud. Sådant är irriterande.

Själv upplevde jag en större och mer fokuserad ljudbild med extern strömförsörjning – även när jag använde USB-kabel – så att DA 256 i högre grad utmanade den dyrare Hegel-DAC:en när vi talar om rytm, men också luft och upplösning.

Slutsats

Henry Audio DA 256 är ett rejält steg uppåt för den norska tillverkaren. Tidigare har Henry Audio varit kända för enkla, prisvärda USB-DAC-enheter med mycket bra ljud för pengarna. Med DA 256 har ljudkvaliteten höjts ytterligare ett snäpp, och det hela levereras i ett mer påkostat paket med betydligt fler anslutningsmöjligheter.

Ljudet är fortfarande den stora styrkan: taktfullt, rytmiskt exakt och med en auktoritet i basen som får musiken att flyta naturligt. Jag tycker fortfarande inte att ljudbilden är riktigt lika luftig och stor som hos vissa konkurrenter i den verkliga high-end-klassen, men den ligger långt över vad jag förväntar mig i prisklassen.

En annan trevlig funktion är USB-C-ingången på framsidan, som gör det enkelt att ansluta en mobiltelefon och få ut high-end-ljud ur anläggningen. Det här är en smart funktion som fler borde ta efter. Aldrig mer Bluetooth!