För några månader sedan testade vi TP-Link Archer BE230, som levererade Wi-Fi 7 till ett pris som alla hade råd med. Designen var klassiskt ”router-aktig” med taggiga antenner och en svart plastlåda som såg ut som något Batman kunde ha glömt på sitt nattduksbord.

Nu har vi fått tag på den mer sofistikerade storebrodern, Archer BE450. Och även om vi har att göra med två modeller som åtminstone namnmässigt tillhör samma serie så är upplevelsen helt annorlunda. Både visuellt och tekniskt.

Priset är i samma klass som lillebroderns. Men för de pengarna får man en maskin som, på papperet, springer cirklar runt den billigare modellen.

Aerodynamiskt prydnadsföremål

BE230 såg ut som ett verktyg men TP-Link har uppenbarligen haft med en livsstilsarkitekt i teamet när de designade BE450. Den är vit och har en lätt kurvig form som påminner om en modern spelkonsol som har krympt i tvätten.

Det finns inga synliga antenner. De fem antennerna är gömda på insidan. Allt ser väldigt bra ut och kommer garanterat att göra det lättare att få ett godkännande från sambon att placera routern där den gör mest nytta: mitt i vardagsrummet och högt upp.

En kul designdetalj är foten: Den kan antingen klickas fast på undersidan så att den står stadigt på en bänk. Eller användas som väggfäste, då passar den in i två skåror på sidan av routern.

10 gigabit på baksidan – och verkligheten i vägguttaget

Det mest uppseendeväckande med Archer BE450 är dock inte dess demonstrativt oansenliga utseende, utan baksidan. Där hittar man nämligen en Ethernet-port som stöder hela 10 Gbit/s. Det är en bandbredd som man i normala fall får gå upp mycket högre i pris för att få.

Dessutom finns det en 2,5 Gbit-port och tre vanliga Gbit-portar. I praktiken betyder det att man är framtidssäkrad den dag internetleverantören erbjuder hastigheter som är snabbare än ljuset.

Och just den dagen kan kännas lite avlägsen för de flesta av oss. I dagsläget finns det bara ett fåtal leverantörer som har snabbare än 1 Gbit-anslutningar för privatpersoner. Och i praktiken har många fortfarande en anslutning på en fjärdedel av detta. Detta gäller både i Sverige och hos våra skandinaviska grannar.

För oss andra med en ”normal” uppkoppling är porten alltså en smula overkill, men det är ju skönt att veta att flaskhalsen inte sitter i routern när det glöder om fiberkablarna någon dag i framtiden.

Det bör också sägas att om du hör till de få utvalda som faktiskt har 10 Gbit in i huset så kan du bara njuta av hastigheten trådlöst (routern har en maximal Wi-Fi-hastighet på 7 200 Mbit). Eftersom det bara finns en 10 Gbit-port kan du inte skicka signalen via kabel till din PC eller NAS i full hastighet. Men med tanke på priset vore det otacksamt att klaga.

Wi-Fi 7 på två band

Precis som lillebror BE230 har Archer BE450 en ”light-version” av Wi-Fi 7. Du får klara dig utan det nya, blixtsnabba 6 GHz-frekvensbandet, som annars är Wi-Fi 7-standardens största säljargument. Routern körs uteslutande på de välbekanta 2,4 GHz- och 5 GHz-banden.

Å andra sidan har hastigheten på 5 GHz-bandet skruvats upp, här är den upp till 5 764 Mbit/s. Det är exakt dubbelt så mycket som i lillebror BE230.

Även om 6 GHz saknas har man ändå nytta av Wi-Fi 7-tekniken MLO (Multi-Link Operation), som låter kompatibla enheter ansluta till både 2,4 GHz- och 5 GHz-banden samtidigt för att åstadkomma högre hastigheter och kortare fördröjning.

Installation och daglig användning

Installationen görs via TP-Links Tether-app och det är en process som har blivit så effektiviserad att man måste anstränga sig för att göra fel.

Archer BE450 stöder även EasyMesh, så om täckningen längst bort i huset är ett problem kan du utöka nätverket med en extra router eller extender från TP-Link.

En enda router klår hela mesh-systemet

Min största oro med den snygga, antennlösa designen var räckvidden. Skulle en enda, anspråkslös router med fem inbyggda antenner kunna tränga igenom tegel och betong och ge täckning i hela huset?

Lyckligtvis visade sig oron vara – i stort sett – ogrundad.

I vardagsrummet, på armlängds avstånd från routern, pressade Archer BE450 ut 695 Mbit/s ur anslutningens teoretiska Gigabit. Det är en rejäl hastighet som ger den en fin plats i router-startfältet, men det är ingen sensation. Mitt eget mesh-system Google Nest WiFi Pro levererar drygt 850 Mbps under samma förhållanden.

I köket bredvid vardagsrummet höll sig hastigheten på imponerande 591 Mbit/s. Detta tyder på att de interna antennerna är mycket mer än bara snygga.

Det riktiga lackmustestet var i arbetsrummet, som ligger i slutet av lång korridor och bakom flera väggar. Här levererade den ensamma TP-Link-routern 281 Mbit/s.

Den siffran blir riktigt intressant när man sätter den i perspektiv: Det är ungefär dubbelt så snabbt som det ovan nämnda mesh-systemet med tre noder som jag i vanliga fall använder för att täcka samma område!

Att en enda billig router kan överträffa ett dubbelt så dyrt mesh-system med tre enheter, på en så svår plats, sätter fördelarna med mesh-system i perspektiv. Åtminstone så länge noderna är trådlöst anslutna till varandra.

Träden växer dock inte hela vägen in i himlen. I det allra bortersta hörnet av lägenheten tog energin slut och hastigheten sjönk till 38,5 Mbit/s. Det räcker fortfarande för att streama Netflix i 4K, men det visar att om du bor i ett riktigt stort hus eller en ”betongbunker” kan du fortfarande behöva EasyMesh-funktionen för att bygga ut täckningen med fler enheter.

Samma sak gäller om det bor många personer i hushållet och alla behöver ansluta flera enheter till nätverket samtidigt. Eftersom routern bara klarar av streaming till fyra enheter samtidigt. Men för de flesta som bor i lägenhet räcker den här boxen.