TEST: Fujifilm X-E5

Nu för tiden är det svårt att hitta en kamera som har tekniska begränsningar. Åtminstone när det gäller bildkvaliteten. Ständigt förbättrade bildsensorer och smartare bildbehandling har gjort att även billiga kameror är riktigt bra.

Man kan få lika bra bilder med en kamera för 10 000 kronor som med en för 50 000 kronor. Så länge man inte har speciella behov, till exempel extrem bild fotograferingshastigheter eller en autofokus som klistrar sig fast vid motivet, hur fort det än rör sig.

Så när det finns få tekniska begränsningar är det som återstår fotografens kreativa begränsningar. För om man överlåter det åt kameran att ta kontrollen blir bilderna därefter. Tekniskt perfekta, men kreativt tråkiga.

Kreativitet är inget som kommer på beställning. Man måste utmanas för att utvecklas, och vissa kameror är helt klart bättre på att utmana fotografens förmågor.

Fujifilm X-E5 är ett utmärkt exempel.

Gör ditt eget filmrecept

Den femte modellen i Fujifilms X-E-serie har tagit ett stort kliv framåt sedan föregångaren lanserades 2019. X-E5 är fortfarande en kompakt systemkamera som är överskådlig och enkel att använda.

Den påminner om X-E4, men både utsidan och insidan har fått omfattande uppgraderingar. På insidan sitter Fujis senaste 40-megapixlars X-Trans CMOS 5 HR-bildsensor, som vi känner igen från X-H2 och X-T5. Den är kopplad till Fujis senaste X-Processor 5 och har upp till sju stegs bildstabilisering.

X-E5 kan nå en bildhastighet på 8 eller 13 bilder per sekund, beroende på om man använder mekanisk eller elektronisk slutare. Den har också motivigenkänning med AI-teknik och djupinlärning, som känner igen motivet och ska vara bättre på att hålla fokus.

Om du vill kan funktionsknappen på framsidan aktivera digital zoom med 1,4 eller 2 gångers förstoring, naturligtvis med motsvarande beskärning av bildytan.

Men det är inställningshjulet med Fujifilms filmsimuleringar som är den coolaste nyheten. I stället för att trycka på knappar och bläddra sig fram till filmen man vill ha, finns det sammanlagt 20 filmrullar snabbt tillgängliga genom att bara att vrida

Siffran 20 är egentligen missvisande. Ratten har nämligen sex filmrullar eller simuleringar tillgängliga.

Fujifilm Provia är standardfilmen. Dessutom finns Velvia, Astia, Classic Chrome, Reala Ace och den svartvita filmen Acros. Väljer man Acros får man också tillgång till gula filter, röda filter och gröna filter. Som man använder för att ändra toner och kontrast i de svartvita bilderna.

Det är inte allt. Går man in i skärmmenyn så hittar man fler filmrullar. Där kan man välja Pro Neg Hi, Pro Neg Std, Classic Neg, Nostalgic Neg, Eterna Cinema, Eterna Blach Bypass, Monochrome (shv) och Sepia.

Dessa kan tilldelas FS1 till FS3, som finns på inställningshjulet för filmsimuleringar. Eller så kan man göra egna versioner som läggs på FS1 till FS3. Riktigt coolt. Om man vill ha en mer grovkornig svartvit film med mer kontrast, eller mattare färger med lägre skärpa, kan man fixa det själv.

Fujifilm X-E5 i handen

Det bör också nämnas att det går att filma i 4:2:2 med 10-bitars, 6K/30p och 1,23x beskärning eller 4K/30p utan beskärning. I 4K HQ-läge översamplar den från 6K.

Kamerahuset är betydligt mer solitt byggt än i föregångaren. Med en topplatta i fräst aluminium och greppvänliga inställningshjul i aluminium,

E-E5 har inget grepp att tala om, men det praktiska formatet gör att den fortfarande ligger bra i handen. Den integrerade vinklingsbara pekskärmen på baksidan har måttlig upplösning men korrekta färger och är skarp och ljusstark.

Sökaren är däremot relativt liten och har bara 2,36 Mp i upplösning, men den har en cool funktion: Classic Display, som är ett avskalat gränssnitt som påminner om sökarbilden i gamla analoga kameror. Den viktigaste informationen ligger placerad i rött under sökarbilden medan en nålarm simulerar exponeringsavvikelse.

Observera att skärmen stängs av när Classic Display är vald.

Med vippströmbrytaren på framsidan kan man välja en genomskinlig sökarbild med linjer som markerar bilden à la en optisk sökare, vilket visar vad som finns utanför själva bilden. Den här lilla vippströmbrytaren är programmerbar (håll och välj) och har även en liten programmerbar knapp i mitten.

Fujinon XF 23mm f2.8 R WR

Samtidigt som Fujifilm lanserade X-E5 släppte de även superkompakta Fujinon XF 23mm f2.8 R WR. Det lilla objektivet väger bara 90 gram, är vädertätat och finns precis som kameran i svart och silvergrått.

Det går inte att separat köpa förrän i december 2025 men då levereras det med ett motljusskydd. Något sådant ingår inte när man köper det i kit med X-E5.

Brännvidden motsvarar 35 mm och Fujifilm har lyckats klämma in 11 bländarlameller i det lilla objektivet för att åstadkomma en så mjuk bokeh som möjligt. Det är förvånansvärt skarpt, även vid bländare 2,8. Bokeh-effekten är mycket fin, och det är inte särskilt känsligt för ströljus eller ghosting. Det verkar vara i klass med det kompakta XF 23mm f2.0 (R WR), men är inte lika skarpt, inte ut mot kanterna heller, som dubbelt så dyra XF 23mm f1.4 (LM WR). Jämfört med uppdaterade XF 27mm f2.8 (R WR) är dock den nya 23:an skarpare, särskilt i kanterna och vid full bländare.

Med nya XF 23mm f2.8 är autofokusen snabb och ljudlös. Kameran hade få problem med att spåra rörliga motiv och detsamma gällde i stort sett när man filmade.

Det finns inget direktval av video på någon av inställningsrattarna. Man väljer videoinspelning med Drive/Delete-knappen på baksidan och sedan kan man göra sina videoinställningar och välja filmsimulering.

Bildkvalitet

6K-video med beskärning ger ett tätare utsnitt men både 6K- och 4K-video ser perfekt ut på vår 8K-referensskärm från Sony. Det förekommer ibland lite rolling shutter-effekt, men det är aldrig plågsamt.

Bildkvaliteten känner vi igen från andra Fuji-kameror med samma 40 Mp X-Trans-bildyta. Därför är det ingen som är förvånad över att vi – ännu en gång – hävdar att man inte får bättre bildkvalitet från någon annan kamera med APS-C-bildsensor i den här klassen. De flesta fullformatkameror får också se sig besegrade av den lilla Fuji-kamerans färgåtergivning och bilddynamik.

Bildbrus är helt frånvarande vid ISO 125, vilket är kamerans basvärde, först vid ISO 3200 dyker det upp lite brus i mörka delar av bilderna.

Jämfört med konkurrenter som Canon EOS R7, Sony a6700 och Nikon Z5II är det bara EOS R7 som är helt i klass med Fuji-kamerans bildkvalitet. Sony a6700 har aningen bättre fokusspårning och Nikon-kameran har bättre sökare och minst bildbrus av alla vid högt ISO.

Ingen av dem kombinerar hög bildkvalitet med samma kreativa möjligheter, i en lika behändig och användarvänlig kamera.

Slutsats

Om vi bortser från den blygsamma batteritiden, som enkelt löses med ett extra batteri, är prislappens X-E5:s största minus. För liknande pengar kan man få en Fujifilm X-T5 eller en Canon EOS R7 – men ingen av dem är lika resvänliga eller – vågar jag påstå – lika tillfredsställande att finslipa sina kreativa förmågor med. Tillsammans med nya XF 23mm f2.8 är X-E5 snudd på den perfekta resekameran, och mer användbar än en Fujifilm X100VI. Lägg till ett XF 16mm f2.8 och ett XF 50mm f2.0 i kameraväskan så har du ett mycket användbart resekit som varken tar plats eller kostar skjortan.