Man hör ofta från hifi-tillverkare – och vi säger det själva också – att målet är att återge musiken så opåverkad som möjligt, från ljudkällan hela vägen genom signalkedjan och ut till lyssnaren. För att komma närmare artisten och allt det där. Men varför låter då alla hifi-produkter olika? En tillverkare har en viss klangbalans och en annan har valt en annorlunda väg. Ändå kan båda hårdnackat hävda att musiken släpps fri och att den och äntligen kan höras ”så som artisten tänkte att den skulle låta”. Eftersom de har uppgraderat diskantdomen med ett nytt och spännande material, bytt ut en basreflexport mot ett passivt baselement eller jag vet inte vad.
Om vi tittar på vad som händer i TV-världen så är målet för de bästa TV-apparaterna att visa bilden exakt så som innehållet gjordes färdigt under efterproduktionen. Tillverkarna konkurrerar högljutt om att ha den bäst kalibrerade och mest exakta bilden. En TV-bild som mest liknar monitorerna som film- och TV-studiorna använde under produktionen. Det innebär också att färgåtergivningen på de bästa TV-apparaterna är i det närmaste identisk. Men i hifi-branschen ser vi inte samma sak, där försöker man i stället sig på en tolkning. Det har blivit en sport att låta så ”musikaliskt” som möjligt, vad nu det ska betyda.
Trogen inspelningen
Men om man verkligen vill höra musiken så som den spelades in, varför inte använda samma utrustning som ljudteknikerna faktiskt har när de rattar in ljudet? Ja, jag pratar om studiohögtalare. Även kallade studiomonitorer.
Nackdelen med många studiomonitorer är att de är små och ganska kraftlösa och därför inte passar särskilt bra som högtalare i ett vanligt vardagsrum. De flesta är nämligen gjorda för närfältslyssning, alltså att stå alldeles framför ljudteknikern, på skrivbordet eller på kanten av ett mixerbord. Då behöver de inte kunna spela högt och potent, för ljudet är ändå så nära. Ett par watt räcker, så länge högtalarna spelar linjärt och dynamiskt på en meters håll.
Ska du använda studiohögtalare på tre-fyra meters håll i ett vardagsrum, och med ljudtryck som motsvarar en ordentlig hifi-anläggning, så krävs det tyngre grejor än ett par närfältsmonitorer. Och det är därför Genelec 8361A har fångat min uppmärksamhet.
Alla Genelec är lika?
Genelec hävdar själva att alla deras högtalare har samma ljudbild och ljudkvalitet. Det som skiljer de minsta och billigaste från de största och dyraste är helt enkelt basrespons och kraft. Men vi vet att ett kraftfullare hifi-system ofta låter större och mer oansträngt även på lägre ljudnivåer. Och dessutom att en djupare och mer kraftfull bas även bidrar till en större ljudbild med subjektivt bättre upplösning. Ungefär som att en TV med djupare svärta automatiskt framhäver ljusdetaljer, så att en mörkare natthimmel får fram fler stjärnor. Kontrast är med andra ord A och O.
Stora studiomonitorer
Vilket leder oss till Genelec 8361A. Ett par välvuxna aktiva studiomonitorer på 1000 watt, gjorda för större studior där det inte duger med ett par små dvärgmonitorer.
Genelec vill också uppfylla behoven hos ljudtekniker som letar efter ett par närfältsmonitorer med djupare bas och större dynamikresurser än man hittar i de minsta högtalarna. Inte minst behöver tekniker som mixar ljudet i klassisk musik något som fixar allt från de tystaste passagerna till de mest extrema dånen från kanoner.
Koaxialhögtalare
Genelec har därför utvecklat högtalarserien The Ones, som är högtalare som fungerar lika bra på nära håll som på långa avstånd. Det här är trevägs koaxialhögtalare med bas, mellanregister och diskant monterad på samma axel. Diskantelementet sitter i mitten av mellanregistret, som i sin tur har två baselement bakom sig. Dessa sitter monterade på en extra baffel bakom frontplattan, symmetriskt ovanför och under mellanregistret. Eftersom de är ovala och ligger horisontellt så sticker de ut lika mycket utanför mellanregisterelementet, så att om högtalarna läggs ned eller står upprätt så har basarna ändå samma fasmässiga utgångsläge.
Punktkälla
En sådan här koaxialhögtalare har två uppenbara fördelar. För det första har du en äkta punktkälla, där alla frekvensregister kommer från exakt samma axel. Oavsett var lyssnaren befinner sig i förhållande till högtalarna. Detta betyder samma frekvensrespons oavsett om du sitter en halvmeter eller tio meter bort. Beroende på hur rummet ser ut, naturligtvis.
För det andra kräver en sådan högtalarkonfiguration en mindre frontbaffel än när flera element ska placeras ovanför varandra. Alltså kan man utforma ett kabinett med den bästa frekvensåtergivningen, utan att tänka på hur stor baffeln måste vara. Genelec har dessutom valt att ge baffeln mjuka kurvor, som går i ett med resten av kabinettet. En så kallad ”oändlig baffel”, för att i största möjliga utsträckning förhindra diffraktioner som orsakar förvrängning. Särskilt i diskantregistret.
Arvtagare till gammal favorit
Helt nya 8361A är den största modellen i The Ones-serien. Den är en direkt arvtagare till Genelecs allra första och största koaxiala trevägshögtalare, den nu tio år gamla 8260A. Som jag älskade när jag testade 2010 och som fungerar lika bra i dag som den gjorde då. Den var verkligen något helt speciellt.
8260A hade inte koaxial placering av 10-tumsbasen, som var mer traditionellt monterad under mellanregisterelementet. Inte särskilt viktigt, men det kunde nog orsaka lite svårigheter med basresponsen för tekniker som satt väldigt nära om högtalarna var placerade horisontellt.
Detta ska nya 8361 ändra på med hjälp av komplett koaxial princip, precis som resten av The Ones-serien. Den lägger sig alldeles ovanför 8351A, som vi också tyckte lät fantastiskt.
Kabinettet är lika stort som i 8260A men de två ovala baselementen är större än i lillebror: vart och ett av dem är 10,5 x 5,5 tum.
Klass D
Föregångaren 8260A hade en 150-watts förstärkare till baselementet men nu har effekten stigit till 700 watt! Totaleffekten är en hel kilowatt … Som ett resultat av detta har maximala ljudtrycket ökat med 5 dB, från 113 till 118 dB! Fortfarande med överskott till de svåraste transienterna, där det finns ytterligare 6 dB till förfogande.
För att åstadkomma detta har 8361A fått modern klass D-förstärkning, till skillnad från sin föregångares traditionella klass AB-princip. Detta är mer effektivt, vilket förklarar den höjda effekten.
Men för ljudtekniker som har processorer, klanger, kompressorer, noise gates och andra komponenter i signalvägen, kan elektromagnetiskt RF-brus bli ett problem med switchade strömförsörjningar. Genelec bedyrar att de har lagt kretsarna noggrant och även stoppat i extra elektromagnetisk (EMC) filtrering.
För hifi-entusiaster kan rädslan för klass D vara att musiken låter mindre upplöst och lite hårdare i kanterna än med klass AB. Men min kollega Audun Hage hittade ingenting att klaga på när han testade 8351A för några år sedan.
Storhetens ögonblick
8361A är stora, tunga och ser ganska vulgära ut som närfältsmonitorer på skrivbordet. Jag kan dock ändå tänka mig att en del ljudtekniker kommer att använda dem på det sättet, och när man man river igång musiken så har jag inga problem att förstå varför. Tvärtom! Maken till explosivitet …
Just nu har jag ingen ljudkälla med digital AES/EBU-ingång, utan använder i stället koaxialutgången på Teac NT-505 genom en XLR-adapter. Jag vill nämligen inte koppla in analogt, eftersom det ju ändå A/D-omvandlas inuti högtalarna. Även om Genelec hävdar att det inte gör någon skillnad. Under alla omständigheter är kortast möjliga signalväg alltid målet.
Explosiv gåshud
Minnena från 8260A kommer tillbaka som ett bombnedslag, jag sitter och häpnar över hur korrekt högtalarna låter på samma gång som de lyckas få med allt som är roligt. När man pratar om högtalare som låter korrekt så kan man lätt tro att det låter tråkigt. Och visst, med dåligt producerad musik så gör det det. Men sätt på James Bond-låten No Time To Die med Billie Eilish och gör dig redo för gåshud i kubik.
Billies röst är i centrum på den mörka balladen, och den är känslosam och nära. Med mycket mer klang från bröstkorgen än i en del andra låtar, där är mer känd för nästan viska fram sången. Och den stora, gasformiga ljudbilden där alla detaljer svävar transparent i luften – som ett hologram – är rent nervpirrande. En fjärran trumpet med lång efterklang suger in oss rakt i James Bond-universum, och jag blir bara sittande och lyssnar på hela låten. Eftersom jag känner mig som förflyttad till ljudteknikervärlden sitter jag helt plötsligt och tänker att jag personligen skulle ha dragit upp sången ett par decibel längst upp i toppen för att ge den mer luft – fast det är väldigt bra att det inte är jag som har rattat ljudet på den här låten. Det hade nog blivit skit.
Walking in the Air med Aurora ger samma typ av gåshud, men här är rösten ljusare och har mer luft. Även här hör jag allting. Ljudbilden är så stor, sammanhängande och … rätt.
Men man köper inte stora högtalare för att bara lyssna på – eller mixa – lugna ballader. Dags att rocka lite. Pearl Jam har nyss gett ut en ny låt, Dance of the Clairvoyants. Mer discoaktig än på grunge-tiden, men trumrytmerna är tuffa och den distade basgitarren gör den lite skitigare. Genelecarna återger allting utan att sluddra. Här får man en mer direkt ljudbild, inte riktigt lika stor och svävande. Eftersom högtalarna helt enkelt återger musiken som den faktiskt är inspelad. Allt låter annorlunda, det finns ingen egenklang här.
Rumskorrektion
Genelec har ändå tagit hänsyn till att inte alla ljudtekniker eller musikälskare har lika bra förutsättningar. Varken när man pratar akustik i rummet eller underlaget som högtalarna står på. Om de står på ett resonerande skrivbord med ihåliga lådor kommer det att ha en annan klang än om de står på stativ. Även om de står på hur mycket gummiunderlag som helst.
Därför har Genelec utvecklat rumskorrektionssystemet Smart Active Monitoring, eller SAM. Det består av en processormodul (GLM 3.0) som kopplas till Mac eller PC via USB. Därifrån görs anslutningen till högtalarna med nätverkskabel.
Efter att ha laddat GLM-programvaran och monterat högtalarna där de ska stå är det bara att placera mikrofonen på lyssningsplatsen och trycka på start. Då körs AutoCal, som mäter frekvensresponsen i rummet och gör de nödvändiga justeringarna som behövs för att få en neutral ljudbild. Man kan välja mellan att korrigera båda högtalarna separat eller tillsammans och om man vill göra en eller flera mätningar för att få önskat resultat.
Det är väldigt enkelt att använda, men kräver alltså en laptop. Priset för GLM 3.0 är ungefär 3 500 kronor.
Vad gör korrigeringen?
Om du har ett bra rum från början så är det inte nödvändigtvis så mycket som händer efter korrektionen. För närfältslyssning tycker jag inte att det behövs. Men i vårt testrum, med ett lyssningsavstånd på 3,5 meter och med högtalarna placerade nära bakväggen, finns det en kraftig förstärkning runt 50 Hz som gör att det låter ganska grumligt. Detta blir bättre när högtalarna dras ut cirka 1,7 meter från väggen, men det är få som har en möjlighet att ha dem placerade så hemma. Och då får man problem med en stark dämpning runt 400 Hz, vilket ger mer tydlighet i basen fast på bekostnad av fyllighet och kropp. Har man en möjlighet att korrigera högtalarna är det bättre att ställa dem närmare väggen, där det blir mindre problem med utfasningar.
Å andra sidan blir färgning av ljudet ett större problem när högtalarna står intill väggen, men det är just vad rumskorrektionen tar hand om i hög grad.
Holy wow!
Det går snabbt att kalibrera högtalarna, det är bara att följa instruktionerna i datorprogrammet man laddar ner. När det är gjort är ljudet så linjärt som systemet kan få det. Man kan också välja mellan olika förinställningar, till exempel att ljudet rullar i toppen med 2 eller 4 dB. Eller välja att dämpa från basen (100 Hz) och uppåt, med 0,5 eller 1 dB per oktav. Allt detta förändrar klangkaraktären. Jag valde i stort sett antingen linjär respons eller att dämpa 0,5 dB per oktav. Man kan också göra sina egna inställningar, om man vågar.
Med högtalarna korrigerade efter rummet händer det saker och ting. Först och främst i basen, som stramar till sig och låter mer helhetlig. Överflödig fett tas bort, men det låter fortfarande inte sterilt. Bara klarare, större och mer rätt.
Det sprudlar helt enkelt om musiken! Lyssna bara på Maurizio Pollinis flygel när han spelar Chopins Nocturne i F Minior (Op. 55 nr. 1). Det finns så många klangfärger att man nästan kan dö för dem. Rummet är stort, allting hänger i luften.
Och om Ariana Grande passar din smak så fungerar det också oerhört bra – eller rättare sagt: de bäst producerade, minst komprimerade låtarna. Bad To You är inte så dum …
Slutsats
Jag minns att jag tyckte att 8260A var tämligen fulländade, och det är 8361A också. Dynamiken, klarheten, det är bara att böja huvudet i vördnad. Mitt enda klagomål på föregångaren var att musiken kunde låta lite grov när man vred upp ljudet. Och samma sak händer faktiskt med 8361A. Den kan spela ännu högre innan det händer, men hårdheten visar sig innan lamporna på fronten börjar blinka rött och varnar för att ljudet klipps.
Nu är vårt testrum på redaktionen ganska dämpat, så man måste dra upp ljudet lite högre än i ett normalt vardagsrum. De spelar mer än tillräckligt högt för de flesta, men det är något speciellt med riktigt bra ljud som gör att man bara blir sugen att dra på. Det kan man absolut med 8361A, missförstå mig inte! Men jag är en av de där miljöskadade personerna som liksom aldrig blir nöjda.
Vad Genelec gör är att återge musiken naturtroget mot inspelningen, med en vansinnig dynamik och renhet. Och med en häftig bas som sträcker sig tillräckligt djupt för att skaka los ordentligt. Vill du ha mer så kan du fundera på subwoofern W371A, som jag hoppas få testa snart. Med både en 14- och en 12-tummare bör den kunna erbjuda ett och annat!
Obs! Efter vårt test har det kommit en ny GLM-programvara, version 3.2.0. Högtalarna har också fått en ny programvara. Vi har inte testat någon av dem.
Ljud & Bild tycker
Dynamiken är extrem, ljudtrycket också. Ljudet är ärligt som få, från en äkta punktkälla. Rumskorrektionen ger extra anpassningar. Massivt utseende, gör sig dåligt i vardagsrummet. Grovt ljud när man spelar lågt.
Riktpris: 110000 kr
Specifikationer
- Baselement: 2 st ovala 5,5 x 10,5 tum
- Mellanregister: 5 tum
- Diskant: 1 tum
- Förstärkare: Bas 700 W, mellanregister 150 W, diskant 150 W (klass D, peak)
- Ljudryck: 118 dB (124 dB peak)
- Frekvensomfång: 36–20 000 Hz (+/–1,5 dB), 30–43 000 Hz (–6 dB)
- Nätverk: Ethernet för fjärrstyrning och rumskorrektion
- Ingångar: AES/EBU (XLR), analog XLR
- Utgång: XLR, digital vidarekoppling
- Rumskorrektion: GLM V.3 Kit
- Upplösning: 24 bit/96 kHz
- Mått/vikt: 25 x 18 x 18 cm/7 kg
- Webb: genelec.com
1 reaktion på ”Genelec 8361A”
Skriv en kommentar
Vill du läsa hela artikeln?
Med LB+ Total får du tillgång till ALLT innehåll på Ljud & Bild och LB Home
Redan prenumerant? Logga inn.
-
Prova LB+ i 30 dagarBara 49:-
Förnyas efter 30 dagar, ingen bindningstid.
-
LB+ Total i 12 månBara 137.50 kr/mnd
Du sparar 288 :-
Vill du ha tillgång till enbart Ljud & Bild eller LB Home?
Klicka här för att beställa Ljud & Bild
Klicka här för att beställa LB Home
Hur bra är dessa mot Bowers formation duo och B&O Balance?