TEST: AOC Agon AG493UCX2

Ingen hävdar väl att en större skärm ger mindre spelkänsla. Oavsett om du spelar som hobby eller professionellt så förtjänar du den bästa bilden du har råd med.

Om du ska välja en vanlig 16:9-skärm, en bredare 21:9 eller det allra bredaste, böjda 32:9-formatet beror på flera saker. I det här fallet skulle jag vilja slå ett slag för det sistnämnda. För det är något speciellt med att bilden fyller hela synfältet. Både för inlevelsen i spelet och för överblicken. Det är som att ha två 16:9-skärmar bredvid varandra, fast utan någon skarv eller kant mellan dem. Det har ett antal fördelar.

Fördelar med superbrett

Den allra största fördelen är att kunna se mer av omgivningen runt huvudpersonen du spelar. Det både förbättrar realismen och kan ge en viktig fördel genom att du ser fiender som i normala fall skulle ha befunnit sig utanför synfältet, vilket hade krävt att du lagt tid på att flytta perspektivet. Dyrbar tid som i ett spel kan betyda skillnaden mellan liv och död. I bilspel har man även en bättre sidovy som sträcker sig bortom backspeglarna, vilket gör körupplevelsen mer naturlig.

Använder du skärmen till annat än spel är det också fantastiskt att kunna öppna flera fönster bredvid varandra på skrivbordet. Att ha Word-dokumentet precis bredvid webbläsaren, samtidigt som du kan dra över bildfiler till Photoshop, gör arbetsflödet mycket bättre än att hela tiden behöva trycka på alt+tab för att växla mellan fönster.

Nackdelar

Några saker ska man vara medveten om. För det första finns det som bekant inga gratisluncher och det gäller även superbreda bildskärmar. För i praktiken pratar vi om två skärmar i en, och även om själva skärmen förmodligen inte är dubbelt så dyr som en ”normal skärm” av motsvarande kvalitet, finns det andra komplicerande faktorer som i praktiken tvingar fram ett par betydande kompromisser.

Till vardags har jag personligen en 16:9-skärm med 4K-upplösning. Om du ska dubbla samma skärm till två på bredden måste du gå upp till 8K i horisontell upplösning, för att i praktiken kunna njuta av samma skarpa bild. Men om du ska dubbla upplösningen på en vanlig 4K-bild, och dessutom spela med en högre skärmfrekvens än 120 Hz, så klarar du dig definitivt inte med ett ”hyfsat” grafikkort. Bara de allra bästa grafikkorten hantera det på ett övertygande sätt. Och eftersom folk som letar efter en relativt budgetvänlig bredskärm knappast sitter med ett superhäftigt grafikkort för ett femsiffrigt belopp så blir lösning att sänka skärmupplösningen.

Därför är den största skärmupplösningen du hittar på ultrabreda 32:9-skärmar nu för tiden 5120 pixlar horisontellt och 1440 pixlar vertikalt. Samma upplösning som på skärmen vi testar här. Det avlastar grafikkortet en hel del arbete, samtidigt som själva skärmen kan göras billigare. Win-win på de flesta sätt, utom den något mer pixlade upplösningen.

Häftiga specifikationer till ett rimligt pris

AOC Agon AG493UCX2 mäter 49 tum diagonalt och motsvarar två 27-tums 16:9-skärmar sida vid sida. Upplösningen är som två QHD-skärmar med 2560 x 1440 pixlar vardera, vilket är mitt mellan Full HD och Ultra HD.

Skärmfrekvensen är mycket respektabla 165 Hz, vilket gör att den hänger med mycket snabbare i action och panoreringar än andra skärmar med 120 och 144 Hz. Grafiker och videoproducenter som jobbar på 60 Hz-skärmar och tycker att det räcker kommer knappast att inse behovet, men när man spelar och balanserar på en knivsegg ”med livet som insats” ställs det helt andra krav på hastighet.

Det finns förstås ännu snabbare skärmar, till exempel Samsungs kostsamma Odyssey Neo G9 med 240 Hz, men jag vågar påstå att AOC-skärmen är snabb så det räcker. Du kommer inte att märka någon bildfördröjning eller rörelseoskärpa att tala om.

Bra kontrast

Panelen är av typen VA, som skiljer sig från den vanligare IPS-typen främst genom att ha ungefär dubbelt så hög kontrast. Viktigt för upplevelsen! Men tekniken har en kompromiss i form av en sämre betraktningsvinkel. Bilden är mattare när den ses från sidan än rakt på, och med en så bred skärm som denna innebär det också mer vinjettering i kanter och hörn.

Samsungs Odyssey-skärm har samma paneltyp, men löser det genom en betydligt starkare krökning: 1000R, vilket motsvarar en cirkel med en radie på 1000 mm. På Samsung-skärmen har du i princip samma betraktningsavstånd till skärmen oavsett var du tittar i bilden. Den svagare krökningen hos AG493UCX2 – 1800R, som ger en radie på 1800 mm – är inte tillräcklig för att helt få bukt med vinjetteringen i VA-panelen. Men det hjälper en del, och gör dessutom att skärmen tar mindre plats på skrivbordet än om den vore helt platt.

Fin bild

Okalibrerad direkt ur kartongen är bilden bra, utan tecken på banding eller irriterande artefakter. Med standard dynamiskt omfång (SDR) tycker jag att bilden ser bra ut, speciellt i Movie-läge. Vitbalansen drar en smula åt det varma hållet, så om du har en kolorimeter från exempelvis Datacolor eller Calibrite så finns det en del att tjäna på en kalibrering. Sitter du i ett mörkt rum och spelar eller jobbar så kan du också med fördel kalibrera ner skärmen till 120 nits, vilket ger ett bättre HDR-intryck när ljuseffekterna ska trycka till i bilden.

Om du kalibrerar skärmen till en maximal ljusstyrka på över 500 nits kommer du att upptäcka att HDR nästan inte har någon effekt.

Global dimning

Skälet är att skärmen inte har lokal nedbländning, bara global. I praktiken innebär det att HDR-vitt aldrig kan bli ”vitare än vitt” om du kör skärmen på full ljusstyrka. Det finns nämligen inget överskott för HDR-ljuset.

En annan nackdel med global dimning är att hela skärmen går upp och ner i ljusstyrka i takt med innehållet på skärmen. Det gör att man hela tiden ser att skärmen står och jobbar med ljuset, vilket jag personligen tycker är så störande att jag föredrar att stänga av hela HDR-effekten.

Det märks mer på film än när man spelar, men jag ser det tydligare på den här skärmen än när jag testade den ännu mer ljusstarka Quantum Dot-skärmen MSI Optix MPG321UR-QD.

Vinjettering och upplösning

Jag har nämnt vinjettering tidigare, man ser det till exempel på en blå himmel som är ljusare och blekare i hörnen än i mitten. Detta kan vara irriterande, mest när man tittar på film eller jobbar med statiskt innehåll. När man spelar spel brukar man koncentrera sig på andra saker. Som att inte dö…

Kompromissen med upplösningen i förhållande till en 4K-skärm är också mer påtaglig här än på den ovan nämnda Samsung-skärmen. Antagligen för att Samsung Neo G9 har en imponerande dynamik och kontrast, men också för att den har ett mindre tydligt rastermönster, alltså ett mindre mellanrum mellan varje pixel. AOC AG493UCX2 låter dig aldrig glömma att det faktiskt är en skärm du tittar på, och inte en alternativ verklighet. Helt enkelt för att du ser pixlarna för tydligt.

Det gäller med både spel och film, men också när man läser text. Jag har definitivt sett QHD-skärmar med bättre pixeltäthet.

AOC Agon AG493UCX2: Slutsats

Efter att ha testat AOC AG493UCX2 under lång tid tycker jag att den är en bra gaming-skärm, även om HDR-effekten inte riktigt gör så stort väsen av sig. Man kan leva med den överdrivet tydliga vinjetteringen när man spelar, och att skärmupplösningen inte riktigt är på samma nivå som riktig Ultra HD. Fördelen med en ultrabred bild uppväger för mycket av det, särskilt när man spelar förstapersonsskjutare som Halo Infinite, där man vill se så mycket av omgivningen som möjligt utan att behöva vända sig om.

Skärmen är inte en favorit för videoredigering och bildbehandling, eftersom sådant arbete kräver en ännu skarpare bild utan synlig vinjettering. I mina ögon är detta en renodlad spelmonitor, och kan med vissa reservationer rekommenderas för det ändamålet.