Med Hegels nya H150 hårdnar det till sig premiumklassen för integrerade förstärkare med streaming. Den är i gott sällskap. Rotel, Marantz och Yamaha är bara några av många som har produkter i motsvarande prisklass.
Även om Hegel H150 egentligen ersätter den åldrande H120 så är den mycket lik den nyare H190V.
Rent tekniskt är H150 byggd på samma plattform, och precis som den starkare och dyrare modellen har H150 en skivspelaringång för MM-pickuper.
Den har också något annat som inte är riktigt lika vanligt: en USB-ingång för en SSD, hårddisk eller ett minneskort med musik. Det har inte H190V.
Men i övrigt är de ganska lika. Effekten är lägre i H150, som lämnar 2 x 75 watt jämfört med storebrors 2 x 150 watt. Det som verkar vara en stor skillnad i effekt visar sig däremot vara mindre än väntat.
Här finns ingen antenn för trådlös streaming. Det görs i stället med trådbundet nätverk direkt i förstärkarens Ethernet-ingång på baksidan. Förstärkarens inbyggda streamingplattform stöder AirPlay 2, Google Cast och DLNA, samt de mest intressanta streamingtjänsterna som Spotify, Tidal och Qobuz. I skrivande stund håller förstärkaren på att bli Roon Ready också.
Förstärkarens inbyggda DAC stöder upp till 24-bitars/192 kHz ljud, och med analoga in- och utgångar kan man koppla in analoga ljudkällor och en separat effektförstärkare. En digital utgång gör det också möjligt att koppla in en extern DAC, eller en koaxial överföring till en aktiv högtalare, om så önskas. Den ena av de två optiska ingångarna kan användas med en TV. Då sätts förstärkaren på när man sätter på TV:n och sedan växlar förstärkaren till Optical 1. Man kan också styra förstärkarens volym med fjärrkontrollen till de flesta nyare TV-apparater.
Streaming och mycket annat kan styras från Hegel-appen i mobiltelefonen eller från fjärrkontrollen som följer med lådan.
Under locket på Hegel H150
Djupet är bara 35 cm, så förstärkaren får plats på de flesta hyllor. Trots krympta mått hittar man mycket av tekniken som finns i den större H190V.
H150 använder SoundEngine 2-tekniken som vi känner igen från andra Hegel-förstärkare. Den ska ta bort förvrängning och sänka brusnivån och har blivit ett varumärke för Hegel-förstärkare.
Dämpfaktorn anges vara mer än 2 000, vilket indikerar att förstärkaren har god kontroll över framför allt basen. Den klarar av att leverera all sin effekt stabilt ända ner till 2 ohm, enligt Hegel som också lånat den digitala tekniken från sin CD-spelare Viking.
Strömförsörjningen är tvådelad, precis som i H190V, men kondensatorkapaciteten är bara 2/3 av H190V:s, och kretskortet till phonosteget är en förenklad version av det som sitter i H190V.
USB-minne och MM-ingång
Förstärkarens skivspelaringång stöder bara Moving Magnet-pickuper, eller pickuper med hög utspänning. Här finns inga justeringsmöjligheter, man kopplar helt enkelt in kabeln, sätter fast jordkabeln och sänker ner pickupnålen i spåren.
På vissa marknader är musik på USB-minne eller hårddisk mycket populärt. Det är anledningen till att H150 stöder USB-Drive, som det kallas. Musiken styr man från appen och om det finns en table of contents till musiken kan man se vad som spelas på OLED-skärmen.
Nämnde jag streaming?
Det kan man inte göra om man streamar från exempelvis Spotify eller Tidal. Då står det Network på skärmen, plus vald samplingsfrekvens. Men man ser förstås allt man behöver i appen. Där har man också tillgång till internetradio, poddar och streamingtjänster.
Med AirPlay och Google Cast kan man lägga till H150 i ett Apple- eller Android-universum – Apple Home eller Google Home – och Roon-användare kommer som sagt att kunna lägga till en Roon-klient så småningom.
Konkurrenter
Den utgående H120 är knappast någon relevant jämförelse längre. H150 är nästan 50 procent dyrare och hamnar i en prisklass där de närmaste konkurrenterna kommer från Rotel, Yamaha och Marantz.
Rotel RAS-5000 har en stor färgskärm, HDMI-ingång för TV-ljud, Bluetooth- och wifi-streaming, digitala ingångar och mer än tillräckligt med kraft för de flesta högtalare. Men den saknar skivspelaringång. Det har Yamaha R-N2000A. Som också har inbyggd radio förutom DAC och streaming. Marantz Model 40n kostar lite mindre och har en mer påkostad design och fler anslutningar. Skivspelaringång och digitala ingångar finns på plats, dessutom är streamingplattformen HEOS integrerad.
Referensklass
En direkt jämförelse med H190V gav ett överraskande resultat. Med ett par KEF LS50 Meta var skillnaden i ljudkvalitet påtagligt liten. KEF-högtalaren är en av de bäst balanserade i sin klass och i allra högsta grad kapabel att avslöja skillnader i ljudet från förstärkare och ljudkällor.
Men i Aaron Parks Parks Lope lät de två förstärkarna så lika att inte gick att hitta betydande skillnader. Det ändrade sig en smula med Sudan Archives Come And Find You. Den har en tung basrytm och mycket slagverk längst ned, och där tycker jag att den dyrare H190V har mer dynamisk kapacitet, särskilt i basen.
Så var det definitivt i See See Bop. En massiv ljudbild fyllde rummet och det dundrade av gitarrer, bas och trummor. När jag vred upp volymen var det ingen tvekan om att den kraftfullare förstärkaren hade bättre kontroll, fokus och dynamisk kapacitet.
Men det är också allt den har.
H150 levererar nämligen en ljudbild vars signatur är nästan på pricken lik den från H190V. Jämför man med en Marantz Model 40n får man mer kraft och en tuffare basåtergivning. Marantz-förstärkarens vackert varma klang är insmickrande i sig, men ljudbilden är inte lika öppen och inte heller lika skarpt fokuserad.
Rotel-förstärkaren saknar inte kraft, men basåtergivningen är mer behärskad än från H150, vilket gör att de små KEF-högtalarna sträcker sig lite extra djupt ner i basen.
Med H150 och de golvstående Scansonic M20.2 fick jag en extremt precist fokuserad ljudbild, som med Bob Dylans The Man In The Long Black Veil skapade en av de mest övertygande surroundeffekterna jag hört från två högtalare i vårt testrum.
Förstärkaren har inte oändligt med kraft, men mer än tillräckligt för att de relativt effektkrävande Scansonic-högtalarna ska kunna utnyttja hela sin potential.
I Andrew Birds Blood skär gitarren genom luften och rytmen från slagverken återges med oklanderlig precision. Det finns verkligen inte mycket att sätta fingret på här. Ta Zac Browns och självaste Dolly Partons Butterfly. Vokalharmonierna kommer att ge dig gåshud eftersom känslan av att vara mitt i studion under inspelningen skapar en trovärdig realism som gör precis vad seriös hifi ska göra: ta dig närmare musiken.
Slutsats
Med streaming, DAC, skivspelaringång och USB-Drive är H150 Hegels mest kompletta integrerade förstärkare. Och enligt min mening det bästa köpet av dem alla. Den spelar i cirklar runt H95 och dess föregångare H120, och om man inte behöver den extra kraften från en H190V så är det inget att fundera på. Bättre ljud får man inte från någon integrerad effektförstärkare vi känner till i den här prisklassen.
